Äntligen: en svensk fullträff!

Till sist

Triumfens ögonblick!

Svenskarna har inte lyckats med att ta de medaljer som sportjournalisterna krävt. De ”nationellt sinnade”, som tappat i tron när det gäller den vita rasens överlägsenhet, får trösta sig med att den svensktillverkade artillerigranaten Excalibur nu fått ett uppmärksammat pris, Top 10 Inventions of 2007, som delas ut av den amerikanska armén.

Excalibur, har fått sitt namn från mytologin och då efter de svärd som ibland Julius Caesar och ibland Kung Arthur sägs ska ha huggit ihjäl folk med. Granaten går inte rakt fram som en gammal ”hederlig” kanonkula utan skjuts först upp i luften till 10 000 meters höjd med en bastant haubits.

Excalibur fungerar på så sätt att målets gps-kordinater först matas in i granaten. Sedan skjuter man upp härligheten, som kostar en miljon kronor styck. Med hjälp av sina uppdaterade pilfenor, som väl uppe i skyn stolt fälls ut, styr den sedan ner till mål på ända upp till åtta mils avstånd. På fyra mils håll räcker det med ett enda skott i förhållande till de 200 som är det normala. Utvecklingen av detta riktigt svenska helylleprojekt, om än i samarbete med amerikanska Raytheon Missile Systems, har bara kostat 4,3 miljarder kronor, och blir säkert en riktig vinstmaskin. Bofors försäkrar att bara ynka 650 skattemiljoner har gått åt.

Visserligen är ännu inte serietillverkningen i gång. Men en provserie har gett ett fantastiskt gott resultat. USA:s alltid framsynta militär beställde på prov hundra Excaliburs och lyckades över all förväntan med sina provskjutningar i Irak och Afghanistan. För varje granat dödades massor med folk. Kanske en del civila eftersom man sköt på så långt håll. ”Collateral damage”  ( se t ex Aljazeera 23 augusti )kallar jänkarna detta och det låter ju bra. En del fransmän råkade också visst illa ut. Det är mindre bra. Men ändå. Riktiga praktträffar där folk slets sönder som små trasor. ”Fantastiskt”, tyckte amerikanska armén och gav därför Excalibur sitt prestigefyllda pris. ”Väldigt roligt”, tyckte Christer Henebäck, informationschef på Bofors i Ny Teknik där du kan läsa allt om hur svenskarna till sist i triumf kunde bärga ett stort pris.

Ett riktigt svenskt helylleprojekt. Kan träffa människor på åtta mils avstånd.

Hjärtan, levrar och lungor, ben och armar, allt slits sönder i små färsbitar.

I andra media: SVD1,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,Sydsvenskan,Ny Teknik,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Lämna ett svar