-Avgå Ben Ali.

.

Protesterna i Tunisien sprider sig och når nu en ny nivå. Hela upproret fokuseras nu på president Ben Alis vara eller inte vara. Vad som började som krav på arbete för unga utan arbete handlar nu om att diktatorn ska avgå och lämna plats åt tunisierna att själva bestämma sin framtid.

Den 17 december brände sig en ung arbetslös akademiker till döds i protest mot myndigheternas trakasserier. Protesterna spred sig snabbt till många städer. Men de stannade huvudsakligen i landets fattiga inland i städer som Sidi Bouzid, Kasserine och Sfax.

I tisdags bröts det relativa lugn som rått i huvudstaden Tunis och därmed gick upproret in i en ny fas där diktatorns politiska överlevnad blivit den centrala frågan. Efter att minst femtio personer dödats av polisen utan att de protesterande skrämts bort från gatorna stod det klart att ännu mer våld efter våldet inte är en lösning för Ben Ali.

.

Ben Ali besökte den unge mannen som brände sig till döds i protest. Hans ”omtanke” blidkade inte någon. Den unge mannen dog strax efter att bilden ovan togs.

.

Det nya i situationen består av tre element. För det första har centrum för protesterna flyttats till huvudstaden Tunis. I tisdag och onsdag deltog tusentals människor i protesterna som inte upphörde trots att även militär sattes in. Det ligger viktig symbolik i att även i stadsdelen Ettadhamen (Solidaritet) reser sig innevånarna och kräver diktatorns avgång. Ettadhamen har av regimen alltid hållits upp som praktexemplet på sociala framsteg och välfärd i landet och besöktes till och med av Hillary Clinton när hon var First Lady i Vita Huset.

I och med att advokater, tjänstemän, artister och andra grupper ansluter sig till protesterna betyder det att rörelsen nu sprider sig utöver de unga arbetslösas krets. Till och med UGTT, den nationella fackliga federationen som stött regimen, deltar nu aktivt i protesterna. I Sfax manade exempelvis  UGTT i onsdags till generalstrejk.

.

Ungdomen är inte längre ensam i sin protest. Hela befolkningen reser sig.

.

Till sist är det också av stor betydelse att armens soldater satts in i huvudstaden för att bevaka strategiska platser som presidentens palats Karthago och franska ambassaden. Det innebär att regimens sista försvarsverk tas i bruk. Natten till torsdag rådde det för första gången utegångsförbud i huvudstaden.

Det kan visa sig bli ett ödesdigert drag. För till skillnad från polisstyrkorna har det redan rapporterats om slitningar i arméns led och till och med om bråk mellan polisen och armén i Sfax, Tunisiens näst största stad.

Enligt uppgifter från oppositionen har chefen för arméns landstyrkor, general Rachid Ammar, avskedats sedan han vägrat ge soldaterna order att skjuta skarpt.

Rörelsens utbredning och allt radikalare karaktär har tvingat Ben Ali att släppa lite på greppet om piskan och dra fram en stor morot ur hatten. Efter att ha anklagat demonstranterna för att vara ”terrorister” styrda från utlandet gjorde han i onsdags lappkast och annonserade tre åtgärder för att försöka blidka den folkliga ilskan.

Inrikesministern som leder polisen avskedades på stående fot. Han sa också att alla som fängslats sedan protesterna startade ska släppas och han ska tillsätta en kommission för att utreda klagomålen om korruption.

.

Protesterna blir allt tuffare i huvudstaden Tunis.

.

-För lite och för sent, kan befolkningens svar sammanfattas till. Det handlar inte längre om att vänta på utlovade arbeten i utbyte mot fortsatt styre för Ben Ali. Han ska avgå ! Det är det enda som nu rörelsen fokuserar på.

I Ben Alis familjkrets har vissa redan fått det för hett under fötterna. Har råttorna redan börjat ta det säkra före det osäkra? I alla fall rapporteras det att Ben Alis svärson som äger en av de få tillåtna ”oppositionella” tidningarna redan lämnat landet. Hela den korrupta familjen har säkerligen redan fyllt sina bankkonton i London och Zurich. Hos Sarkosy kan de säkert räkna med stor gästfrihet om ödet går fram för hårt med diktaturen.

I Frankrike sitter den politiska eliten i en minst sagt svår sits. Å ena sidan har Frankrikes ledare alltid hållit regimen i Tunis under armarna och tänker fortsätta med det. Å andra sidan kan alla band brista om det pågående upproret leder till diktaturens fall.  Då kan Frankrikes good-will vara förbrukad på grund av det tysta samförstånd som rått mellan Paris och Tunis sedan protesterna startade.

.

-Ta det lugnt min vän, Frankrike står på din sida.

.

När äntligen regeringens utrikesminister Michèle Alliot-Marie tog bladet från munnen sa hon att Frankrike inte hade några ”lektioner” att ge Tunis. Till allas förvåning släppte hon sedan att ”Frankrike kan däremot erbjuda sin stora kunskap i upprätthållande av lag och ordning”. Efter den grodan finns det inte många franska supportrar kvar i Tunisien. Ungdomarna i Paris förorter, ofta med ursprung i Algeriet och Tunisien, vet hur den lag och ordningen ser ut.

Egentligen är det hela den politiska världen i Frankrike som förblindats av sina gamla koloniala band med Tunisien. Det franska socialistpartiet tog tre veckor på sig för att häromdagen publicera ett första krystat stöd till folkets kamp. Samma sak gäller de gröna som också behövde flera veckor på sig för att hitta de rätta orden. Endast den yttersta vänstern, som exempelvis mina fränder i NPA, ställde sig på upprorets sida från första dagen.

Det ska de ha stor heder av. För i länder med kolonial historia har det visat sig svårt för även ”vänstern” att ställa sig på de förtrycktas sida. Under det franska kolonialkriget i Algeriet stod exempelvis de franska socialisterna på den franska militärens sida. Än i dag syns effekterna av det förräderiet mot befolkningen i Nordafrika i Ségolène Royals och andra ”socialisters” ljumma stöd till kampen.

.

Media: GP1,DN1,SVD1,SVD2,DN2,SVD3,SVD4,DN3,SVD4,

Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,Flutetankar,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Tunisien, Algeriet, Ben Ali, Uppror, Sarkosy, UGTT,