.

Sverige är i krig.

Vi har svenska soldater långt, långt borta i Central-Asien som under NATO-flagg strider om kontrollen över regionens råvaror…

.

.

Solen skiner över Visbys medeltida murar och stadens vackra röda rosor. I lagom tid för TV:s Rapportsändningar bänkar sig en del turister i Almedalens sommargrönska och lyssnar till vad riksdagspartiernas ledare har att säga om framtiden.

Ingen pratar om kriget långt, långt där borta. Om pashtuner, uzbeker, tadzjiker, turkmener eller hazarer. Eller om den fuskande och  korrupte Karzais förhandlingar med den hänsynslöse krigsherren Hektamayar. Ingen politiker  vill heller prata om att de svenska trupperna lever i lä av regimens uppgörelse med den lika hänsynslösa Norra Alliansen.

En gång, för länge, länge sedan, skrev Vänsterpartiets ordförande C H Hermansson, sina berömda ord om att Sverige visserligen var ”ett litet, men hungrigt imperialistiskt land”.

Våra storföretag och investerare blir aldrig mätta. De vill vara med och kalasa på andra nationers råvaror och tillgång till billig arbetskraft.

Därför har nu värnplikten avskaffats  och det lilla, men hungriga, imperialistiska Sverige kan lite mer smidigt, med yrkessoldater delta i kriget långt, långt där borta i Asien.

.

.

.

Därför är det bra att Pierre Schori i dag på Aftonbladets kultursida uppmärksammar det som sker:

Afghanistan har också blivit ett stort, svart hål för Sveriges och Europas fredsbevarande insatser under FN-flagg. Det finns inte en enda svensk beväpnad soldat i FN-ledda operationer. Men i det officiella Sverige tycks ett slags tystnadens konformism råda, trots att svenska soldater slåss under Nato-flagg, vilket undergräver vår militära alliansfrihet, vår förmåga att ge effektivt stöd åt Afghanistans nationsbygge och vår tidigare starka lojalitet med FN:s fredsbevarande blå baskrar.

Schori är en politiker och diplomat från förra seklet och konstaterar sorgset att vi numer strider under NATO-flagg. Fast alla politiker endera låtsas att vi där långt, långt borta kämpar för freden under FN:s flagg. Eller så säger de ingenting. De överlåter åt officeren Jan Björklund att prata NATO.

För i Almedalen diskuteras inte Afghanistan. Solen skiner, politiker och journalister klyver näbb på dagarna och klingar glas om kvällarna. Vad de gör på nätterna vet vi inte. I vart fall är det dygnet runt kav tyst om vårt krig.

Inte ens Lars Ohly tog upp kriget. Inte med ett enda ord. Hans långa tal var bara en önskelista om all välfärd som partiet drömmer om. Ändå är han om några månader beredd att sätta sig i regeringen för vårt lilla, men hungriga imperialistiska land. Han är beredd att ta ansvar för de svenska krigsinsatserna långt, långt där borta i Central-Asien. Under NATO-flagg och med USA-imperialismens nye militäre Messias David Petreus som befälhavare. Som efter skiftbytet med MCChrystal klargjort att han kommer att lätta på dennes restriktioner för flygbombningar av civila mål…

Bakgrunden till tystanden är de rödgrönas överenskommelse i frågan om EU:s och NATO:s roll som krigförande parter. Där hette det att:

”EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. FN:s säkerhetsråd kan ge andra regionala organisationer, som exempelvis EU, Nato och AU, Afrikanska unionen, uppdraget att leda en fredsbevarande operation. EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt taget alla fredsfrämjande insatser som EU har genomfört. En rödgrön regering anser att även EU:s insatser ska ske med ett FN-mandat. Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.

Blir det nu ett regeringsskifte. Kommer vi då att se Ohlys bleka anlete skymta bakom en gardin i Rosenbad när demonstranterna drar förbi och ropen skalla:

.

Krossa, krossa USA-imperialismen!

Sverige ut ur Afghanistan!

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, NATO, ISAF, Almedalen, Lars Ohly, Afghanistan, de rödgröna, Pierre Schori

I pressen: SVD1,DN1,AB1,SVD2,SVD3,SVD4,

Bloggare: Jinge,