Daniel Tanuro är belgare och välkänd miljöaktivist i den fransktalande världen. Hans senaste bok analyserar varför en ”grön kapitalism” är en omöjlighet. Med anledning av Rio +20 och att boken nytryckts i Belgien intervjuades Daniel av den belgiska dagstidningen La Libre Belgique, som närmast är ett språkrör för den katolska kyrkan i landet.
Daniel är inte helt okänd här i Sverige. Han talade för ett par år sedan på ett möte i Uppsala som Socialistiska Partiet anordnade. Och här på bloggen har vi publicerat tidigare analyser av honom. Hans bok ”L’impossible capitalisme vert” kommer att också att ges ut på engelska och därmed bli mer tillgänglig för den svenska publiken.
La Libre Belgique : Vad är grön kapitalism ?
Daniel Tanuro : Rent begreppsmässigt är det en motsägelse. Om vi med det menar en ekonomi som respekterar begränsningen i resursernas förnyelsetakt då kan den inte baseras på en varuproduktion som kräver en oupphörlig tillväxt av produktionsvolymerna. Kapitalismen kan omöjligen vara grön eftersom den är oförmögen att respektera begränsade resurser och biosfärens funktionssätt.
Räcker det inte med att investera kapital i ”gröna” projekt för att tala om en grön kapitalism?
Om vi definierar grön kapitalism som kapital som investeras i en ”miljören” bransch av ekonomin då existerar den redan och ger mycket stora vinster. Men det är ju inte det som är frågan. Vi måste se om globalt sett det samlade kapitalet som utgör kapitalismen kan respektera de begränsade naturresurserna. Då är svaret definitivt Nej!
Trots att vissa ansträngningar gjorts för att spara på energiförbrukningen i produktionen?
Svaret är fortfarande Nej. Man sparar energi, det är sant, men man producerar mer och mer. Alltså har vi en relativ besparing av energiförbrukningen men vi har samtidigt en absolut ökning av produktionsvolymen. Bil- och flygindustrin är ett konkret exempel. Motorernas effektivitet ökar ständigt, det krävs allt mindre bränsle per kilometer vilket innebär att det produceras allt mindre växthusgas per kilometer. Men den globala kvantiteten av växthusgaser som transportsektorn släpper ut ökar ständigt eftersom antalet fordon som rullar ökar snabbare än effektiviteten.
Vad föreslår du som lösning?
Jag menar att vi måste byta ekonomiskt system. Vi behöver en ekonomi som producerar efter befolkningens behov samtidigt som den tar ekosystemets begränsningar i beräkning och takten i förnyelsen av resurserna och inte som en funktion av de privata företagarnas vinster.
Ingen åtgärd inom det aktuella systemet är enligt dig opportun, som exempelvis finansiella incitament och skatter?
De teknologier som skulle tillåta att inom två generationer helt avstå från fossila bränslen och kärnkraft existerar redan. Det behövs ingen vetenskaplig revolution. Problemen är endast ekonomiska och därmed politiska. I dag är de gröna teknologierna i energiproduktionen fortfarande mindre vinstgivande än de fossila teknikerna och kärnkraften. Det är en situation som kommer att råda i ännu femton till tjugofem år. Så om vi inte överger systemet baserat på de stora energibolagens profitjakt är vi oförmögna att hitta lösningar som ersätter de fossila bränslena med förnyelsebara källor. Det finns ingen lösning på energiombytet om inte de gigantiska multinationella grupperna som kontrollerar oljan, kolet och naturgasen exproprieras och ställs under samhällets kontroll.
Är det inte lite utopiskt?
Kanske det, men vi behöver utopier, konkreta utopier som visar på möjligheter som kan realiseras i dagens samhälle.
Vad är faran? I din bok talar du om att klimatet « tippar » i stället för ”förändras”. Varför?
Enligt FN:s klimatpanel måste utsläppen av växthusgaser minska med 50 till 80 procent i världsskala innan 2050. Om det inte lyckas kan konsekvensen bli en höjning av havsnivån med en meter innan seklets slut. Vi talar alltså om livsvillkoren och överlevnaden för flera hundra miljoner människor på vår Jord. Det är mer våldsamt och brutalt än de typer av ”klimatförändringar” som planeten redan upplevt. Så jag upprepar mig, den ekonomiska logiken leder oss rakt in i katastrofen, även om den grönmålats.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kapitalism, Rio+20, Miljö,