Carl Bildt som vakthund åt USA

I februari 2011 när den libyska regimen försökte kväsa det breda folkliga upproret i blod pressades Carl Bildt av den svenska journalistkåren som samfällt frågade om det nu inte var dags att ”åtminstone kräva ett slut på regimen Khaddafi”.

”Nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stånd stabilitet och en rimlig utveckling”, blev det irriterade svaret. Eftersom Washington ännu inte bestämt sig för hur den skulle hantera revolutionen i Libyen gällde det också för kuriren här hemma i Arvsfurstens palats att hålla tand för tunga. Samtidigt backades han upp av kollegan i Berlusconis Italien som sa att det vore fel ”att störa” Khaddafi…

I år har samme Carl Bildt i stället lagt sin möda på att försöka blockera alla EU:s medlemsländer från att ge någon som helst form av vapenhjälp åt det syriska folk som sedan två år försvarar sig i en strid på liv eller död mot diktaturen Assads besinningslösa våld.  Eftersom Washington inte vill ”stödja den ena eller den andra” i Syrien så vill inte Bildt det heller. Assad förses med ett ständigt flöde av tunga vapen, ammunition och militära instruktörer från Ryssland och Iran. Hans flyg, stridsvagnar och tunga artilleri bombar och skjuter timma efter timma mot det egna folket. I dagarna har den franska tidningen Le Monde dessutom med en journalistisk bedrift belagt  att regimen också använder kemiska stridsmedel. Den brittiska tidningen Guardian understryker samma sak.

Internationell press har uppmärksammat Bildts aggressiva och mycket energiska roll i de diskussioner som förts i frågan med EU:s utrikesministrar. Svensk media – för att inte tala om den ”samlade oppositionen” har inte uppmärksammat någonting samtidigt som vår utrikesminister har lagt ner all all möda i världen i ett försök att förlänga EU:s  vapenembargo. En sluggande Bildt som vet att USA – och inte minst Israel – definitivt inte vill att upproret ska segra. Gärna en förhandlad mindre regimförändring.  Men inte mer.

Nu ser det ut som om Bildt misslyckats i Bryssel. Vapenembargot kommer att hävas. Men trots bakslaget är USA:s vakthund ändå nöjd med sitt skällande och sin bedrift och sa i natt att ”Det hela är en kompromiss. Ingen har för avsikt att leverera några vapen i och för sig, men några medlemsstater vill ha möjlighet att studera den optionen och det kommer i så fall att kunna ske under väldigt restriktiva förhållanden”.

Storbritannien och Frankrike säger samtidigt att någon vapenhjälp till rebellsidan hur som helst inte är aktuell före augusti. De vapen som kanske ska skickas i höst, de ska tydligen läggas ner på rebellsidan många gravar som en salut, en sista hälsning…

För samtidigt som Bryssel pratar då handlar Assad genom att sätta in sina stormtrupper från libanesiska Hezbollah i en ursinnig militär offensiv för att på så sätt skapa ett styrkeläge inför de ”fredsförhandlingar” som USA och Ryssland försöker få till stånd.

Men är det ändå inte klokt att hålla inne med dessa vapen? Så frågar ändå säkert många oroliga svenskar i dag. Skulle de inte bara skapa mer våld, lidande och förödelse? Kanske hamnar de i händerna på reaktionära jihadister?

Frågor som är lätta att ställa sig eftersom upproren i arabvärlden, med sina över trehundra miljoner människor, inte följer de mönster eller speglar de motsättningar och klasskonflikter som vi varit vana vid. Historiskt har vår kultur dessutom betraktat araber endera genom en lins färgad av orientalisk romantik eller genom en lins smutsad av islamafobi och rädsla för svingande kroksablar. Ett av problemen är ointresset och likgiltigheten för det som sker hos stora delar av den traditionella arbetarrörelsen. Inte ens Jonas Sjöstedt pratar om Syrien, han moltiger mycket medveten om att många i hans eget parti, inte vill ha kvar diktaturen men väl tvekar om att stödja upproret eftersom de faktiskt vurmar för Assad som en sorts ”antiimperialist”. Han kan ta ställning för Väst-Sahara och tala för dess rätt till frihet, men tiger om det Syrien som brinner. Medias borgerliga utgångspunkter, dess jakt på tillfälliga sensationer och snuttifiering av en komplex verklighet gör inte saken bättre.

Jag och min vän och bloggkompis Benny har lagt ner bra mycket tid de senaste åren för att själva försöka förstå mer och samtidigt skriva om de arabiska upproren på vår blogg väl medvetna om att det är lätt att ta miste. Men en sak är uppenbar för den som vill se: Själva huvudströmmen, det som är den gemensamma nämnaren för samtliga upprorsrörelser eller bara oppositionella strömningar i regionens tjugotvå stater, den går inte att missa, den är lätt att följa. Från den gnista den 18 december 2010 i Tunisien när den arbetslöse Muhammed Bouazizi tände eld på sig själv efter polisens beslag av hans grönsaksvagn fram till branden i dagens Syrien. Det som oavbrutet driver den strida strömmen framåt är krav på arbete, social rättvisa och frihet från diktaturer.

I Syrien finns många sociala och politiska krafter, svarta salafister och inte minst imperialistiska stater, vare sig de har sitt säte i Washington eller Moskva, som vill få massrörelserna att lämna sin huvudfåra. Här finns kurder i flera berörda stater, Turkiet och Iran samt inte minst den sionistiska staten Israel. Regionen vibrerar också av en konfrontation mellan sunni och shiiter. I detta Syrien som i dag är i fokus pågår flera krig eller begynnande krig. Där finns också en kurdisk minoritet, alawiter, druser, kristna trosbekännare samt beduiner.

Som sagt. Det är inte lätt att ta ställning. Men det gäller att följa huvudfåran, för när den stora majoriteten av människor i ett land är beredda att dö i kampen för frihet, demokrati och rättvisa då inte bara förtjänar de vårt stöd. Det är helt enkelt ett moraliskt imperiativ, en självklarhet för varje internationell socialist att stödja den massrörelse som vill störta Assads diktatur och då de politiska och sociala komponenter som vill se ett demokratiskt och sekulärt Syrien.

Läs mer här: Kan Assad förhandlas bort?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I media: SR1,

17 svar på ”Carl Bildt som vakthund åt USA

  1. sluta prata lögnaltigheter!! det enda beviset som har kommit fram ang användning av kemiska vapen är att den har använts av oppositionen!! och det är FNs sändebud som har presenterat bevisen. Sluta propagera för mer krig och död, det handlar om människor som dödas varje dag i Syrien och du sitter i sköna sverige och hejar för att mer vapen ska till rebeller som inte heller sliljer mellan militär eller civila. Är det här en lek för dig???? för så verkar det vara för de korrupta europeiska ledarna.

  2. Kildens recept är att släcka bränder med bensin. Oppositionen sitter och strider om de skall delta i fredsförhandlingarna medan Assad har bekräftat sitt deltagande, då lättar Nobels fredspristagare EU på vapenembargot och får applåder av Kilden. En viss osäkerhet kan dock skönjas i Kildens inlägg, har han plötsligt förstått vilka mörka krafter som kommer att ta över om al Assad störtas?

  3. Snarare göra slut på den regim som tänt bålet. Du har läst för mycket Wolfgang Hansson i Aftonbladet. Kanske lyssnat på Bildt klaganden i dag.

  4. De enda förrädare är de som stödjer det fortsatta kriget och kilden & co är en av dessa (tillsammans med vissa av eu ledarna som han har delad kärlek/hat till). Kilden&co lever i ett önsketänkande status där de inbillar sig att de som krigar nu i Syrien är änglar som kommer att införa frihet och demokrati i Syrien och att alla länder kommer att stödja de i detta.
    Han baserar sin info på ett par kompisar i oppositionen och några franska favorit-jornalister.
    Alla scenarion där regimen inte vinner det här kriget är förödande för Syriens framtid. Det är verkligheten i Syrien.

  5. Göte…

    Vad är det som driver ert starka intresse i Syrienfrågan?

    Är det möjligenTrotskijs teser om en *världsrevolution*?

    Hej sl,

    Var du inte lite väl snabb nu? Mot fascismen står vänstern enad men inte vad gäller Syrien 🙂

  6. Förrästen, Kilden, du borde skicka en hyllning till McCain som har vågat sig in till syrien för att prata med några i oppositionen. Han verkar vara en trevlig prick

  7. Det som driver oss är att den är den största och mest dramatiska händelsen i vårt nya sekel, åtminstone från vår europeiska horisont. Vi skriver av solidaritet.

  8. ni skriver inte för solidaritet, för ni förstår den inte, inte för ett land som inte är er och inte heller för ett folk som inte är era grannar eller familj. Ni skriver för att ni tycker det är så spännande och roligt att ha en hjälte-känsla att ni kämpar för de svaga. Tyvärr är detta verklighet som är lite mer än onda mot de goda fantasin som driver er.

  9. Basse , dina försök att ”titta in” i våra hjärnor och analysera våra psyken imponerar inte. För dig är solidaritet med folket i Syrien liktydigt med att uppmana de som gjort uppror att lägga ned vapnen. Då kanske ”farbror” Assad i Damaskus låter blir att vara stygg mot de små i samhället och delar med sig av makten.
    För mig är solidaritet att stå på samma sida som de som sedan över tre år omvälvt hela Mellanöstern och speciellt i Syrien på samma sida som upproret mot diktaturen.
    Det finns ingen risk att vi kommer att kunna komma överens om vad som bör ske. Historien kommer att visa vad som var rätt.

  10. @Någon

    jag tänkte på västmakternas agerande i spanska inbördeskriget, de la blockad mot konflikten, endast nazityskland och sovjetunionen stödde sina påläggskalvar, varpå det gick som det gick. Inga fler paralleller.

    Den tidens vänster var långt större än dagens och muslimska brödraskapet var nyss bildat. Kolonialväldena fanns kvar, och deras befolkningar hade inte tittat på ”Dallas” och fått en gottköpsvariant av liberalismen. Så jag tänkte bara på västmakternas agerande.

  11. SVT skriver idag att konflikten i Syrien utvecklats till en strid mellan de islamska grenarna shiiter och sunniter varav den förra är den styrande eliten där bland annat Assad och hans regering ingår.

    Ärligt talat… Är det inte så ni egentligen är revolutionära drömmare med ert prat om mirakelmedicinen *störtandet av diktatorn” hans ”kreatur” m.m. Jag tror fortfarande inte att gamla västerländska klasstänkarideal direkt går att applicera på österländsk kultur som styrs av en religion. Makten utgår s.a.s. från religionen och det är där påverkan i så fall måste ske. Att som ni vill skyffla in massa vapen skapar inget mer än blod och död.

    Jag får nu en obehaglig känsla att ni ställer er på samma sida som storkapitalet, jänkarna, Kalle B. och dom europeiska imperaliststaterna England och Frankrike. 🙁

Lämna ett svar