Varthän Tunisien?

Diktatorns hämnd, folkets självförsvar

och diktatorns arv.

.

Efter Ben Alis flykt till Saudiarabien fredag middag samlades huvudstadens folk på gatorna för att fira segern över diktaturen. Nätterna till lördag och söndag tog Ben Ali ut sin hämnd.
Från hela landet strömmar det in rapporter om maskerade gäng som plundrar och skövlar allt i deras väg. Bilar med släckta lyktor vrålar fram genom folkliga kvarter och skott avlossas mot folk och byggnader.

.

Ett litet varuhus plundras i en förort i Tunis lördag 15 januari.

.

Vem är dessa kringdrivande brottslingar? Allt tyder på att det är Ben Alis anhängare i polisen och säkerhetspolisen som tar sin hämnd på de som drivit deras gudfader på flykt. Många vittnen hävdar i media och cybermedia att de känt igen civilklädda poliser bland plundrarna.
Enligt en rapport från Reuter, som citerar en anonym arméofficer, är det säkerhetspolisen som ligger bakom. Gaigi är en bloggare som deltagit i upproret säger till Al Jazeera att ”en del gäng som deltar i plundringen arbetar för inrikesministeriet eller är poliser och de samordnas av chefer inom polisen och säkerhetspolisen”.
Den organiserade plundringen som syftar till att politiskt diskreditera revolutionen öppnar naturligtvis också vägen genom sitt exempel för vanliga småtjuvar och opolitiska opportunister att slinka med i plundringstågen eller att ge sig själva ut på strövtåg.
Bland befolkningen i förstäderna och fattiga stadsdelar skapar plundrarna förvirring och skräck. Men är det revolution så är det. Spontant började befolkningen i olika städer och stadsdelar att bilda självförsvarsgrupper som patrullerar bostadsområden och skyddar de egna butikerna, postkontoren och skolorna. De bygger också barrikader med check points för att hindra misstänkta plundrare att ta sig in i kvarteren.

.

Beväpnade medborgare bevakar infarten till ett bostadsområde i en av Tunis förorter.

Sedan tog landets fackföreningscentral UGTT upp problemet och manade andra att följa exemplen och organisera sig i försvarsgrupper. Förhållandet mellan polisen och försvarsgrupperna är mycket fientligt. Polisen ses som Ben Alis korrupta hantlangare. Däremot vänder sig grupperna till armén med krav på förstärkning och skydd när de maskerade anländer.
Sett till utvecklingen under söndagen blir en beväpning av självförsvaret ännu viktigare. På flera ställen i Tunis och i en del andra städer ägde i går skottväxling rum mellan soldater och beväpnade ligor ur Ben Alis anhängarskaror.
En regering som värnade om befolkningens väl skulle omedelbart beordra armén att ge vapen till självförsvarsgrupperna. Det skulle självfallet leda till ramaskrin om anarki och våld från ”respektabla” borgare. Men varför ska ansvarsfulla medborgare som tagit nationens öde i sina händer och drivit diktatorn på flykten inte ges möjlighet att effektivt försvara sig mot beväpnat slödder ur diktatorns skugga.
Natten till söndag var något lugnare tack vare befolkningens självförsvar. Under söndagen arresterades sedan den som pekas ut som ansvarig för plundringstågen –  general Ali Sériati, chef för Ben Alis fruktade säkerhetspolis. Han var på flykt mot Libyens gräns.

.

Inget kunde hejda folkets vilja att störta diktatorn.

.

Bilder av soldater som under fredagens hetaste stunder fraterniserade med demonstranter bevisar att det finns ett förtroende för soldaterna och att soldaterna å sin sida inte ser sig som diktaturens allierade. Vi ska inte glömma att chefen för arméns landstyrkor avskedades ett par dagar innan Ben Alis flykt för att han vägrade ge order om skarpskytte mot demonstranter.
För den fortsatta utvecklingen är naturligtvis arméns roll viktig. Det nuvarande förtroendet kan snabbt omvandlas till fientlighet om arméledningen använder sina styrkor till att backa upp den aktuella interimregeringen vid fortsatta protester och krav på interimspresidentens och regeringens avgång. Det har redan rests som krav i flera städer eftersom både president Mebazaa och premiärministern Ghannouchi är gamla trotjänare till Ben Ali och medlemmar i RCDs partistyrelse, Ben Alis parti. Striden om soldaternas lojalitet kan bli en viktig och kanske avgörande fråga i den fortsatta utvecklingen.
Det politiska arv som Ben Ali lämnat efter sig reser inga små problem för en genuin utveckling mot ett fullt ut demokratiskt och fritt samhälle. Efter så många decennier av diktatur finns det ingen organiserad opposition till RCD. Facebook och andra länkar i cyberrymden är fantastiska redskap i mobiliseringen och spridandet av information om vad som sker var och när. Men de är utan värde när det kommer till att ta demokratiska beslut om politiska plattformar och organisering av partier.

.

Demonstranterna ville på alla språk visa hela världen vad som hände.

.

Just nu favoriseras regeringspartiet RCD av att parlamentet och formen för en regeringsbildning styrs av en konstitution som var skräddarsydd för diktaturen. Trots att det var folket som jagade Ben Ali på flykten så besattes posterna som interimspresident och premiärminister av diktatorns män tack vare konstitutionens reglering av maktöverföringen vid presidentens avgång.
I den legala oppositionen finns det inte mycket att hämta. De flesta av dem var legala just för att de mer eller mindre frivilligt spelade med i Ben Alis maskerad som skulle skyla den öppna diktaturen. Den mest kände i den legala oppositionen är Ahmed Néjib Chabbi i partiet PDP. En del av hans popularitet förbrukades under upproret. För medan folkmassorna krävde Ben Alis omedelbara avgång manade Chabbi presidenten att avsätta regeringen och hålla nyval.
I den illegala oppositionen tvingades de flesta ledarna till landsflykt eller tystnad. Det gäller den mest respekterade av dem alla, Moncef El Marzouki – chef för CRP (republikanska kongresspartiet). Marzouki fanns till skillnad från Chabbi bland demonstranterna på gatan och är inte en otänkbar kommande ledare.

.

Ben Ali gav order till polisen att använda tårgas och skarp ammunition.

.

Regeringschefen Ghannouchi har redan inbjudit alla ”lagliga” partier till förhandlingar om bildandet av en ”nationell försoningsregering”. Det innebär att de ”olagliga” partierna inte bjuds in. Det gäller det tunisiska kommunistpartiet, PCOT, vars ledare Hamma Hammami arresterades av Ben Ali förra veckan för att sedan släppas efter hans flykt. Det islamska partiet, Ennhadhas, ledare Rached Ghannouchi som befinner sig i landsflykt i London bjuds inte heller in till regeringsförhandlingarna. Han har dock meddelat att han återvänder omedelbart och att hans parti vill delta i ”försoningsregeringen”.
De som ställer upp på Mohamed Ghannouchis inbjudan sätter sina politiska karriärer på spel. I staden Regueb demonstrerade i söndags minst 1 500 personer under rop att ”vi har inte gjort uppror för att få en samlingsregering med en opposition av statister”. Att undantagstillståndet som införts förbjuder folksamlingar på mer än tre personer verkade medborgarna i Regueb strunta blankt i.

.

Ungdomar i staden Regueb trotsar ordningsmakten.

.

De närmaste dagarna kommer turerna kring en regeringsbildning att klarna. Själv tror jag att det blir ytterst svårt för Ben Alis gamla kumpaner att byta till en ren demokratisk skjorta utan att befolkningen genomskådar reptricket.
En utväg ur situationen som synar trumfkorten för Ben Alis parti är att sammankalla en konstituerande församling med uppgift att anta en ny konstitution och utse en regering som respekterar de förhoppningar som folket offrat blod för på gatorna. Varje kvarter och stadsdel, varje arbetsplats och kontor, kan utse sina representanter till lokala församlingar som i sin tur utser delegater till den konstituerande församlingen. En verkligt demokratisk folklig representation kan födas och ersätta det till märgen ruttna parlament som i 23 år stått i diktaturens tjänst.

.

Media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,AB1,AB2,AB3,EXP1,DN3,SVD4;DN4,DN5,SVD5,DN6,DN7,DN8,SVD6,

Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

2 svar på ”Varthän Tunisien?

  1. Pingback: Tunisier! Vi stödjer er av hela vårt hjärta! « Röda Lund

  2. Pingback: En härlig doft av revolution « Röda Lund

Lämna ett svar