Så här kan Herman Lindqvist få ett nobelpris

Tänk om

Herman Lindqvist

berättat om

en sopåkares liv?

Herman Lindqvist är en gudabenådad berättare. Jag har läst alla hans böcker i serien ”Historien om Sverige” och nu under våra mörka höstkvällar skulle jag gärna tända i kakelugnen, stänga av TV:n och erbjuda honom min egen brasfåtölj. I utbyte mot högläsning. Alla hans fakta är kanske inte korrekta, historiesynen idealistisk ( han ger individerna för stor plats ) och ibland är det mer skarv och sagor i isländsk tradition än historieskrivning.

Men han är en gudabenådad berättare. Det gillar jag.

Herman Lindqvists senaste bok.

Därför är det trist att han nuförtiden mer och mer ägnar sig åt att berätta om Sveriges kungahus. Han blir en förgyllare eller en dekormäster som ger både patina och lyster åt en feodal institution – monarkin. Hans nya bok om ”Victoria – Drottning med tiden” verkar följa det sekellånga spår av hyllningar till kungamakten som en gång i tidigt 1300-tal började med ”Erikskrönikan”, hjälteberättelsen om hertig Erik Magnusson. Nu sjuhundra år senare tycks vår kanske blivande brud och drottning, Victoria, komma att besjungas i en egen krönika.

Erik Magnussons i en riddares grannlåt.

I Aftonbladet berättas att Victoria varit ”otroligt öppen”. Herman och Victoria ”satt i timmar och pratade. Dag ut, och dag in”. ”Hon berättade om sitt liv och om kärleken till Daniel”…

Om jag nu får fantisera lite. Tänk om Herman Lindqvist i stället hade suttit i timmar och pratat. Dag ut och dag in. Med en av de sopåkare som i vintras gick ut i en vild strejk i Stockholm”. Om hans barndom. Om ungdomsåren. Om blöjbajs och glassplitter som kan rinna ner i nacken när man bär ut en tung avfallssäck. Eller tänk om han levt några dagar med stressen hos en av de lagerarbetare från Lagena som ska dras inför Arbetsdomstolen. Det skulle kunna bli till briljant nuidshistoria. Kanske inte slottsstek och medalj. Kanske inte de grannaste honorar som huset Bonnier bjuder. Men det kunde bli litteraturhistoria! Vem vet. Sätter sig berättaren Herman Lindqvist ner och skriver om en strejkande sopåkare, om hans liv och kärlek, då kanske det till och med kan bli en nobel medalj i handen från kollegan och historieberättaren Peter Englund som numer är världslitteraturens ständige sekreterare…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Bloggare:JonasSjöstedt,

I pressen: ,AB2,AB1,SVD,DN,SDS,AB3,AB4,DN1,DN2,SDS1,SDS2,SDS3 ,DN3,

2 svar på ”Så här kan Herman Lindqvist få ett nobelpris

  1. Ni kan ju alltid sjalva satta er och skriva en bok om en sopakares liv. Efter att ha last den har bloggen ett tag har jag namligen blivit overtygad om att ni har en utmarkt fabuleringsformaga. Lat sedan den fria marknaden for bocker avgora vilken sorts litteratur svenska folket ar mest intresserad av. Jag ar overtygad om att ni kan salja fler bocker an Herman Lindqvist.

  2. Herr Larsson, sa Martin Ljung när han fabulerade till sig en ’egen kuppe’. Fabulera är att hitta på och medvetet småljuga. Om du anser att det är vad vi sysslar med uppmanar vi dig att ge konkreta exempel på medvetna fabuleringar du sett i vår blogg.
    Kom fram med citat och motbevis.
    Däremot är vi självfallet medvetna om att vi som alla andra dödliga kan dra felaktiga slutsatser och analyser av olika skeenden i världen. Men det är vi tillräckligt hederliga för att medge om vi ser att vi haft fel.

Lämna ett svar