Så kan Saab rulla vidare

Så kan Saab

rulla vidare

Mona Sahlin säger sig nu ha grävt ner den stridsyxa som hon aldrig har grävt upp. ”Nu handlar det bara om en enda sak – att få Saab på fötterna”, menar hon. Det är nog alla överens om även om nu bilarna tar sig fram bättre på hjul…

En tidig modellbil. Kunde Saabs ingenjörer ta fram en sådan pärla kan de säkert utveckla den miljöbil vi behöver…

Men i sak är Sahlins inställning en katastrof. Med hjälp av olika lån ska staten hjälpa någon av de budgivare som finns kvar att hålla i gång företaget. Staten ska betala – men inte bli långsiktig ägare. Varför det? Varför betala för något som andra sedan ska bestämma över? Varför ska vi ta riskerna för riskkapitalisterna? Sedan kvittar det om dessa är svenska, kinesiska, ryska eller holländska.

Saab kan rulla vidare! Med staten som långsiktig ägare och med nya ”ägardirektiv” om att Saab tillsammans med ett socialiserat Volvo Personvagnar omedelbart bums ska sätta in alla befintliga resurser på att utveckla miljövänliga och säkra mellanbilar, för person- och distributionstrafik i vårt klimat. Jag är fullständigt övertygad om att ingenjörer och arbetare inom fordonsindustrin snabbt kan ta fram de hybrider och de koldioxidfria bilar som vi behöver även efter en oerhört omfattande utbyggnad av kollektivtrafiken.

Med ett sådant program, som en del av en plan för produktion, transporter och boende i stort, skulle vi inte bara kunna sätta hela Sverige i arbete. Vi skulle återupprätta arbetets värde. Detta att varje människa skulle känna att det finns en social nytta eller glädje i det man gör.

Dessutom skulle vi göra alla dessa riskkapitalister arbetslösa.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen: AB1,SVD1,DN1,

9 svar på ”Så kan Saab rulla vidare

  1. [Till Kildén/Åsmanbloggen]

    Av Bo Almunger/Luleå

    Medkämpar!

    Följer man Er blogg är det ofta som statsövertaganden, socialisering och anställdas kontroll av drift och produktionsinriktning förespråkas som en brådskande nödvändighet: för ett systemskifte, som ni också kallat det. Jag undrar några saker kring dessa tankeled. Vilken ÅTSKILLNAD gör ni mellan dessa åtgärder och, sedan, hur går tankeledet vidare för att förena dem inom en internationaliserad arbetsdelning? Dessutom: menar ni att regleringar och planhushållning är detsamma eller åtminstone delar av en gemensam uppbyggnadslinje? Till sist: ska medlen för behövliga nyinvesteringar komma sig ur beskattning och en växande statsorganisation?

    Tack för ordet.

  2. IF Metall har 6,5 miljader i sin kassa. Nu borde dom satsa, så att vi får ett löntagarägt företag. Frågan är bara om dom är beredda att satsa på ett dödsdömt företag.

  3. Snabbt och snabbt, när man pratar om att utveckla nya bränslen och bilmodeller så tar det flera år från skisstadiet till färdig produkt. Att hetsa fram ny teknik och lansera den oprövad med risk för barnsjukdomar gör att konsumenterna snabbt kan tappa förtroendet.

    SAAB har kört fast i etanolspåret och dess konkurrenter ligger flera år före vad gäller elhybrider, vätgasbilar och andra tekniska lösningar som presenteras på bilsalonger runt om i världen. Varför ska svenska bilköpare vänta flera år på att SAAB tar fram en alternativbränslemodell som andra tillverkare kan erbjuda redan 2010-2012? Ska Staten införa lanseringsförbud för biltillverkare som har fräckheten att erbjuda miljövänligare fordon snabbare än SAAB kan?

    Bilbranchen är i stor grad internationell. Vad kan ett arbetarägt SAAB erbjuda ledande designers och ingenjörer i form av löner och förmåner för att undvika att dom headhuntas av andra biltillverkare?

  4. Staten som ägare och order att producera en svensk Trabant. Ni som tror att detta är framtiden kan ju ringa en kompis…

  5. Jo Bosse, tre komplexa frågor som kunde besvaras med flera programskrifter.
    Men här ett försök till enkla svar. Bloggen är ett fritt format som kan användas nästan hur som helst. Vi skriver personligt färgad dagsjournalistik. Vi är bägge övertygade revolutionära marxister och sedan ett fyrtiotal år medlemmar i Socialistiska Partiet och Fjärde Internationalen.
    Men med detta som bakgrund är vi fria som fåglarna när vi skriver. Ingen betalar oss. Vi har bara utgifter – i form av tid. Ingen ger oss uppdrag – bara inspiration. Vi är bägge i ”övre medelåldern” och har för närvarande inga förtroendeuppdrag. Ja, kanske Benny i sin schackklubb. Ibland är jag sekreterare vid vägföreningens möte här hemma i byn…
    Till skillnad från många andra politiska kommentarer runt om i bloggvärlden innebär vår socialistiska grundsyn att vi brottas med väldiga problem med tempus när vi skriver. Vi försöker fånga upp händelser i nutid. Ibland peka på möjliga åtgärder från en arbetarregering uppburen av en kämpande arbetarrörelse. Vi diskuterar också tänkbara handlingslinjer i ett övergångssamhälle, mellan kapitalism och socialism. Till sist kan vi ha med tänkbara politiska uppgifter i det klasslösa samhället.
    Det är svårt att pedagogiskt hantera så skilda tempusfrågor. Det finns inte heller några färdiga recept för hur övergångsformerna i ett systemskifte eller en social revolution kan te sig. Bara hypoteser. Klassiska teoretiska begrepp inom arbetarrörelsen har dessutom inte i dag samma betydelse, i vardagligt tal, som när de en gång togs i bruk. Till sist är den politiska ”Arbetarrörelsen” nästan fysiskt borta och därmed också bland de flesta människor en frånvaro av ens ett primärt klassmedvetande.
    När detta är sagt, kanske du förstår problemen. Ibland är det svårt att kasta sig mellan olika tempus och olika insikter eller åsikter. Men vi försöker ständigt att markera, som du märkt, att enkla krav om att förstatliga det ena eller andra företaget, inte löser särskilt mycket. Även om sådana åtgärder även inom en marknadsekonomi, kan ha ”en civilisatorisk mission”. Exempel ett statligt järnvägsnät. Men det vi, och som jag vet, även du, försöker inspirera till är handlingslinjer som bygger på arbetarklassens självverksamhet, dess egen organisering och makt. Vi försöker även framhäva den oerhörda betydelse det skulle ha om det i Sverige, som en del av en internationell rörelse, kunde skapas ett nytt brett demokratiskt socialistiskt parti.
    Mer utförligt än så kan jag inte svara. De mer komplexa svaren och motargumenten trivs bättre och kan få sitt nödvändiga utrymme i helt andra fora.
    Hälsar Göte

  6. Till Erik och Rudis. Vi tänker oss inte ett simpelt statligt ägande rakt av. Utan vårt Saab/Volvo PV, under kontroll av sina arbetare och tjänstemän, skulle arbeta i en situation där vi också ser ett nytt samhälle, med nya tänkesätt hos människor, växa fram. Men inte ens statligt ägande i sina byråkratiska former. Som en gång statliga Televerket eller forna DDR/Sovjetunionen. LM Erikssons oerhörda framgångar hade varit omöjliga utan den teknologiska utvecklingen inom Televerket. I det byråkratiska missfostret Sovjet kunde man – efter statliga order – utveckla några av världens bästa stridsflygplan. Glöm inte heller en produkt som ryssarnas lätta kulspruta Kalashnikov – knappast någon Trabant inom vapenhandeln…

  7. Jodå, socialistiska ekonomier har varit bra på att producera krigsmaterial i stora mängder, men då på bekostnad av befolkningens nödvändiga försörjningsvaror som mat och bostäder…

  8. Rudis,
    Det kan jag hålla med om med en viss modifikation. I Sovjet var det uppenbart att den stalinistiska byråkratin la all vikt på den tunga industrin och vapenproduktion i kapprustningen med USA. Därför uppstod köerna framför skoaffärer, mataffärer och alla andra inrättningar som sålde konsumtionsvaror.
    Men att det skulle vara en speciellt kännetecken på ”socialistiska ekonomier” kan jag inte hålla med om. Samma sak upplevde tyskar och italienare under 30-talets fascism.
    Det handlar mer om att varje diktatorisk regim som kontrollerar investeringarna och styr dem in i krigsproduktion gör det på civilbefolkningens bekostnad.

  9. Pingback: Plågsam väntan för Saabarbetarna | Mullvaden

Lämna ett svar