Game over eller time-out i Tunisien ?

Dagen D i Egypten?

.

Kära läsare, i dag gäller det att hålla i hatten i Egypten. Sedan armén sagt att det är uteslutet att dess soldater beordras skjuta på fredliga demonstranter talar allt för att dagens ”miljonmarsch” verkligen mobiliserar miljoner medborgare i en kraftsamling som kan fälla Mubarak.

Men det får vi komma tillbaka till när informationen finns tillgänglig. Här följer i stället en lägesbeskrivning av situationen för den tunisiska revolutionen.

********

I larmet från Kairo hörs inte längre den tunisiska revolutionens röst. Tidpunkten för utbrottet i Egypten påverkades mycket av vad som skedde i Tunisien. De första dagarna i Kairo, Alexandria och andra städer syntes den tunisiska flaggan överallt. Ben Alis flykt stimulerade till kravet på Mubaraks avgång.

Nu är situationen den omvända. För att den tunisiska revolutionen ska kunna gå vidare behöver den hjälp av en seger i Kairo. Just nu härskar lugnet i Tunis och de revolutionära massorna från inlandet har lämnat huvudstaden. Det är ett lugn som endera signalerar game over för ytterligare framsteg i revolutionen eller så andas bara de revolutionära krafterna ut.

.

För Ben Ali är det definitivt game over. Men det tunisiska borgarskapet är på motoffensiv.

.

Vänpunkten i huvudstaden kom i fredags då kravallpolis kunde driva iväg demonstranterna utanför premiärminister Ghannouchis kontor utan att de fick hjälp av lokalbefolkningen. I går måndag visade den ”demokratiska” övergångsregeringen vad den går för. Ett hundratal ungdomar som samlades framför inrikesministeriet för att kräva alla RCD–funktionärers avgång attackerads våldsamt av kravallpolisen som fick visa att den inte tappat handlaget sedan tiden under Ben Ali.

Alla, utom ett fåtal korrumperade ja-sägare, ville bli av med Ben Ali. Även rika borgare som inte tillhörda hans familj hade fått nog av diktatorns nepotism, den extrema favoriseringen av den egna familjen. Men när han väl var borta började intressemotsättningarna mellan en välbärgad elit och en relativt välbeställd ”medelklass”, å ena sidan, och de fattiga förtryckta från inlandet och de arbetande i Tunis fattigare kvarter, å andra sidan, att inta en central plats i den politiska processen.

Därför började de förstnämnda att tröttna på kaoset och den ekonomiska förlamningen och accepterade den regering som rensats från alla personligheter ur Ben Alis parti RCD. Att Mohamed Ghannouchi var Ben Alis närmaste man verkar inte ha vägt tillräckligt tungt i de välbärgades önskan efter lag och ordning och business as usual men utan diktator. De litar på att övergångsregeringen ska organisera fria och demokratiska val till parlamentet och presidentskapet inom de utlovade sex månaderna.

.

Segern är inte säkrad och på stället marsch slutar med nederlag.

.

Detta syns på Facebook där grupper bildats för att stödja regeringens linje för lugn och återgång till en fungerande vardag. En av grupperna har 50 000 inskrivna och vid sidan av stöd till regeringen sprider gruppen mycket besk kritik av ”pöbeln från landet” som inte förstår att respektera tunisbornas borgerliga dignitet. Facebook var centralt i att sprida information om de första upproren i Sidi Bouzid och nu visar mediet att det också kan användas som vapen mot revolutionen.

-Bröd, frihet och värdighet.

Det var den slogan som människorna i Sidi Bouzid, Kasserinne, Thale och andra städer i inlandet samlades kring. Om revolutionen avstannar där den står nu kan de som riskerade sina liv för att störta Ben Ali möjligtvis få kravet på frihet bemött i form av formella demokratiska fri- och rättigheter i val. Men både brödet och värdigheten kan det bli sämre med.

.

De välbärgade i Tunis är glada över Ben Alis fall. Men tycker att ”någon jävla ordning får det väl andå vara även i en revolution”.

.

Brödet för den fattiga befolkningen i landet blir lika knapert och torrt som förr. Den tunisiska ekonomin är oförmögen, under nuvarande ägandestruktur och diktat från IMF om liberalisering och öppna marknader för det utländska kapialet, att skapa arbete åt landets ungdom som utgör halva befolkningen. Med usla löner, arbetslöshet och underutveckling i inlandet blir värdigheten därefter.

Den tunisiska revolutionen har stannat upp inför de höga hinder som regeringen och kapitalet har lyckats resa den senaste veckan. Efter en time-out och förhoppningsvis med kraftig stimulans från Egypten kan hindren kanske rivas.

.

Media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,GP3, SVD5,SVD6,SVD7,GP4,AB1,

Bloggare:Jinge,Svensson,Röda Malmö,Röda Berget,Sjöstedt,Intis,Från Kairo till Världen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Tunisien, Egypten, Revolution, Mubarak, Ben Ali, Kontrarevolution,