Vinter i Damaskus

 

Bachar Assad sågas av Arabförbundet

.

Det är inget mindre än en kraftig örfil som regimen i Damaskus fick ta emot av det vanligtvis splittrade och timida Arabförbundet. Syrien utesluts provisoriskt ur gemenskapen. Beslutet ska bekräftas i dag onsdag i Marockos huvudstad Rabat. Uteslutningen motiveras med att Assad inte respekterade en enda bokstav i avtalet från den 2 november, då han bland annat lovade att släppa alla politiska fångar och dra tillbaka armén från alla städer.
Frågan är varför Arabförbundet agerar som det gör? Den illustra samlingen av despotiska kungar, reaktionära regimer, egyptiskt militärråd och en tunisisk övergångsregering har aldrig utmärkt sig för enighet och handlingskraft. Så varför plötsligt denna enade front mot Assad?
Svaret är mycket enkelt. De är rädda om sitt eget skinn. Fortsatt uppror och kanske ett inbördeskrig i Syrien hotar att mobilisera människorna i andra länder i Arabförbundet. I Syrien riktar sig regimens repression uteslutande mot den sunnitiska majoriteten av befolkningen. Varje syrisk sunnimuslim som dödas av Assads säkerhetsstyrkor och beväpnade huliganer möts av tilltagande ilska i de sunnimuslimska arabstaterna. De arabiska diktaturernas och kungadömenas vanliga tystnad inför förtryck av och mord på palestinier fungerar inte när sunnimuslimer dödas i Syrien.

Avhoppen från armén blir allt vanligare

.

De mossiga regimerna kan inte hålla tyst. Priset på hemmaplan kan bli för stort. Slutsatsen som de drar är att det är bättre att tvinga Assad att acceptera förbundets diktat och gå med på förhandlingar om regimens framtid. Förbundet har inte ännu sagt att han bör avgå, även om kungen i Jordanien personligen låtit förstå att det är enda lösningen.
Snaran om Assads nacke dras nu åt allt hårdare. Stödet utifrån smälter bort som snö i solsken. Arabförbundet har redan mött representanter för oppositionen i SNC. Inte ens Irans ledare verkar intresserade av att löpa linan ut med Assad. Försynta kontakter har enligt media tagits mellan Teheran och den syriska oppositionen SNC. Kina har för första gången sagt att Damaskus måste söka enhet med Arabförbundet. Peking som vanligtvis kollar vattentemperaturen med att doppa bara en tåspets visar otroligt nog redan sitt missnöje. De kanske lärde sig något av det fulla stödet till Khaddafi in i det sista. Just nu är det bara Putin i Moskva som helt står bakom Assad. Stora pågående vapenkontrakt är kanske inte en dålig gissning till orsaken.
I den syriska armén ökar spänningen för var dag som folk dödas i Homs, Hama och andra städer i uppror. Den stora massan av soldater och underofficerare i de militära enheterna ställs inför valet att skjuta på sina bröder och systrar. Upp i de högre officerskretsarna ställer sig varje galonsklädd figur frågan om hur långt ska man följa Assad i den blodiga framfarten utan att riskera allt för mycket i framtiden om diktatorn faller. Det verkar allt mer som att Assad bara kan lita till ett tiotal höga officerare med ursprung i den alawitiska minoriteten som också är Assads trossamfund. Det innebär att han i första hand bara kan lita till två vältränade och väl beväpnade regementen av säkerhetstrupper, arméns och flygvapnets, som leds av Assads bror.

.

Bachar Assad med brodern Maher tillika högste arméchef.

De ”trogna” i privatmilisen Shabiah kan snart tappa lusten att strida för Assad. Enligt media uppgår de till cirka 15 000 frivilliga och betalas med 3 000 syriska shilling om dagen med ”ob-tillägg” för helgerna. En vanlig lön i Syrien ligger kring 15 000 shilling i månaden. Att smugglare och maffia slutit upp i Shabiah förvånar därför inte.
De allt hårdare internationella restriktionerna som torrlagt inkomsterna från oljeexporten och det totala stoppet på flödet av turister skapar snabbt växande problem i statskassan. Det rapporteras nu att Assad har problem att hitta kontanter till att betala sina mest trogna anhängare inklusive krigshundarna i Shabiah.
Till och med Assads egen farbror Rifaat al-Assad har vänt honom ryggen och bildat Nationella Demokratiska Rådet. Det hela är ett skämt i befolkningens ögon eftersom samma Rifaat var chef för massakern i Hama 1982 då minst 12 000 personer mördades av regimen. Men farbrodern säger något om stödet till Assad som förtjänar uppmärksamhet:

.

Farbror Rifaat var direkt ansvarig för massakern i Hama 1982

.

 

-De som är med honom låter honom inte avgå och de som är emot låter honom inte reformera systemet, säger Rifaat och sammanfattar situationen bättre än vad han antagligen tänkte sig och säger att han själv kan tänka sig ersätta Bachar. Att han är lika avskydd som sin brorsson verkar han inte begripa. Ändå är hans avhopp ett stort bakslag för Assad eftersom det visar att inte ens inom familjen är blodet tjockt.
Den hårda repressionen biter inte som det är tänkt. Trots bristen på journalister på plats rapporteras det om allt fler avhopp från armén. Sunnitiska soldater och officerare som skickas ut att kväsa sina gelikar vägrar i allt större omfattning att lyda order. De senaste dagarna har det kommit fram att trogna truppenheter utsatts för regelrätta militära attacker från desertörerna i den ”fria armén”. I dag rapporteras det att en militäranläggning angripits av oppositionella trupper.
I takt med att spänningen i landet stiger ökar också risken för sekteristiskt våld och pogromer riktade mot minoriteter som den sunnitiska majoriteten ser som lojalister. Ansvaret för de sekteristiska övertramp som kan komma ligger dock helt på Bachar Assads axlar. Det totala föraktet som han visar för majoritetens protester och med tusentals dödade växer hatet mot allt som Assad representerar och mot alla som öppet stöder diktaturen.
Den hårda repressionen i Damaskus har lockat fram nya metoder bland oppositionen för att visa att den inte är krossad i huvudstaden. Varje försök till öppna protester i Damaskus centrum slås ned omedelbart av stora styrkor som mobiliseras dygnet runt. I förstäderna har därför oppositionen börjat använda samma metoder som användes i Tripoli innan Khaddafis fall.

.

Regimen vill att omvärlden ska se ett lugnt och städat Damaskus.

Röda balonger med slagord om frihet regimens fall släpps ut när vinden blåser rätt. MP3-spelare göms i skräpkorgar på stadens gator. Med en kvarts inspelad ”tystnad” hinner demonstranten avlägsna sig innan revolutionär musik lockar nyfikna och säkerhetsvakter. Röda bordtennisbollar med slagord släpps ut på gator och torg som virvlar runt med vinden till säkerhetsvakternas förtvivlan. Syftet med de ”nya metoderna” är naturligtvis att visa att oppositionen lever vidare i huvudstaden och att upproren i Hams, Hama och andra städer har många sympatisörer i Damaskus.
Regimen gör sitt bästa för att visa att den har stöd från befolkningen och att propagandan om ”utländska terrorister” är berättigad. Att regimen har anhängare är inget märkligt. Det har alla regimer oavsett hur vidriga de är. Ändå visar ett exempel att Assad inte är så säker på sina anhängares lojalitet att han törs visa upp sig utan noggrann planering. Under den muslimska offerfesten Aid al-Adha 6 november besökte Assad staden Raqqa. Stadens moské Al-Nour passade bra eftersom den är så liten att bara ett hundratal regimhöjdare fick plats. Innan Assads ankomst till Raqqa betalade regimen ut 55 miljoner syriska shilling till fyra lokala shejker i utbyte mot en närvaro av en garanterat lojal folksamling då Assad höll tal från balkongen på guvernörens palats i Raqqa.

.

Framför guvernörens palats i Raqqa samlades ”trogna”

ditkallade av betalda shejker i staden.

.
Allt verkar nu tala för att Bachar Assad blir den fjärde i raden av arabiska despoter som störtas av den egna befolkningen. Hans tilltagande isolering både i Syrien och internationellt visar vad klockan är slagen. Kanske han till sist tar Ben Ali som förebild och hoppar av till en bekväm reträtt i Saudiarabien. Men då ska det ske snabbt, innan den saudiske kungen anser att för många sunniter dödats. Tyvärr verkar det troligare att Assad och hans bror arméchefen likt Khaddafi kommer att driva landet in i ett blodigt inbördeskrig som öppnar portarna för en nästan oförutsebar utveckling i hela regionen.  
.
Media: DN1,SVD1,SVT1,GP1,DN2,DN3,DN4,SVD2,SVD3,SVT2,

DN5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

 

12 svar på ”Vinter i Damaskus

  1. Tja, efter Assad så kommer vi att se en ny saudi, USA gav uppdraget åt Saudi och andra sunnit stater för att kicka bort Assad så att USA får tillgångarna, Arabförbundet är ett skämt vem sitter där? jo Saudi och Bahrain diktaturerna väst världen bästa homisar.

  2. Jesus,
    Du som verkar insatt i alla statshemligheter i regionen kanske kan tala om hur mycket ”saudi” , på uppdrag av USA, har betalat till syrierna för att göra uppror. Och samtidigt kanske du kan berätta vilka ”resurser” du talar om som USA vill lägga beslag på? Du som vet allt vet väl också att landets olja är en droppe i världshavet, eller 0.5% av världsproduktionen.

  3. Det blir intressant och se OM syrien får en extremist grupp som regering som saudiarabien. Och hur denna regerings täller sig mot Israel, antar att de kör samma linje som Saudiarabien.
    Men enligt al jazira så har Assad stor stöd bland befolkningen särskild bland shia muslimer, alawiter, kristna och moderat sunni muslimer.

  4. korosh,

    Du drar för stora växlar på stödet från landets minoriteter. Assad har ett visst stöd inte ett ”stort” stöd som du skriver. Att en kopia av Saudiarabiens regim skulle uppkomma någan annanstans tror jag är fantasier.

  5. Benny
    det är inte min åsikt, jag är inte från syrien men detta är vad nyhetskanalen al jazira anser och vad folk från syrien anser.
    fantasi eller inte så är detta min uppfattning. de som slåss mot Assad kallar sig för ibn khalids battalion och ja du kan ju forska lite vem ibn khalid var 😉

  6. korosh,
    Men de hundratusentals som demonstrerat mor regimen i sex månader ingår inte i någon islamistisk bataljon. De tusental som dödats under dessa protester ingick inte heller i någon ’bataljon”. Att det finns en bataljon med det namnet innebär inte att de representerar befolkningen. Och de desertörer som bildat Syriens Fria Armé kallar sig inte heller vid det namn du anger.

  7. nu försöker jag inte försvara Assads beteende men detta är vad Al jazira reporterar.
    Att desertörerna kallar sig för ibn kahlids battalion.
    det kanske var protseter i början men nu är det krig mellan moderata sunni muslimer, shia, alawai och kristna på ena sidan och muslimska bröderskapet på andra sidan.
    du får gärna läsa på al jazira, de har faktiskt bra artiklar men sanningen av det hela kan inte jag stå för eftersom jag är inte från syrien endast från mellan östern

  8. Hej korosh,
    Jag läser allt jag kommer över, inklusive Al Jazeera, El Watan, Ahram-On line och Haaretz. Det ger mycket information som det går att korskontrollera. Jag håller inte med i din beskrivning av moderata sunni, alawiter och kristna (som stöder Assad menar du?) och Muslimska brödraskapet å den andra sidan i ett inbördeskrig. De som kämpar mot Assad är inte bara Muslimska brödraskapet utan i stort sett hela den sunnitiska majoriteten(70%) av befolkningen, medan kristna och kurder sitter i kläm och alawiterna som står bakom Assad.

  9. Hej Benny
    Vi får väl slå fast att våran åsikter skiljer sig 🙂

  10. Hej Korosh,
    Precis, men skilda åsikter är inte som parallella linjer som aldrig möts. Vad man anser en viss tid kan ändras utifrån vad som händer ”på marken”.
    mvh
    Benny

Lämna ett svar