Från Septemberalliansen i Umeå

”Alla tusenmilamarscher

börjar med ett steg”

Även i Umeå blev det en liten, men energisk manifestation mot högerpolitiken i Septemberalliansens namn. Löven på stans berömda björkar har vissnat och älgjakten är sedan länge i gång. Men under den ”vända” som togs och under mötet på torget fanns en envis framåtanda. På en mejllista hittade jag ett av talen, av Nils Lindholm, nu arbetslös metallare som skolar om sig till sjuksköterska. Innehållet och tonen i det han säger gör att talet angår och säkert berör många fler än de som läser mejllistan. Här är det:

Hej, mitt namn är Nils Lindholm och jag är medlem Socialistiska Partiet. Jag har nyss flyttat till Umeå för att studera till sjuksköterska. För drygt ett år sedan jobbade jag som svetsare hos hisstillverkaren Alimak uppe i Skellefteå. På min avdelning jobbade vi fem skiftlag med en produktion som var igång sju da`r i veckan tjugofyra timmar om dygnet. Vår orderkö sträckte sig till horisonten och framtiden såg tämligen ljus ut. Så såg det ut när jag gick på semester sommaren 2008.

När vi kom tillbaka från semestern dröjde det inte länge förrän VD:n samlade till ett stormöte och första varslet kom. Krisen hade kommit till staden och jag tillhörde de första som fick gå. Under hösten kom flera varsel slag i slag och sen en god tid tillbaka jobbar endast ett skiftlag kvar på min forna avdelning. Fyra av fem har alltså fått gå.

Efter Alimak fick jag det tveksamma nöjet att spendera 3 månader på Volvo Lastvagnar här i Umeå och bevittnade hur den kolossen sögs in i krisen med massuppsägningar som följd.

Nils Lindholm kom från jobbet som svetsare till kolossen Volvo Lastvagnar bara för att bli uppsagd. Här en bild från den lokala verkstadsklubbens protestdemonstration.

Många i Sverige har likt mig under det senaste året upplevt liknande saker. Det är många med mig som har fått betala ”Kapitalismens Kris”. Många med mig som har sett sina inkomster krympa och fått sin materiella och sociala trygghet utbytt mot en växande osäkerhet inför framtiden. Många med mig har gått från att med sina arbetskamrater diskutera AIK:s, Lövens eller Umeå IK:s senaste resultat och form till att diskutera sin egen form med regeringens jobbcoacher som vill få en att skapa ”flow” och stärka sitt varumärke.

Som om arbetslösheten berodde på en dålig ”image” ?!

Fast å andra sidan kanske jag är fel ute. Herrarna Reinfeldt och Borg lyckades ju genom en förändring av sin image skaffa sig jobb 2006. Ja, de tog sig hela vägen till Rosenbad. Ni minns kanske alla ”Det Nya Arbetarpartiet” ?

Det yttre må ha ändrats men politiken är densamma som på Bildts och Lundgrens dagar. Faktum är att det är en acceleration av vad all borglig politik heter. Det är massiva realisationer på folkets egendom till förmån för privatkapitalet, det är skattesänkningar och ökad frihet för de som har och minskad A-kassa, sänkta löner och höjda avgifter till de som inte har.

Det är egoismens och hopplöshetens politik. Och vet ni det är själva målet. Reinfeldt vill så egennytta och cynism för han vet att om hans parti ska bli statsbärande som han vill så kan det endast ske i ett Sverige som är splittrat, i ett Sverige där ”jaget” går före ”vi”, i ett land där folk vänder politiken ryggen. I det landet frodas de borgerliga.

Här gäller också motsatsen: För oss som tror på solidaritet, jämlikhet och rättvisa, för oss som tror på en utveckling av det gemensamt ägandet snarare än en avveckling krävs engagemang av ett politiskt aktivt folk som bärs fram av progressiva visioner. Visioner som pekar på möjligheterna till en bättre värld där alla får vara med och bidra, i en värld där människor och miljö sätts före kortsiktiga profiter, i en värld där ”vi” sätts före jaget.

Vi står idag hösten 2009 långt ifrån en sådan värld. Fler kommer att sluta sig till de arbetslösas skara nu i höst. Senast läste jag att 400 tjänster skall bort i Västerbottens landsting. Den borgliga offensiven fortsätter och Svenskt Näringsliv ser sin chans att göra upp med historiska oförätter som LAS, nationella kollektivavtal, skälig lön och annat otyg. Samtidigt som Sverigedemokraterna bultar på dörren till Riksdagen. Allt detta medan motståndet förblir svagt

Ändå är jag glad för att vi samlats här idag för att protestera mot högerpolitikern. Det kanske kan ses som smått i sammanhanget men alla tusenmilamarscher börjar med ett steg och jag hoppas vi i framtiden kan se tillbaka på denna kväll den 15 september 2009 som litet steg men viktigt steg mot vad som då är en rättvis, jämlik och solidarisk värld.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Lämna ett svar