Något är ruttet i Sarkoland.

.

Det sägs att var tid har sina tecken. En regim i kris har också sina tecken i tiden. I dag gäller det Sarkozys presidentskap mer än någonting annat i Europa. Visserligen är Belgien och Holland utan regeringar sedan maj respektive februari och visserligen närmar sig Belgien en punkt ”of no return” men det är ändå i Sarkoland som teckentydarna är i paradiset.

Veckans framsida på den brittiska finanstidskriften The Economist är en pärla. Ledarskribenterna på tidskriften har visserligen aldrig gillat Sarkozy. Men förr berodde det på att de ansåg honom sakna den rätta nyliberala ryggraden. Numera är det för att han drar den europeiska politiska elitens rykte i smutsen och tidskriften drar sig inte för att alltmer likna honom med Berlusconi.

Som sagt, tecknen finns där. Den ena skandalen efter den andra skakar om presidentskapet och presidentens män och kvinnor. Den senaste skandalen i raden kan bli fatal. Dagstidningen Le Monde har lagt in en stämning mot X för brott mot skyddet av journalisters källor. Le Monde säger sig ha bevis för att Sarkozy gett order till DCRI (franska FBI) att hitta den högt uppsatta funktionär som läkt uppgifter till Le Monde kring affären mellan miljardärskan Bettencourt – arbetsministern Woerth.

Om du inte redan vet det, handlar det om en olaglig finansiering av regeringspartiet UMP från Bettencourts sida och hjälp till skattefusk i utbyte från minister Woerths sida.

Inte blir det bättre av att tryckfrihetslagen från 1881 uppdaterats i våras för att stärka skyddet av journalisters källor. Det verkar inte ha hållit Sarkozy på mattan. I bästa Watergate-stil skickar han det franska FBI på jakt efter de som vill avslöja liken i garderoben.

.

Le Monde åtalar X. På bilden- tidningens redaktionshus.

.

Klappjakten på romer som så lägligt drog bort uppmärksamheten från skandalen kring Bettencourt-Woerth är nu också i sin tur skakad av ministrar som skyller på varandra för regeringsdekret som direkt riktar sig mot romerna i sin helhet som etnisk grupp. Det var vad Europaparlamentet fördömde förra veckan och som Paris avfärdade som inblandning i interna franska affärer.

I dag på förmiddagen sa dessutom EU-kommissionären Vivian  Reding att ”jag kan bara uttrycka mitt djupa beklagande över att de politiska försäkringar som två franska ministrar gett när de diskuterat saken med EU-kommissionen nu öppet sägs emot av en skriftlig order som distribuerats av samma regering”.

Invandringsministern Eric Besson, en avhoppare från Socialistpartiet, bedyrade efter fördömandet i Bryssel att hans regering aldrig riktat sig mot ”romerna som etnisk grupp” och att rivandet av deras läger inte var något nytt. Business as usual, menade Eric Besson. Knappt hade hans uttalande klingat bort i etern förrän ett officiellt dokument från häxmästaren, tillika inrikesministern, Brice Hortefeux läckte till pressen. I början av augusti beordrar detta dekret landets landshövdingar att inom  tre månader riva minst 300 illegala tältläger, ”speciellt romernas”. Det vill säga att hela befolkningsgruppen utpekas oavsett om brott eller inte begåtts.

Den snopne ”socialisten” Besson sa sig vara helt ovetande om inrikesministeriets dekret. Så kan det gå när man säljer ut sin själ i utbyte mot en post i Napoleonsurrogatet Sarkozys regering.

.

Media: GP1,DN1,SVD1,AB1,GP2,EXP1,SSD1,DN2,SVD2,GP3,SVD3,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Sarkozy, Frankrike, Bettencourt, Romer,