Börs- och dalbana.

 

 

Finansens springpojkar.

.

Har börsen fått fnatt? Med ryck på fyra procent uppåt och fem procents fritt fall dagen efter är frågan om det inte är så. Den gamla och helt förlegade idén att i längden är aktieinnehav det bästa sättet att förvalta sina surt sparade pengar är just inget annat än förlegad. Att pensionsreformer världen över, inklusive vår egen svenska reform, just bygger på placeringar i aktier ändrar inget. Det bara bevisar att de som drev igenom pensionsreformerna inte brydde sig om avkastningen. Det handlar enbart om att knäcka det gemensamma solidariska sparandet till en trygg pension.
Aktier var under efterkrigstiden relativt säkra placeringar men bara så länge den underliggande ekonomin var stabil och säker. När tillväxten, vinstutvecklingen, lönerna och antalet människor i arbete ständigt ökade i snabb takt speglade den lika stabila men ändå inte odynamiska aktiemarknaden utvecklingen i samhällsekonomin. Börsen var ett instrument som bolagen vände sig till för att finansiera sina produktiva investeringar och de som köpte aktier kunde lita på att den årliga avkastningen med stor säkerhet skulle ligga något över de räntor som bankerna erbjöd. Men det var inget kasino som lockade med supervinster.
Med den nyliberala revolutionen ändrades hela den finansiella sektorns funktionssätt. Lönernas andel av de producerade rikedomarna minskades kraftigt och vinsterna ökade i samma takt samtidigt som en allt större del av vinsterna inte längre plöjdes ner i ny produktionsutrustning utan i stället skyfflades ut på en allt mer spekulativ finansmarknad. Det var åren då medias aktienyheter började breda ut sig över flera sidor från att ha vegeterat på mycket undanskymd plats i flera decennier.
Naiva drömmare trodde att tiden då man kan skära guld med täljkniv var kommen. Men det var bara en kortvarig dröm som snabbt blev till en mardröm för de flesta. Nu har vi upplevt en tioårsperiod med inte mindre än tre finanskrascher. Det börjar likna ett normaltillstånd, inte olycksfall i arbetet.

.

.

Flera miljoner familjer har tvingats lämna sina hem sedan de fallit offer för skrupellösa bankirer.

.

Faktum är att den kapitalistiska marknaden är inne i en djup strukturell kris. Eller mer precist –den kapitalistiska marknaden i den utvecklade industrivärlden är inne i en djup kris. Den ekonomiska tillväxten är låg eller krympande, lönernas utveckling kryper ner mot noll eller under noll och antalet arbetslösa fryser fast i en katastrofal massarbetslöshet. Hittills har denna onda spiral nedåt uppvägts av hushållens allt större skuldsättning.
Kraschen på bostadsmarknaden i USA 2007 och den efterföljande finanskrisen har gjort en fortsatt ökad skuldsättning omöjlig. Det är grunden till dagens finansiella krasch. Det gamla receptet på allt större handel på kredit fungerar inte längre samtidigt som inget annat recept finns till hands.
Det är denna återvändsgränd som förklarar den groteska politiska vals som eurozonen, Storbritannien och USA virvlar fram i. De gamla recepten verkar inte längre och viljan att ta tag i ekonomin och sätta finansen på undantag saknas helt. I själva verket visar alla från Merkel till Sarkozy via Obama och Cameron att de inte är mycket mer än finansens springpojkar (ursäkta mig Angela). Först öste de in pengar i de privata bankerna för att rädda dem från följderna av Lehman Brothers krasch utan att ställa ett enda villkor för räddningsplankan. Visserligen talade Sarkozy vitt och brett om den ”galna finansen” men det bidde en tumme av det hela.

.

Duon som låtsades att det regnade.

.

Plötsligt har privata skulder blivit offentliga skulder tack vare politikernas generositet mot de privata bankernas kapitalägare. Eftersom hjälpen till dem var villkorslös kastade de sig snabbt över de svagaste ländernas statsskuld och drev upp kostnaderna för Greklands och andra länders obligationer till ohållbara nivåer jämfört med Tysklands och USAs ränta på statsskulden.
Det politiska kaos som råder i den ”utvecklade” världen visas bra av hur förslaget om att ECB ska ge ut euroobligationer bemötts. Idén är kanske den enda vettiga som fötts i Bryssel på år och dag. Om Grekland skulle kunna finansiera sin statsskuld med euroobligationer med en ränta på säg 2,5 procent i stället för de 12-13 procent som landet nu tvingas betala skulle spekulationen mot Grekland och andra ”svaga” länder tappa fotfästet. Samtidigt skulle det innebära att överskottsländerna Tyskland, Holland och Österrike skulle tvingas betala en halv procent mer än vad de gör i dag. Men den typen av ”solidaritet” mellan Europas kapitalistiska regeringar kan vi inte räkna med. Var och en drar i stället i sitt hörn av täcket för att skyla sig i det finansiella höstrusket.
I dag hotar spekulanterna på aktiebörsen och alla andra spekulativa marknader att kasta hela världsekonomin in i en djup katastrofal recession. Om de vansinniga sparpaketen i Europa och USA får full effekt samtidigt finns det ingen chans att en sådan utveckling kan undvikas. De så kallade utvecklingsekonomierna kan inte upphäva effekten av en djup recession i USA och Europa. Tvärtom finns det stor risk att de dras med i den när deras exportmarknader i väst skrumpnar.
Aktiebörsen har helt tappat sin ursprungliga roll som kapitaluppsamlare för nyinvesteringar. Aktien har blivit ett roulettchips som kastas ned på bordet i allt snabbare tempo utan att bidra med ett öre till utvecklingen av samhällets rikedomar. I finansens kasino omfördelas bara redan existerande rikedomar, inget skapas. Det kanske låter oförargligt. Låt dem spela, det skadar ingen. Beviset att det motsatta gäller ser vi runt omkring oss varje dag. Folk ruineras, andra kastas ut ur sina hem, medan ojämlikheten i samhället exploderar, och miljoner går utan arbete eller tvingas arbeta för skandalösa löner.
Grekland är oförmöget att under nuvarande ekonomiska villkor betala av sin statsskuld. Den måste till stor del avskrivas. De sparpaket som tvingas på befolkningen bara förvärrar det ekonomiska läget genom att det skapar recession i landet och inkomsterna till staten minskar. Det är vad finansens springpojkar vägrat acceptera. Grekland ska till varje pris tvingas betala av sina lån i främst franska och tyska privatbanker. Eftersom detta är som att skjuta sig själv i foten inser nu ”marknaden” att dessa banker riskerar att förlora hela den kaka de så girigt gapat över. Société Générale, BNP Paribas, Deutsche Bank kan nu följa i Lehman Brothers fotspår. En kollaps som kommer att få krisen 2008 likna en vårvind kan bli följden. Angela Merkel, Nicolas Sarkozy har tillsammans med ”socialister” som Papandreou drivit Europas ekonomi mot ruinens brant. Allt i syfte att beskydda de privata bankernas och spekulationsfondernas intressen. Det är den motsatta vägen som måste följas. Hela det finansiella systemet ska ställas under samhällets kontroll. Finansens roll ska vara att finansiera samhällets ekonomiska aktiviteter, inte vara croupier i ett kasino för ett fåtal som tillåts spela med bland annat dina pensionspengar.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,GP3,SVT1,DN4,DN5,DN6,SVD5,DN7,SVD6,SVD7,

Bloggare:Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

11 svar på ”Börs- och dalbana.

  1. Lustigt. För samtidigt har Ni ju stött en utveckling i Libyen som innebär att Libyens oljeexport ska betalas med dollar istället för med guld och där ett västerländskt banksystem monteras upp i landet av västerländska banker.

    (Sen var det ju det här med att rebellerna inte var islamister (att de var rasister och avrättade svarta är ju redan avklarat i mittfåremedia) http://english.alarabiya.net/articles/2011/09/13/166603.html )

  2. Riktigt bra skrivet. Jag fann bloggen då jag läste artikeln Borg varnar för ”finansolycka” i SvD. Hans försök att plantera metaforen finansolycka gjorde mig riktigt irriterad för med metaforer styr man inte bara hur folk relaterar till händelser utan också deras handlingar.

    Det är inte bara det att man inte riktigt rår för en olycka, ser vi någon råka ut för en olycka skyndar vi dit för att förbehållslöst hjälpa till. Ett beteende som inte riktigt passar nuvarande händelselopp enligt mig.

    Nej jag blev så irriterad att jag spann vidare på metaforen och kommenterade: ”Finansolycka? Riskerar vi att finansvalparna kissar på mattan igen?
    Är det inte dags att vi skickar dem på dressyr så de blir rumsrena istället för att bara städa upp efter dem? ”

    Er kasinometafor passar mig mycket bättre. Denna blogg är nu officiellt sparad till framtida god läsning.

    Lite intressant när jag läste om er bakgrund att en arbetar fackligt och en i bryssel eftersom jag personligen tror att fackligt arbete och internationella samarbeten är de två verktyg vi måste använda bättre för att få stopp på att finanssektorn leker monopol med våra samhällen. Bra jobbat!

  3. Hej Åsa,
    Välkommen till vår blogg. Vi gör så gott vi kan. Hoppas att vi kan motsvara dina krav på god läsning.
    mvh
    Benny

  4. P-V,
    Du borde hålla isär begreppen. Vi stöder den libyska revolutionen som en del av den arabiska resningen. I vilken valuta kapitalister betalar eller betalas är inte en politisk fråga för socialister att ta ställning till.
    mvh
    Benny

  5. Åsman:
    Den libyska revolten (för det är ingen revolution, de som får makt är gamla makthavare i ny förpackning) var dock inte en del av den ”arabiska våren”. Den arabiska våren har kulkastat västerländska marionettregimer, den libyska revolten har tillsatt en västerländsk marionettregim.

    Sen finns det inte så mycket för socialister att stödja i någon av länderna. Det är inte så mycket fråga om mer eller mindre socialism. Däremot är det en fråga om kollonialism, alltså om folken själva ska få styra sina länder eller om stormakterna ska styra länderna åt dem. Se på Egyptens inställning till Israel nu efter att USA blev av med makten över deras utrikespolitik t.ex.

    Khaddafi var en skurk och han var allierad med västmakterna, men han var aldrig deras marionett. Den nya islamistiska och rasistiska regimen är en västmarionett och det har redan börjat märkas trots att de knappt fått makten än.

    För att komma till saken. Khaddafi var, utan att vara socialist, antiimperialist. Han motarbetade det västerländska bankväsendet, dollarns hegemoni, tredje världens skuldberg, splittring mellan fattiga stater osv. Den här motpolen är nu borta, och inte ersatt med något bättre utan ersatt av samma eller värre skit nationellt.

    Kom ihåg att redan 2001 nämndes amerikanska ockupationer av Libyen, Syrien, Venezuela och Iran utöver de länder som verkligen har ockuperats. Anledningen till det är inte att skapa demokrati (det kan man inte ha utanför västvärlden eftersom folk där hatar USA och skulle byta regimer till icke-USA-vänliga) eller värna mänskliga rättigheter.
    Anledningen var att dessa länder hotade dollarns hegemoni. Det är också klart att det är en fråga för socialister om stormakter suger ut andra länder genom att tvinga fram handel baserat på dollarn.

    Syrien pågår det ett försök mot och propagandan mot Venezuela kommer trappas upp nu när Libyen är klart (Sånt där tjafs som när Venezuela inför kopior på svensk lagstiftning så kallas det för fascism osv).

    Ni visste i vilket fall som helst precis vad ni stödde, USA-imperialism, rasism och islamism.

  6. P-V,
    Det är bedrövligt att se alla dessa, liksom du, som fallit i farstun för Khaddafis ”anti-imperialism” och som fungerar som de facto språkrör för den groteska tyrannen.
    Suck.

  7. Nu är ju å andra sidan Khaddafi störtad, då kan man ju övergå till att städa upp efter honom istället för att sörja honom, om man nu gör det. Eftersom Libyen erövrades av islam för tusen år sen lär någon sådan form av rättsuppfattning bli svår att undvika, men det finns ju grader i helvetet. Europa vill ha oljan, Libyen vill ha euro (?), det handlar då mycket om graden av korruption i Libyen, vem som ska ha pengarna på plats. Att familjen Khaddafi inte får dem är alltid ett framsteg. Om man inte vågar något står inget att vinna. Om livet under Khaddafi var så värdelöst att man hellre offrade det än hade honom kvar får nog omvärlden respektera det. Om man har något att sälja som andra vill köpa så är man med i matchen. Libyens folk kan delta i världen, tyrannen är borta. De flesta är glada.

  8. Hej sl,
    Det var ett bra och mycket jordnära bokslut över Khaddafi. Tyrannen är borta och upp till det libyska folket att avgöra fortsättningen. Här kommer det inte längre att råda enighet, liksom i Tunisien och Egypten. Olika krafter kommer att sträva efter olika lösningar på samhällets problem. Krafter inom den nuvarande TNC kanske vill ha en långt gången anknytning till USA/Frankrike/UK medan andra strävar efter en mer självständig utveckling. Det är i kampen mellan alla tendenser och sociala krafter som framtiden kommer att formas. Det enda som är säkert är att religionen kommer att spela en roll i statsformationen. Alla (kanske 95%) kallar sig muselmaner och tror på Gud. De som i väst ojjar sig över att ”islamismen” kommer att styra bygger det på sina fördomar om regionen. TNC-chefen Jalil säger att det ska byggas en ”demokratisk stat på en moderat Islam” med vilket han syftar till situationen i Turkiet. Att det skulle bli som i Saudiarabien är helt uteslutet. De som kämpat för frihet i sex månader står i vägen för en fundamentalistisk utveckling. Min uppgift är naturligtvis att tala för en sekulär utveckling där religionen blir en privatsak. Det är ett arbete i uppförsbacke i den arabiska världen. Men det hindrar mig inte från att jubla över den frihet som en arabiska våren redan fört med sig och de förhoppningar den skapat. De som inte ser det utan bara ”jihad” i vardande har inte begripit ett skvatt av vad som skett utan bara låtit sig styras av knäppgökar i olika U-tubeklipp och de egna fördomarna.
    mvh
    Benny

  9. Åsman:
    Det är bedrövligt att se sådana som du som fallit i farstun för USA:s ”demokratiseringar”.
    Det blir nog inga politiska motsättningar. Dels kommer sekulära att ses som förrädare och bekämpas militärt, dels har inte USA bombat gratis. Det är inte upp till Libyerna hur deras framtid kommer se ut.

    Vi får väl göra bokslut om ett år eller så och se hur din älskade regim i Libyen utvecklats. Då kan du börja skylla på att revolutionen kidnappades eller kapades av islamister.

  10. Man kan inte annat än tycka det är ett litet för starkt samband mellan att nationer som skapar från BIS fristående centralbanker kort därefter blir anfallna av USA/NATO/USA-allierade.

    Who controls the food supply controls the people; who controls the energy can control whole continents; who controls money can control the world.

    – Henry Kissinger

Lämna ett svar