Stormsvalor i London?

.

En väldig våg med 50 000 upprörda studenter sköljde i dag in över det konservativa partiets högkvarter, Millbank Tower, i London. En liten gruppering valde att också slå sönder huvudentrén och att för en kort stund ockupera byggnadens tak.
Bakgrunden till vreden är de konservativas beslut om att höja terminsavgifterna vid universiteten från omkring 30 000 kronor/år till 100 000 kronor.
Det råa och brutalt nakna klassamhället är tillbaka. Storbritanniens moderater gör detta hand i hand i sin koalition med Jan Björklunds brittiska kollegor i det liberala partiet. En föraning om vad som kan hända i Sverige när det knakar till i den oförutsägbara kapitalistiska ekonomin.
Angreppet på vanliga ungdomars förutsättningar att studera är bara en del av det som händer i samhället i övrigt. Regeringen har slängt alla osthyvlar åt fanders när det gäller den offentliga sektorn. Motorsågarna är i gång och kapar. 300 000 jobb ska bort, vilket innebär minst 200 000 till i den privata sektorn. Den gamla, långvariga recessionen i ekonomin släpar som gikt i nerkörda ben. Regeringens angrepp på den gemensamma  välfärden kan innebära ännu mer komplicerade besvär.
Vi får hoppas att studenternas uppmarsch var  den sky av stormsvalor som varslar om en social orkan…
Här några bilder från brittisk press:

.

.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen: SVD1,DN1,GP1,VG1,

6 svar på ”Stormsvalor i London?

  1. Det genomgående argumentet i den allmänna nedskärningspolitiken är ”omsorgen” om framtida generationer.

    Så mycket bekymrar de sig om den omhuldade framtida försörjningsbördan.

    Det helt avgörande för att bära denna börda i framtiden är den utbildning man i dag ger de unga. Det finns ingen annan investering som kommer att ha något värde om 50 år än investering i utbildning. Materiella investeringar som görs idag är i stort förbrukade om 50 år.

  2. Jag har mer än tio års högskoleutbildning, delar av den är helt obsolet, det gäller grundkurs i ADB, det är i bästa fall allmänbildning i datahistoria. Min bil från 1965 är mer användbar.

  3. Pingback: Motvallsbloggen » “Huk’ er gubbar för nu laddar hu’ om”. Ännu ett huvudlöst utspel av Mona Sahlin

  4. Skattetrycket, offentlig sektor och transfereringarna ökade konstant från 1960 till början på 1990-talet i Sverige. När Göran Persson fick makten blev det nedskärningar, eftersom budgeten gick ca 300 miljarder back. Vi hade nått ”peak skattetryck” i slutet på 1980-talet och ändå räckte inte pengarna till alla verkliga och inbillade behov.

    Se länk: http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Skatter/Skattetryck/Skattetrycket-historiskt/?from394=&to394=

    Trots detta sprids en myt om att 1970-talet var en guldålder för medborgarna. Vi betalade mindre i skatt och fick mindre. Däremot jobbade fler och vi sjukskrev oss inte. Det finns jobb även nu, men ingen som vill ha dem. I många sektorer är arbetsstyrkan åldrande (bygg, vård och omsorg, skola) men där vill inte ungdomarna jobba. Senast anställde vi en engelsk kille på vår byggfirma. Trots att vi betalar bra och månar om våra anställda finns det knappt några svenska ungdomar att tillgå.

    Varför ska alla studera på högskola? Den har ju svällt till en löjlig storlek. De som går där har knappt förmåga att klara sina studier. Däremot saknas folk inom hantverk och vård/omsorg. Om vi ser till att alla jobb som behöver göras blir gjorda, drar ner på onödiga kostnader (t ex dagis för föräldralediga föräldrar) så får vi nog råd med det som verkligen behövs.

  5. Pingback: Tweets that mention Stormsvalor i London? -- Topsy.com

  6. Klart att de brittiska ungdomarna med all rätt är förbannade, de som nu tycker att det inte finns råd till att ha en högt utbildad befolkning fick sina utbildningar betalda av samhället. Här kan man med rätta travestera Persson ”den som är satt i skuld är inte fri”, de som nu bestämmer har en ”skuld” att betala, de fick sina utbildningar betalda av samhället, det är nu dags att betala tillbaks men det vill de inte, de är snikna och snåla och tro de kan komma undan sina skyldigheter.

    Anekdotiska individuella erfarenheter är förstås trevliga att höra men är inga bevis för det övergripande skeendet.

Lämna ett svar