Fisk på djupt vatten

Fisk på djupt vatten.

Robert Fisk är känd världen över för sina djuplodande reportage från Mellanöstern och sin avsky för krig som gjort honom till den största krigsreportern i nutid.

Därför lyckades han slå världen med häpnad när han för ett par dagar sedan påstod i en artikel i The Independent att Kina, Saudiarabien, Japan, Frankrike, Ryssland och ett antal andra länder hållit hemliga överläggningar för att diskutera hur dollarn ska kunna ersättas med en annan ”världsvaluta”.

Redan samma kväll som artikeln publicerades sjönk dollarn mot alla valutor utom brittiska pundet och den kinesiska yuanen. Fisks förklaring är att USA börjar minska i betydelse för världsekonomin och att Kina och oljeproducerande stater skulle tjäna på att dollarn ersätts av en annan reservvaluta.

Det är kanske något som kommer att ske i en avlägsen framtid. Dollarn är dock den helt dominerande reservvalutan och förblir så under lång tid. Vår käre Fisk är helt enkelt ute och simmar på för djupt vatten. Han extrapolerar en existerande tendens till något omedelbart förestående. Den horisont som han sätter till 2018 syns helt improviserad. Ingen vet hur de internationella styrkeförhållandena kommer att se ut 2018.

I sin artikel säger Fisk att mötena som hållits har skett i hemlighet men att USA ändå känt till dem. Jag undrar om det inte är Fisk själv som är offer för en liten konspiration. Vem tjänar på det rabalder hans artikel drog igång? Självfallet USA, eftersom dollarns fall underlättar för den amerikanska ekonomin att exportera sina varor till omvärlden. Och det nu omedelbart, inte år 2018. Kanske är det till och med så att någon(CIA?) planterade uppgifterna om de hemliga mötena på den gode Fisks skrivbord och som därmed ovetande gått USAs ärenden.

Det är ännu för tidigt att kalla dollarn ett skitpapper.

Däremot är jag helt övertygad om att det finns en annan hemlig överenskommelse på internationell nivå som gäller relationen Kina-USA. Sedan juli i fjol är den kinesiska valutan på nytt knuten till dollarn i en fast växelkurs, en så kallad pegg. Det är mycket troligt att Washington och Peking ingått en oskriven pakt som går ut på att Kina fortsätter att investera sina reserver i amerikanska dollar medan USA låter dollarn devalveras gentemot alla andra valutor. Värdet av Kinas valutareserv i dollar minskar inte eftersom yuanen är knuten till dollarn och USA kan öka sina varors konkurrenskraft på världsmarknaden. USA accepterar att yuanen är fixerad till dollarn i utbyta mot att Kina fortsätter att finansiera underskottet i den amerikanska bytesbalansen.

Det mediala bruset och olika republikanska kongressmäns ramaskrin över den kinesiska statens valutapolitik är i så fall bara ett spel för galleriet. Robert Fisk, som jag uppskattar mycket, har den här gången kokat soppa på en spik.

I media: DN1,Independent,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Lämna ett svar