Majbrasor i Frankrike

Valborgsmässoafton firas inte med eld och krök i Frankrike. I stället har folket för vana att tutta på ordentligt i maj månad. I år blir det inget undantag. Sarkozy ” firar ” ett år vid makten. En period som han knappast kommer att minnas som sina ljuvaste månader i livet. För Frankrikes arbetare finns det verkligen inget att fira. Av Sarkozys löften blev det inte ens en tumme.

-Franska folkets köpkraft är min huvuduppgift, proklamerade den blivande presidenten innan valsegern rotts hem. Att han bara tänkte på den rikaste femtedelen av befolkningen höll han sig från att precisera. Hans första beslut som president blev att driva igenom ett skattelättnadspaket på 15 miljarder euro för de rikaste i samhället. Med det startade den nyblivna presidentens rutschbana i opinionsundersökningarna. Elever, lärare, papperslösa, och inte minst arbetarklassen självt tänker inte sitta med armarna i kors medan våren blommar.

Först har han studenterna på halsen. Den nya skolreformen innebär att 11 000 lärarare ska avskedas. Regeringen menar att de inte behövs eftersom antalet elever minskar. Men studenterna och lärarna vill inte alls lyssna på det örat. Färre lärare kommer enligt kritiska elever och lärare att medföra lägre kvalitet på undervisningen i framför allt skolor i fattiga områden, med fler elever i varje klass, medan elever i välbärgade skoldistrikt inget har att frukta förutom nya prisökningar på Ray-bans.. Redan innan det nyss avslutade skollovet höll eleverna flera stora demonstrationer i Paris med minst 30 000 deltagare. Även eleverna i andra städer mobiliserade, som 4 000 i Nice, 3 500 i Rennes, 3 000 i Tours och så vidare. I går den 6 maj hölls den första demonstrationen efter skolloven i Paris. Deltagandet var lägre än innan lovet , cirka 6 000 enligt studentorganisationerna. Men det stora testet kommer den 15 maj, då eleverna tillsammans med lärarna mobiliserar till en nationell demonstration i Paris.
De papperslösas kamp verkar ha pågått i evigheter. Ändå har inga verkliga framsteg gjorts i deras lagliga situation. Regeringen lovar hit och dit men de papperslösas situation regleras inte medan regeringen säger att den bara kan handla från fall till fall. Detta bekräftar vad vi redan sagt i den här bloggen : det är en medveten politik att låta utvisningshotet hänga över de papperslösas huvuden. Idén är att skapa lätthanterlig arbetskraft för ”skitjobben”. Alla vet, och vissa arbetsgivare säger nu rakt ut, att de papperslösa håller hela sektorer av ekonomin uppe. De arbetar, betalar skatt och sociala avgifter men de ska inte ges uppehållstillstånd som grupp. Omkring 600 papperslösa är i strejk sedan den 15 april och genom skicklig organisering och samarbete och stöd från fackliga organisationer som CGT och Droits-devant, har deras kamp blivit en verklig huvudvärk för Sarkozy som står för en ” selektiv immigration ”, det vill säga att välja de bäst utbildade bland de sökande. I stället för att isoleras lyckas nu i stället de papperslösa att bli en del av den organiserade arbetarrörelsens kamp. Många av dem har under kampens gång anslutit sig fackligt och öppet utmanat den rasistiska immigrationspolitiken genom att gå ut i strejk.
Kulmen på protesterna mot Sarkozys politik kommer den 22 maj. Alla fackliga organisationer kallar till en gemensam nationell demonstration i Paris för att säga nej till regeringens nya pensionsreform. Den innebär att antalet arbetsår som krävs för att få full pension vid 65 ökas ut med ett år till 41 år. I höstas lyckades Sarkozy driva igenom försämringar för lokförarna som hade ett eget pensionssystem. De kunde isoleras från resten av arbetarklassen därför att regeringen lyckades framställa lokförarna som gynnade. Däremot riskerar det att bli tvärstopp för 41-årsreformen. Vi ser fram emot den 22 maj. Olika kampfronter kan då knytas samman till en enda mäktig social rörelse som inte längre accepterar den rikemanspolitik som krims-kramspresidenten Sarkozy står för. Må tusen majbrasor tändas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Lämna ett svar