I Reinfeldts Sverige

Sett utifrån.

.

De senaste trettiosex åren har jag varit en svensk utlänning eller utlandssvensk. Därför är det med stora ögon jag följt slutspurten i valkampanjen under de tre veckor jag varit hemma i Svedala.
I går såg och lyssnade jag till utfrågningen av den ”nye arbetarledaren” Fredrik Reinfeldt i SVT.
-Vi är det enda arbetarpartiet, sa den gode Fredrik och såg tittarna rakt i ögonen. Det gamla Högerpartiet har ömsat skinn och likt fågel Fenix skaffat sig nya fjädrar. Det är åtminstone vad man vill få Sveriges arbetare att tro.

.

.

Själv växte jag upp med det klassiska överklasspartiet Högern då Gunnar Heckscher och Gösta Bohman ständigt visade huggtänderna.
-Ni är det nya maskeradpartiet, hörde jag en dam från Piteå säga till Renfeldt i SVTs telefonväkteri nu på morgonen. Det tycker jag sammanfattar bra vad som verkar ha skett med miljonärernas parti. För de Nya Moderaterna har skapat ett helt nytt språk.
Om jag ska försöka sammanfatta i en formel vad som skett skulle jag säga att Reinfeldt är Sveriges Tony Blair, att de Nya Moderaterna är vårt lands New Labour. Likt engelska Labour under Blair har Reinfeldts moderater myntat ett politiskt språk som till hundra procent syftar till att skymma den sociala utsikten.
Utanförskap, bidragsberoende, arbetslinje, ohälsotal och annan  språklig akrobatik ersätter klara social terminologi som hjälper till att förstå omvärlden. Men syftet är ju inte klarhet, tvärtom.
New Labours magiska formel var ”workfare” i stället för ”welfare”, som i moderaternas språk översatts till ”arbetslinjen” i stället för ”bidragslinjen”. Idén bakom språket är att rida på enskilda människors fördomar och avundsjuka mot de som kan leva på ”bidrag” och att speciellt ”latmaskar” som fuskat till sig bidrag.

.

När masken faller glänser huggtänderna.

.

I det ”nya arbetarpartiets” propaganda framstår det som att Sverige kryllar av människor som inte arbetar men som borde göra det. Att sysselsättningsgraden är mycket hög i Sverige jämfört med andra EU-länder glöms bort. I Belgien där jag bor sedan 1974 och i många andra länder i Europa ligger den genomsnittliga sysselsättningsgraden under 60 procent medan den i Sverige ligger på 74 procent.
Ändå har Reinfeldt och Borg till stor del lyckats med sitt prat om ”arbetslinjen”, att ’utanförskapet” ska brytas så att ”bidragstagarna” kan sättas i arbete. Det har lyckats så bra att exemplet, från utfrågningen i går kväll, om den cancersjuke  läkaren som ville fortsätta arbeta 75 procent avfärdades av försäkringskassan med beskedet att han kunde ta ett heltidsjobb på Samhall. Det absurda i fallet är egentligen inte det svar läkaren fick från försäkringskassan utan det faktum att byråkraterna som tog beslutet har ett regelverk framför sig medger en så uppenbart vidrig tolkning av vad som gäller.

.

Arbetets hjältar?

.

Klä av det ”nya arbetarpartiet” dess fårakläder och plötsligt blänker de gamla huggtänderna avskräckande. Drevet mot sjuka, pensionärer, handikappade, och andra som kan misstänkligöras som ”arbetsskygga” har bara haft ett syfte, nämligen att underlätta ett program för skattereformer som bryter ner det sociala kittet. De i samhället som de Nya Moderaterna verkligen företräder, den rikaste femtedelen av hushållen, ska inte behöva bidra till de sociala kostnaderna för att skapa ett drägligt liv för den femtedel i samhället som har det riktigt svårt.
Det är den verkliga innebörden i ”arbetslinjen”. De som inte kan tvingas ut ur ”utanförskapet” ska känna in på bara skinnet att de tillhör en grupp ”parasiter” som erkänns ett extremt socialt minimum men inte mer.
Det Sverige jag levde i för trettiofem år sedan finns inte längre. Det kommer heller aldrig tillbaka. Det är inget att gråta över. Ett nytt annorlunda Sverige kan och måste byggas. För det behövs det ett verkligt arbetarparti med en arbetslinje som sätter de svagaste i samhället i centrum, inte på undantag.

.

Media: AB1,AB2,DN1,SVD1,SVD2,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

8 svar på ”I Reinfeldts Sverige

  1. Bra skrivet! Helt otroligt det som sker, och bra beskrivet av dig.

    Det var fullständigt osannolikt igår på SVT när Reinfeldt fick frågan om ifall han förstår att gamla socialdemokrater tar illa upp när de kallar sig ”Det nya arbetarpartiet”.

    Reinfeldt slingrade sig och låtsades inte förstå.
    ”Jag tror att de ser att vi skapar jobb…”
    Programledaren tryckte på. ”Svara allvarligt nu!”
    Reinfeldt vägrade, låtsades att det var ok att säga ”vi skapar arbete…”.
    Plötsligt kom applåder och det var dags för nytt ämne.
    Saved by the bell!

  2. Pingback: Om dem som inte fyller kvoten… « reflektioner och speglingar II…

  3. Ett nytt språk för en ny verklighet. Industriarbetare med hacka och spade ersatta av maskiner, alla skall försörja sig på att servera varandra latte. Skatten var över 50 % för varenda kotte. Kan det funka i långa loppet? Skulle inte tro det. Insikten om vad skatten gör med jobben finns upp i sossetoppen, men de har ingen aning om hur de ska göra nu. Då väljer de allians med ett parti som dessutom vill mjölka alla på massiva belopp för att värma huset och transportera sig. Sossarnas framtidsvision är helt hopplös, absolut ingenting att hoppas på från dem annat än mer utgifter.

  4. Pingback: SVT:s tabbe förändrar ingenting (uppdaterad) « Johannes Blogg.

  5. Jag såg den tröttsamma såkallade manglingen av Våran nya påfågelhanne Reinfeldt. Jag förstår att Afganistan inte kunde hinnas med då de pågående orättvisor som är här i vårat land är stora. Han hade en otrolig förmåga att ge ingasvar på vår fattigdom i Sverige,

  6. Vi har haft mycket hög arbetslöshet de senaste 18-19 åren, det är grundproblemet. Först lurar högern i de okunniga i det gamla statsbärande partiet sin ekonomiska verklighetsbeskrivning. Sen när effekterna av detta är uppbenbara så kommer de in och slår från ”vänster” med detta som är effekten av att det förts en ekonomisk högerpolitik. Det är i och för sig politiskt skickligt. Man kommer in på banan med detta som förevändning driva en politik som avlövar vanligt folks välstånd ännu mer.

    Det blir ju svårt att samtidigt bedriva en ekonomisk högerpolitik som håller uppe arbetslösheten (som tar från de många och gynnar de få) och samtidigt ska försöka föra en välfärdspolitik som behöver fullsysselsättning (som ger de många makt på arbetsmarknaden). Arbetarrörelsen i forma av SAP har gett sig in i en omöjlig ekvation.

    Det är ju så absurt att en fullständigt galen ekonomisk högerpolitik bedriven av de som sade sig stå på de svagas sida har lagt grunden för skojare som Reinfeldt och Borg att avlöva svenskens välfärd ännu mer. Läget är så pass bedrövligt att företrädarna inte på minst sätt har kunnat eller förstått att angripa fundamentet i det som är fel, för då måste de göra upp med den politik de själva fört. Istället har de i den ekonomiska kritiken försökt slå från höger med att moderatregimen varit ekonomiskt oansvariga med de offentliga finanserna, ett klassiskt högerangrepp på sosseregeringar där man målat upp förfalskade bilder av det ekonomiska läget.

    Hade de vänsterregimer som varit bedrivit en politik som hållit nere arbetslösheten hade modererat trojkan aldrig kunna bedriva det apspel som ”arbetarpartiet” de nu oförblommerat kan spela upp.

    S ”sparar” och stramar åt med att överbeskatta den arme svensken så pass att man kan lämna över mer än 500 miljarder i sk överskott till motståndarna. Svensken betalar detta ”sparande” med minskat välstånd och hög arbetslöshet mitt i en högkonjunktur. Sen har dessa stollar mage att gå till val på höjda skatter, för att ”spara” ännu mer. Bristerna i välfärden de senaste decennierna har inte berott på för lite skatter utan budgettak, bisarra ovetenskapliga känslomässiga överskottsmål där man tror att nationens ekonomi fungerar som ett hushåll. till mycket kan man säga att för höga skatter som gör att ekonomin bromsas gett sämre välfärd. I perspektiv ter sig 80-talet som en helt annan tid, men även då sparade man sig till eftersatt välfärd och kris, när vi gick in i 90-tals krisen hade Sverige OECD:s starkaste offentliga balansräkning efter ett decenniums nedskärningar som kraftfullt bromsat den inhemska tillväxten.

    Redan med Sossarnas och Fp:s skattereform införde man i praktiken ett skattesystem som var vad IMF ordinerar för fattiga länder som förlorat alla egentlig nationell suveränitet. Grunden var lagd för mycket av den utveckling vi sett sen dess. Uppemot 95% av alla skatter kommer från tre källor, kommunalskatter och socialavgifter som i grunden är sk platta skatter samt konsumtionskatter (i huvudsak moms) som är regressiva skatter dvs i praktiken omvänd progressiv skatt som drabbar de med minst inkomster hårdast. Till och med den som jag förmodar konservative högermannen Rudolf Jalakas som var chefsekonom på Handelsbanken beskrev skiftet från inkomst och kapitalskatter till en sådan stor tyngd på konsumtionskatter som asocial beskattning.

    En beskattning som gynnar de få och missgynnar de många.

  7. Hej!

    Väldigt bra skrivet och lättförståeligt formulerat. Suveränt bra!
    Jag tycker att människor ska börja googla (på engelska sidor) på David Icke.

  8. Pingback: Reinfeldt, en ulv i fårakläder « GoodBadGirl

Lämna ett svar