Två toppar i landskapet

.

Det är ännu långt till det franska presidentvalet men ändå dags att sondera terrängen inför ett viktigt val i EUs näst största stat. Första omgången hålls 22 april. Då ställs alla kandidater mot varandra i ett proportionellt val och den 6 maj ställs de två främsta kandidaterna öga mot öga i ett val där vinnaren tar allt, det vill säga presidentposten för de kommande fem åren.

Landskapet inför första omgången är kuperat med fyra toppar som reser sig över omgivningen. Nicolas Sarkozy känner alla. Som en duracellkanin har han rusat runt från den ena internationella konferensen till den andra, en om finanskrisen här, en annan om Libyenkrisen där.

Men inför första valomgången 22 april är det Socialistpartiets François Hollande som är högsta toppen i landskapet trots hans namn som ger associationer om plattast tänkbara profil. Han är en ersättare för Socialistpartiets största profil de senaste åren –Dominique Strauss-Kahn. Det vill säga tills Strauss-Khans hållning till kvinnor i hans omgivning hälldes ut på löpsedlarna. Socialistpartiet kan skatta sig lycklig att Strauss-Kahn inte först utsågs till kandidat för att sedan tvingas ersätta honom då skandalerna sprang ikapp honom.

.

François Hollande har in till fulländning övat alla Mitterrands gester.

.

Nu är det i stället svärmorsdrömmen François Hollande med ett fläckfritt förflutet och ett välputsat framträdande som toppar alla opinionsundersökningar med plus minus 32 procent. Sedan kompliceras bilden. Nicolas Sarkozy som allt fler fransmän fått nog av når som mest upp till 25 procent i de senaste röstprognoserna. Därmed rider skuggan från presidentvalet 2002 hela etablissemanget som en mara. Då slog Jean-Marie Le Pen socialisten Lionel Jospin i första valomgången och ställdes i duell mot Jacques Chirac. Där syntes de verkliga sympatierna för Nationalfronten. Le Pen fick knappa 18 procent mot dryga 82 procent för Chirac.

.

Marine Le Pen, en kandidat som vet att hålla entusiasmen uppe bland anhängarna

.

I röstundersökningar inför de kommande valen har Le Pens dotter Marine Le Pen åkt lite mer jojo i statistiken. I ett visst läge slog hon rent av ut Sarkozy och placerade sig tvåa med 21 procent. Sedan har hon backat till stadiga 18 procent i flera undersökningar och Sarkozy återtagit andra platsen med 23-25 procent.

Vid sidan av de tre ovan hittar vi den evige Don Quijote i det borgerliga lägret. François Bayrou har alltid försökt att profilera sig i ödemarken mellan den franska högern av gaullister och republikaner och Socialistpartiet. Men det har aldrig funnits plats för ett liberalt centrum i det politiserade franska samhället. Inför första valomgången placerar sig Bayrou kring 12 procent i röstundersökningarna och saknar alla möjligheter att bli det han längtat mest efter i 25 år –Frankrikes president.

.

Den liberala centristen Bayrou som saknar en plats i mitten.

.

I kommande artiklar tänker vi analysera huvudkandidaternas program inför valet och presentera några kandidater som finns till vänster om Socialistpartiet. Men i den här första artikeln ställer vi frågan –är det kört för Nicolas Sarkozy?

Det tog tid för Sarkozy att annonsera sin kandidatur. Ingen tvivlade på att han skulle ställa upp som regeringspartiet UMPs kandidat. Men genom att dra ut på den officiella kampanjstarten har tidningarnas spalter och teve varit fulla av spekulationer om när Sarkozy skulle dra igång sin kampanj. Det gäller att hålla intresset kring sin person uppe. Speciellt när två tredjedelar av väljarkåren säger att den inte längre har förtroende för presidenten.

Det är här skon klämmer. Om Sarkozy inte lyckas skapa något nytt kommer han att besegras i andra valomgången, då han med all säkerhet ställs mot Socialistpartiets François Hollande. Inför valet 2007 lyckades Sarkozy göra en räd in i Jean-Marie Le Pens väljarkår genom att använda ett språkbruk mot invandrare och förortsungdomen som gjorde honom till en förvillande kopia av Nationalfrontens gaphals.

.

I presidentvalet 2002 slogs Socialistpartiets Lionel Jospin ut i första omgången till fördel för

Jean-Marie Le Pen som sedan förlorade stort i duellen med Jacques Chirac.

.

Då lyckades han också så vissa illusioner om den sociala agenda han presenterade under temat ”jobba mer för att tjäna mer”.

–Jag är köpkraftens president, lät han trumpeta ut i alla media. Nu fem år senare vet alla att ”jobba mer för att tjäna mer” slutade i ”jobba mer för att tjäna mindre”. Finanskrisen och den skenande arbetslösheten satte käppar i hjulen. Inför årets val har alla löften om bättre inkomster slopats. I stället är budskapet, -knyt nävarna och håll ut.

För att undvika att de fem gångna årens ekonomiska politik hamnar i centrum satsar Sarkozy på att helt skifta terräng, bort från det sociala till moraliska ”värderingar”. Den muslimska invandringen och de arbetslösa angrips på ett subtilt men öppet sätt.

.

Sarkozy med Claude Guéant, specialisten på civilisationernas historia.

Regeringens ”moralexpert”, inrikesministern Claude Guéant skapade medialt uppror häromveckan när han sa att ”alla civilisationer är inte lika värda”. Nu pratade herr Guéant inte filosofi i allmänhet utan ville bara på omväg angripa den muslimska invandringen i landet. Med oskyldig min undrade han och senare Sarkozy vad som var så upprörande med uttalandet.

-Det är väl en självklarhet, tyckte Sarkozy i en teveintervju. Genom att medvetet blanda samman länders politiska regimer med begreppet ”civilisationer” kan landets muslimer ställas mot väggen som representanter för en mindervärdig ”civilisation”. Idén är naturligtvis att fiska i Marine Le Pens grumliga vatten utan att öppet använda hennes invandrarfientliga ordförråd.

En andra axel i Sarkozys strategi inför valet är att angripa de arbetslösa som bidragstagare. Likt en häxmästare har han kastat fram idén att hålla en folkomröstning kring de arbetslösas ”rättigheter och skyldigheter”. Han vill spela ut de med arbete och med fördomar mot de arbetslösa för att införa nya regler på arbetsmarknaden som tvingar de arbetslösa att följa omskolningsprogram och tvingas till att acceptera alla arbeten som föreslås oavsett jobbets karaktär och var i landet det erbjuds.

.

-Vilken tur att vi har de fattiga som kan bevara våra sociala landvinningar.

.

En president med rykte om sig att frekventera alla fina kretsar i landet måste naturligtvis lova konkreta gåvor till ägare av produktionsmedlen. Inte ens det kan han dock göra utan kosmetika. Upp ur hatten hoppade en ”social moms” fram. Om Sarkozy väljs lovar han att momsen ska höjas från 19 procent till 21,5 procent. Det blir dock inga högre inkomster i statskassan eftersom arbetsgivaravgifterna minskas med samma belopp som den nya momsen ger. Alla direkta skatter, momsen inräknad, drabbar de sämst ställda i samhället hårdast. De franska arbetsgivarna visade omedelbart sitt stöd för en ”social moms”. Hittills har ingen talat om vad det ”sociala” består i. Men industrikapitalet visar sin uppskattning och säger att det kan öka deras konkurrenskraft. Vilket naturligtvis är den verkliga meningen med denna omfördelning av skatterna från kapitalägarna till de arbetande.

-Om vi vill bevara vår sociala modell, vårt sätt att leva, måste vi göra fler förändringar, sa Sarkozy häromdagen i teve. Han är mästare i dessa små fraser.

–Bevara den sociala modellen genom att rasera den, betyder det översatt till vanlig prosa. Ett program för en president i dagens nyliberala värld.

.

Media; SVD1,SVD2,DA1,DN1,GP1,GP2,AB1,DN2,DN3,SVD3,

Bloggare; Röda Malmö,Svensson,Röda Lund,Röda Lidköping,Röda Berget,Sjöstedt,Hjärta Rött,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Val 2012, Sarkozy, Hollande, Mitterrand, Bayrou, Le Pen, Nationalfronten, UMP, Gaullister, Socialistpartiet, Strauss-Kahn, Nyliberalism, Moms, Skatter,