Befria Salameh Kaileh

Salameh Kaihle är en mycket välkänd marxist i Syrien. Han föddes 1955 på Västbanken men kom snart till Syrien där han studerade och blev en övertygad marxist. Han har skrivit en rad böcker om imperialismen, den arabiska nationalismen, sionismen och den arabiska vänstern.

På nittitalet satt han åtta år och elva dagar i regimens fängelser. Hans kritik från vänster av Assadfamiljens Baathparti gillades inte av diktatorn.

Från första dagen av det syriska upproret har Salameh aktivt deltagit i kampen. Den 24 april fängslades han på nytt. Dagen efter hans arrestering publicerades en text av Salameh på den libanesiska siten Al Akhbar. Här under har jag gjort en fri översättning av en fransk översättning av det arabiska originalet. Därför kan texten framstå som lite svårläst på en del ställen. Men det ska inte författaren lastas för utan översättningen i flera led.

Salameh behöver vårt stöd. På den här länken finns en text skriven av Omar Dahi och Vijay Prashad som ger en insikt i Salehs roll i den syriska revolutionen och en länk till en petition som du kan skriva under om du delar kravet att han ska friges omdedelbart.

Läs mer om Salameh och skriv på petitionen

************************

Var står Syrien efter ett års revolution?

Regimen vill bevisa att den löst alla problem, trots att den har intensifierat våldet med en systematisk förstörelse av flera städer och en bombning av zoner där oppositionen är stark. Antalet arresteringar ökar också. Assad verkar starta ett fullt krig över hela landet vilket visar att han fortfarande är oförmögen att stoppa revolutionen.

-Vi sjunker aldrig ner på knä, lyder texten på pojkens kropp.

Den senaste tiden har regimen allt mer litat till sina allierade utomlands -Ryssland, Kina, och Iran,- än till sin inhemska styrka.

Varje dag blir det allt tydligare att den fråga som ställs är mer vilket öde som väntar regimen än vilket tillstånd revolutionen befinner sig i. Alla regioner i landet är nu berörda, inklusive Aleppo och Damaskus, vilka tidigare setts som exempel där majoriteten av folket stödde regimen.

Vissa regioner i landet har inte deltagit i revolutionen på grund av rädsla för religiös splittring som regimen uppmuntrar. Många människor misstror de existerande alternativen till regimen därför att de fruktar att islamisterna ska komma till makten. Men det problemet kan komma att ses på ett annat sätt i nästa etapp tack vare nya perspektiv för revolutionen.

Situationen tvingar de styrande att skifta uppmärksamheten till hemmafronten för att driva ett totalt krig, med stöd utrikes av sina ”ryska allierade”.

Inrikes kan inte kriget besegra revolutionen. Risken finns att dess väpnade arm försvagas med tanke på statsmaktens överlägsna styrka. Men den folkliga mobiliseringen kan inte stoppas. Den visar inga tecken till att försvagas trots våldet och blodsspillan som rebellerna utstår.

För att begränsa upproret till en ”nivå av låg intensitet” krävs utan tvekan en total mobilisering av regimens förmåga att förtrycka, understött med hjälp av andra resurser. Detta tär på makten och undergräver staten på grund av avsaknaden av finansiering på lång sikt, sammanbrottet i statens ”etik” och av fragmenteringen av de krafter som strävar efter krig. Till det ska också läggas Rysslands minskade förmåga att förse regimen med ett ”internationellt skydd”.

Demonstration i staden Yabroud nära Damaskus 7 februari

Därför kan situationen utvecklas enligt två tänkbara scenarion. Först kan det leda till minskade resurser för staten och en försvagning av den repressiva apparaten som följs av en eskalerad revolt och till en ”ockupation av torg” enligt rebellernas dröm och slutligen till regimens fall.

Det andra scenariot vore en avgörande inhemskt sammanbrott som leder till att regimen faller av sig självt vilket kan framtvinga en lösning där dödandet stoppas och vissa krav från upproret förverkligas.

Utifrån kan inte Ryssland skydda regimen hur länge som helst, på grund av diktaturens oförmåga att stoppa resningen och sin allmänna interna svaghet.

Med tanke på Rysslands roll i stödet till regimen –inte bara politiskt (för Ryssland är också brottsligt skyldigt för dödande och förstörelse)- blir den internationella statusen svår att upprätthålla. Ryssland löper risken att slösa bort den ”förändring” som man uppnått tillsammans med Kina när de försökte ”stoppa Washingtons framfart” i FNs Säkerhetsråd och det arbete som gjorts för att förändra styrkeförhållandena inom den ”nya världsordningen”.

Dödsskjutningar, begravningar, fler dödsskjutningar, har varit en motor i upproret.

USA som inte vill att regimen faller (för tillfället åtminstone) driver skickligt på Ryssland ut i det syriska träsket. Det börjar likna vad som hände Sovjetunionen i Afghanistan, men utan en militär intervention, påverkat av regimens blodspillan som får ryssarna att framstå som försvarare av en ”barbari utan motstycke”.

USA och den sionistiska staten (Israel) vill därför inte se ett snabbt slut på konflikten i Syrien. De bryr sig inte om revolutionens seger. Tvärtom vill de kanske konsolidera sitt inflytande över revolutionen och trötta ut dess huvudkraft. (Glöm inte att de nya affärsledarna i Washington flörtade starkt med Syrien för inte så länge sedan). USA anser kanske att de kan lyckas med sin plan genom att trötta ut Ryssland eftersom Moskva är oförmögen att hitta en lösning på krisen och sin positiva hållning till regimen.

Genom sin solidaritet med och ohämmade stöd till regimen förlorar Ryssland allt man sökt realisera på det internationella planet, och utan att ens vinna Syrien. Ryssland visar därmed att det blivit en imperialistisk stat, men utan att lyckas ställa den i sin kapitalisms tjänst, kanske på grund av den ryska kapitalismens maffianatur. Därför framstår den följdriktigt som en idiotisk imperialism.

Även om ryssarna avstår från sin vetorätt i Säkerhetsrådet finns det inga tecken på en militär intervention i Syrien. De imperialistiska makterna önskar tvärtom en förvärring av situationen, som nämnts innan. Det får Ryssland att framstå som de som mer än annat utövar ”tryck” på regimen, vilket förlänger konflikten utan att staten faller samman.

Demonstration i staden Idlib 6 februari

Kommer Rysslands hållning att ändras? Med all säkerhet och det har redan börjat. Men det ska noteras att dess roll försvagas. Ryssland hade kunnat föreslå en lösning enligt den jemenitiska modellen, ett överlämnande av makten till vice-presidenten och bildande av en ”nationell samlingsregering” (eller Övergångsråd) som inleder en övergångsperiod, vilket regimen ensamt hade förkastat. Men att testa en mindre ambitiös lösning eller helt enkel bevara regimen är inte längre möjligt efter den senaste upptrappningen av dödandet, regimens militära offensiv och våldsvågen utan motsvarighet.

En lösning utan regimens avgång är därför inte möjlig, lika lite som ett påhitt om en ”nationell enhet” kan skapa en utväg. Konflikten har överspelat alla kosmetiska lösningar som Ryssland föreslår och nu är de i behov av en reell lösning. Moskva måste sluta stödja och beskydda regimen. Det är görbart, utan att frukta en icke-existerande och överdriven västlig intervention, som används som ursäkt för våldet mot det syriska folket.

Internationell solidaritet med kampen i Syrien behövs.

Regimen har inte lyckats finna en avgörande lösning utan använder i stället grovt våld som tröttar ut statens institutioner och sammanhållning, vilket inleder en process av upplösning. Dess ”internationella allierade” kommer inte att rädda den, inte Ryssland, inte Kina, inte heller Iran eller Hizbollah.

Ett år och en månad av revolution har drivit makten till isolering, maktlöshet och svaghet. När folket kräver förändring kan inget stoppa revolutionen, så länge inga förändringar realiseras.

Detta är något uppenbart som vi lärt oss av historien som i dag utspelas inför våra ögon då bomberna och raketerna (som inte riktas mot den sionistiska staten) slår ner i kvarter och städer.

2011 är inte 1980. Planen som fungerade då misslyckas i dag därför det är folket som kämpar inte bara ett litet religiöst skikt.

Salameh Kaileh

25 april 2012

.

Media;DN1,SVD1,SVD2,DN2,GP1,SVT1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

7 reaktion på “Befria Salameh Kaileh

  1. Tack för en bra översättning! Regimen kommer att falla vad som än händer och slutligen kommer vi få se ett demokratiskt Syrien.

    / Mahmoud

  2. Hej Mahmoud,
    Jag hoppas att du har rätt. Däremot vet jag inte om översättningen var bra. Den franska text jag översatte från var mycket svår. Varför vet jag inte. Kanske var originalet svårt eller så var den franska översättningen dålig.

  3. Mahmoud: Demokratiskt Syrien? Aldrig. Det finns för stora etniska och religösa motsättningar + inflytande utifrån av bl.a islamister. Glöm det!

  4. Bo, I stället för att racka ned på syrier som kräver frihet kan du lyfta handen och skriva på kravet att Salameh Kaileh ska befrias. Gör det. Du riskerar inte att smutsa ned dig.

  5. Bo!

    Dina fördomar om oss syrier är inte små precis. Vi är ett folk som har drömt demokrati länge oavsett våran religösa tillhörighet. Sedan är inte de så kallade islamisterna och demokrati oförenliga. Läs Mattias Gardells utmärkta bok ”Bin laden i våra hjärtan” som handlar om islamism i alla dess former och deras relation till demokrati.

    Om du läser denna blogg nogrannare så inser du att detta vi ser idag i Syrien inte är religös konflikt. När du ändå är igång så kan du också läsa om syriens historia när det kommer till tolerans gentemot andra religioner och minoriteter. Salameh är tex öppet atiest och han är bland de första att fördömma regimen i Syrien. Det finns också många kristna auktoriteter som öppet tar avstånd från denna mördarregim.

    Om jag tolkar dig korrekt så tycker du att vi är för dumma och sekteristiska för att kunna ha demokrati och vårat botemedel är en barbarisk diktator som förtrycker oss?

    MVH Mahmoud

  6. Det lät likadant om Libyen innan Nato och där sverige var med och bombade civilbefolkningen för att bereda vägen för alqueda och andra legosoldater. Från att ha varit den afrikanska kontinentens mest välmående land råder nu inbördeskrig men…väst kontrollerar oljan så nu är allt ok?
    Jag rekommenderar att folk söker sanningar från olika källor för svensk media ljuger. När Syrien ligger i ruiner är det irans tur. Sverige har nyligen bidragit med 3 kilo plutonium till usa. Usa är ett krigförande land där nationella och internationella lagar upphört att gälla. Det som idag gäller som lag dikteras av vita huset.

  7. Ingemar,
    Du pratar strunt. Mer än så kan man inte säga om ditt bidrag. Tyvärr

Kommentera