Om Ukraina, Carl Bildt och den politiska dubbelmoralen

Dagens Nyheter hävdar – helt korrekt – att Vladimir Putin får ett löjeväckande skimmer över sig när han påstår att de välutrustade elittrupperna på Krim inte är ryska soldater. Förband som uppmärksammas av alla för att de noga avlägsnat gradbeteckningar och annan grannlåt från sina uniformer samt demonterat sina fordons nummerplåtar. ”Vi kommer från Mars”, säger de skrattande till SVT:s Rapport på frågan om varifrån de kommer.

Rysslands kränkning av Ukrainas territoriella integritet är lika uppenbar som kontraproduktiv när det gäller framtiden för landet efter massupproret på Majdan i Kiev. Den försvarar inga nationella minoriteter utan alstrar bara reaktionär nationalism och dödlig militarism.

Med detta som startpunkt kan vi fråga varför vår utrikesminister inte har ett obarmhärtigt strålkastarljus över sig. För då skimrar inte löjet. Det strålar. Det blir övertydligt att detta med dubbel bokföring i politiken, att verka med en helt obscen dubbelmoral, det borde i framtiden kallas för ”att göra en Bildt”.  

På väg i bil till Narva i Estland, där Bildt som på Karl XII:s tid ska mobilisera mot ryssen, mässar han i telefon för SvD om det ”olagliga” med att Krims politiska elit vill att halvön åter ska bli rysk jord. Bildt vill att folkrätten ska helgas.

Det låter ju bra. Men gäller bara när det passar utrikesministerns och hans vänners klassintressen. Så sent som för åtta år sedan, 5:e mars 2008, skrev vår utrikesministers så här när Sverige då erkände den i folkrätten olagliga statsbildningen Kosovo:

”Sveriges erkännande av den nya staten går inte omedelbart att härleda ur de principer för erkännande av nya stater som vi traditionellt har tillämpat /…/ Men i unika situationer har vi även tidigare funnit att det är nödvändigt med unika ställningstaganden”.

Så försvarades det Kosovo vilket brutit sig loss från Serbien efter NATO:s i folkrätten helt olagliga bombkrig (som Anna Lindh stödde).

NATO:s bombning av Belgrad

Det Kosovo som rensat och fortsatte att rensa sina landområden från serber och romer men ännu i dag inte lyckats med att kontrollera en enklav mot Serbien. Landets statsapparat hålls under armarna med utländsk trupp (KOFOR) som kontrolleras och leds av NATO.  Insatser där även svenska soldater deltagit. Ryssland och Kina har aldrig godkänt den nya statsbildningen. Inte heller andra stora länder som Indien, Argentina och Brasilien. Inte heller EU. Grekland har tydligt deklarerat att det aldrig kommer godkänna Kosovo som en självständig stat. I övriga EU är det Cypern, Slovakien och speciellt Rumänien som säger att de inte kan godkänna Kosovo.

Det är i sammanhanget också lätt att komma ihåg upptakten till USA:s enligt folkrätten helt olagliga invasion av Irak för elva år sedan. Det var de år när samme Bildt var en hängiven lobbyist för det som skulle bli en av vår tids största katastrofer…

Är det någon som tror att Vladimir Putin som dåvarande rysk president och nära allierad med Serbien glömt den för honom bittra nesan med Kosovo? Eller USA:s invasion av Irak – när han också var president och reserverade sig mot den amerikanska ockupationen? Knappast. Bara några månader efter Västmakternas erkännande av Kosovo slog Ryssland tillbaka militärt mot den georgiske presidenten och dårliberalen Saakasjvili när denne omringat och flygbombat Sydossetiens huvudort Tschinvali. Bildt som var nära vän med Saakasjvili klampade då som nu in som en klumpig med vredgad elefant i diplomatin genom att kalla ryssarna för nazister och ensam påstå att det var Kreml som startat kriget.

I dag är Bildts berättelse, hans ”narrativ”, om det våldsamma regeringsskiftet i Kiev bland det mest korkade man kan skåda. I Rapport den 4:e mars sa han sig att i Utrikesnämnden ha sakligt redovisat hur det gick till:

 ”Fullt lagligt. Fullt legitimt och fullt korrekt. Det ovanliga som skedde, fortsatte han, var att presidenten flydde från landet så att man fick tillsätta en tillfällig tjänstgörande president”.


 ”Fullt lagligt. Fullt legitimt och fullt korrekt…”

Jo, men varför ”flydde” presidenten? För oss som i månader sett och läst om det förbittrade upproret i Ukraina mot Viktor Janukovytj regim, helt genomrutten av korruption och maktmissbruk i sina egna och många ukrainska oligarkers intressen, med Majdan som folklig häxkittel och stormcentrum, är Bildts sammanfattning av vad som skett fullständigt sanslös. Janukovytj försvann inte från sitt pråliga och vulgära residens för att frivilligt vila ut på en kurort under några dagar, han flydde därför att han jagades bort av en väpnad folklig revolt. Han, liksom många andra i hans närmaste krets i regering och parlament flydde därför att de uppenbart var rädda för sina liv. Han gjorde som Tunisiens president Ben Ali eftersom han inte ville sluta som Libyens Khaddafi…

”Folket vill att Ben Ali går” hette det i Tunisien. Ukrainas befolkningsmajoritet, åtminstone i Kiev och i de västra delarna av landet, ville på samma sätt bli av med ”familjen” Janukovytj och hans bärsärkargäng Berkut, regimens ökända insatsstyrka med sina över 3 000 elitpoliser. De flesta av dem hoppades också på ett bättre liv, mindre korruption, större friheter och mer social rättvisa. Oligarker som kommit i kläm under Janukovitjs framfart stödde givetvis också upproret liksom givetvis olika imperialistiska intressen i Väst.

Parlamentet vaktades av Högersektorns milis

Ett parlament som bokstavligen brandskattats på medlemmar av en väpnad resning och skyddades av Högersektorns paramilitär diskuterade snabbt en ny regering. Efter en konsultation med demonstranterna på och runt Majdan där brandröken fortfarande hängde i luften godkände det kalhuggna parlamentet sedan en tillfällig, interim, president (en post som inte finns i konstitutionen) och en ny regering. Det var ingen ”kupp” i meningen att den skedde i skymundan av en liten minoritet. Inte heller var det en social revolution. Däremot var det uppenbart vad vi kan kalla en politisk revolution. Det var klassiska utomparlamentariska massrörelser, med lokala maktövertaganden, som med våld och hot om våld, tvingade fram en fullständig förändring när det gällde den politiska makten. Dagens Nyheter har av pedagogiska skäl under lång tid lagt ut en timeline över de viktigaste händelserna i Ukraina. I tidningens dagbok är de viktiga och mycket våldsamma dagarna mellan 18:e  och 22:e februari, när upproret segrade, händelsevis helt tomma…

.

.

Det är också detta flera månader långa drama och dess våldsamma kulmen som vår utrikesminister kallar ”Fullt lagligt. Fullt legitimt och fullt korrekt”. Inga vänsterradikaler av något slag här hemma i Sverige ska få för sig att det i ett extremt läge kan vara befogat med barrikader, ockupationer av offentliga byggnader och militant självförsvar. Låt oss snabbt glömma vad som hänt. Det hela var bara en parlamentarisk vanlig procedur parat med att en illa omtyckt president gav sig i väg…

Men Bildt vill givetvis mörka vad som skett främst för att skydda sina politiska vänners nya legitimitet, den nye tillfällige presidenten Oleksandra Turtjynov och premiärministern Arsenij Jatsensjuk. Bägge från Julia Tymosjenkos Fäderneslandsförbundet. Bägge också USA:s kelgrisar.

Viktoria Nuland är USA:s sändebud i Ukraina och känd för sitt ”Fuck the EU” i ett telefonsamtal där hon la upp ritningarna för en ny regering. Här med Oleh Tyahnybok, Vitaly Klitschko  och Arseniey Yatseniuk.

Dessutom vill han tona ner betydelsen av alla de högerextrema eller rent fascistiska så kallade företrädare från Majdan som fått en stor tyngd i regeringen med flera viktiga ministerposter. Landets nye vice premiärminister rekryterades från Svoboda, broderparti med både Svenskarnas Parti och Danskarnas Parti här i Skandinavien. Skrämmande är också att Andreij Parubij har utsetts till chef för Ukrainas nationella säkerhetsråd. Han skolades i Svoboda och har sedan allierat sig med Tymosjeko och var Majdans ”kommendant” för de mer än hundra paramilitära förband eller ”sontis” (ett begrepp från kosackernas organisation som också användes av Ukrainas fascistiska motståndsrörelse under Andra världskriget). Till sin biträdande chef över det råd som bestämmer över Ukrainas militär och polisiära säkerhetsorganisation har han valt – eller fått – Dmytro Jarosh – Högersektorns ökände fascist, känd ledare över dess organisation på Majdan.

Den mytomspunne ledaren för Högersektorn Dmytro Jarosh

Översätter man deras roll till svenska förhållanden skulle det kanske motsvara att Sverigedemokraterna/Svenska Motståndsrörelsen tillsammans fick ansvaret för Försvaret och SÄPO. En helt svindlande, helt otänkbar tanke på vår svenska hemmaplan och det borde det vara även i Ukraina och då inte minst för Carl Bildt.

Regeringsbildningen innebär givetvis inte att alla ramar är fastslagna. Ett öppet krig vore en katastrof och oavsett utgången ett nederlag för både ukrainare och ryssar.  Det återstår både president- och parlamentariska val liksom många år av sociala konvulsioner, av klasstrider. De flesta av de hundratusentals människor som av och till varit på Majdan och vädrat ut sitt hat mot den gamla regimen och ropat på frihet, mindre korruption och social rättvisa är självklart inte fascister! Men när agitationen och den sociala energin på torget komprimerades till politisk och paramilitär organisation var det högerkrafter och reaktionär nationalism som vann. Den nationella högerextremismens organisatoriska och rent fysiska makt i massrörelsen kvävde röster till vänster när rörelsen levererade resultat.

De senaste dagarna har intresset i vanlig media ökat för främst Svoboda. En akademisk, grundlig granskning av detta parti, dess bakgrund och den reaktionära nationalismen ideologi i Ukraina har gjorts och dokumenterats i en viktig text av den svenska forskaren Per Anders Rudling.  Efter en läsning blir åtminstone jag övertygad om att man inte nog många gånger ska varna för denna rörelse. Nedan är länken till hans viktiga arbete. Tyvärr bara på engelska såvitt jag vet. Jag bifogar under några bilder från hans viktiga arbete.

The Return of the Ukrainian Far Right

.

.

.

.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

10 svar på ”Om Ukraina, Carl Bildt och den politiska dubbelmoralen

  1. Jag kollade en världskarta och då upptäckte jag det självklart att Krim måste tillhöra öst och Ryssland. Den andra alternativet är att Krim blir västkontrollerat via NATO/USA eftersom kuppmakarna strävar efter en anslutning till väst och EU.

    Följden skulle då bli att NATO/USA tar över den strategiska kontrollen så dom kan bygga baser för att skicka sina dödande drönare in i länderna i mellanöstern som dom då har fått inom bekvämt räckhåll. Smart va?

    Jag hoppas verkligen att ryssarna ser till att få behålla Krim. Det är det allra bästa för maktbalansen och världsfreden 🙂

    Sen vad jag förstår vill också folket som bor på Krim tillhöra Ryssland. Men att Kalle B tycker en sådan demokratisk åsikt är ”illegal” det tror jag invånarna där skiter i fullständigt liksom jag också för den delen… Det är bara några månader till och sen ska vi ha en ny utrikesminister. Ska bli skönt tycker jag.

  2. Den viktigaste uppgiften för socialister i den här frågan är att ”inte hålla på någon”. Ner med alla krigsivrare! Visst borde människorna på Krim kunna få avskilja sig från Ukraina eller ansluta sig till Ryssland. Men självklart under villkor där de bestämmer själva!

  3. De olika nationalistiska rörelserna stärker varandra, precis som övergrepp i mellanöstern bara stärker destruktiva krafter på andra sidan. Nationalsocialister i Kiev är framodlade av ryska övergrepp, de är en spegelbild av vad Ryssland gjort med Ukraina, att många är rädda och arga på Krim har historiska grunder. Den ryska invasionen på Krim är bara ett förspel, vad Putin vill är att ha sin marionett i Kiev att förhandla med, inte en riktig motståndare, utan en köpt medspelare. Det gäller gasexporten och pengarna.

    Det verkar som om intresset för min tråd ”varför gav Krustjev Krim till Ukraina” antingen bränns för mycket eller inte går fram. Om Ryssland har en granne med rysk minoritetsbefolkning som man vill dominera av geostrategiska skäl, kan man ge bort en bit genuint ryskt territorium till landet, då har landet procentuellt fler ryssar än förut. Ett fungerande sätt att destabilisera och influera ett bångstyrigt land. Oppositionsrörelser i de ickeryska områdena kan neutraliseras med en lydig 5:e kolonn i områden som är ryska. Detta är kortet som spelas från Moskva nu, Kiev är tillfälligt förlorat till ukrainarna, alltså ska en tumskruv plockas fram ut KGB´s källare. Detta är inget nytt, det är gammal rysk realpolitik. Carl Bildt känner väl till den, det gör alla baltiska politiker också. Finnarna gick med i NATO så fort de kunde.

    En landsända med annan befolkning som vill höra till grannlandet kan byta tillhörighet. Kosovo gjorde det, Krim kommer aldrig att tillhöra Ukraina igen. Att Ukraina protesterar beror på att de blev invaderade, de har Krim och den ryska nyttan av flottbasen som förhandlingsbricka, men det riktiga problemet har just dykt upp i DN; Gazprom stänger av gasen, Ukraina betalar inte. Då stänger Ukraina av gasledningen till Tyskland.

    Putin måste sälja gas på rea till Ukraina för att få transportera den genom Ukraina till Tyskland. Annars måste han invadera hela Ukraina. Detta är vad det gäller. Det är så sant som det är sagt; ner med krigshetsarna. Krigshetsare nummer ett är Putin, vilket han redan visat genom att använda soldater i ”förhandlingarna” med den regering han inte erkänner. Han erkänner endast en lydig mutkolv av rysk börd i Kiev. En ”vän”, som han säger. Vem är rasist, vem dominerar kulturellt, vems trupper står precis vid gränsen? Vem är imperialist? I östeuropa är det den gamla vanliga ryska björnen.

    Ryssland är ett mycket nationalistiskt land, med smak för att dominera sina grannar, vare sig det är förklätt under röd flagga eller inte. Opposition mot ryska hegemonianspråk tar sig samma uttryck, men tvärtom. Ryska övergrepp i det förgångna visar ryssarna stolt upp som en trofé. Det är inte konstigt att grannarna är rädda och aggressiva. Blut und boden är rysk politik, uttryckt i grannarnas rädsla. Det är också en av förklaringarna till tredje riket. Alla är rädda för Ryssland.

  4. Pingback: Precis som i Kosovo har naturligtvis krimborna rätt att själva avgöra | Svensson

  5. Vad har Kosovo med Ukraina och göra, eller likheten vill säga att Ryssar är minoritet i ett annat land som är inte deras och trots att de är några procent vill vara offer vilket det var för drygt 25 år sedan i fd Jugoslavien där Milosevics tal om att han skulle skydda alla serber i Kosovo från albanerna det känns som att se en versoion av en Hollywood film som t ex Batman, Stålmannen eller Robyn Hood som man får se om och om igen trots att man har sett tidigare. Skillnaden är att artikeln fortsätter att smutskasta och förnedra Ukraina som stat och nationalitet när det jämförs med Serbiens och serbernas brott och genocid mot civila som barn kvinnor och gamla i Balkan och speciellt i Kosovo, där hela Europa visste om hur det var i Kosovo men varken gjorde nåt eller ens brydde sig trots att det var många flyktingar som kom till många EU och Västeuropa, inte ens efter Bosnienkriget var man intresserade om Kosovo eller få fram lösningar där Kosovo var ett glömt problem som man hade skänkt till Serbien som utvidgade sin terrioteriella gränser på andras bekostnad som på första världens krigets förlorare som Albanien och Ungern där innan första kriget efter osmanska rikets fall och låtit vad de ville eftersom det finns några påstoda ortodoksa serbiska kyrkor vilket man har inget bevis, eftersom de kan vara bysantinskt era, tur att religionen är inte en orsak och skylla på där man gjorde i Balkan där Ukraina är inget muslimsk annars hade haft Ryssland haft mer poäng och mer accepterat att invadera och slåss mot muslimska terrorister där Serbien kan gömma sina brott och terrorhandlingar och fick göra allt tack vare religion och använder kyrkor och s.k. Att föra sin mordiska manipulitiska politik där tack vare Gud så kan man göra allt som döda och förtrycka oskyldiga civila Oavsett vad som har hänt så eller hur historien är i Ukraina så är det fel och jämföra Ukraina med Balkan där de vill som alla andra européer att utvecklas och gå vidare där de vill vara med på kartan och visa att de finns förutom fysiskt även kulturellt sportsligt och även med sina industrier att de kan bidra till en bättre Europa, trots att de har många hinder framför sig så vill Ukraina gå framåt och jag tycker att Ukraina har redan börjat sin väg framåt mot Europa redan med att ha EM i Ukraina och jag ser att om de kämpar med sin demokrati kommer de och lyckas

  6. Det samhälle i östra Ukraina som förut blomstrade under Sovjettiden ligger idag delvis helt öde på grund av vanstyret från Kiev. Inte så konstigt folket där är förbannade och inte vill ha med Jatsenjuck, borgarmajdan och Kiev att göra.

    Jatsenjuck, Timosjenko m.fl. tillhör ett parti som heter Fäderneslandförbundet som nu (försöker) regera landet tillsammans med Högra Sektorn.

    Skulle vi jämföra med Sverige skulle det det bli vår borgerliga alliansregering + Sverigedemokraterna + Nationaldemokraterna samt Svenskarnas Parti.

    Sen kan du ju snacka om demokrati och förfära dig över att folk gör motstånd i östra Ukraina där industrierna finns och folk går till sina jobb och betalar skatt samt förväntar sig en allmän välfärd istället för att pengarna ska skickas till Kiev och västra Ukraina där dom gör vaddå???

  7. Någon, har du satt din fot i Ukraina? Det enda som blomstrade var byråkraternas kleptomani.

  8. Jag hoppas du inte menar under kommunismen.

    Nej, jag har inte varit i Ukraina, har du?

    Och även om man varit där så behöver det inte betyda att man sett något särskilt.

    Jan Myrdahl företog en studieresa genom Kina nån gång runt 1960 och det räknar jag mer som en erfarenhet jämfört ett dagsbesök eller en resa till en semesterort.

    Jan hade dessutom den goda smaken att välja en fransk kvalitetsbil som sedemera blev världsberömd. Myrdals resa är heller inte helt okänd.

  9. Pingback: Jonas Sjöstedt och Jan Björklund – överens om rysshot, ubåtsjakt och Ukraina… | Kildén & Åsman

Lämna ett svar