Tunisiens maktkamp.

Rädda vad som räddas kan.


Övergångsregeringen i Tunis backar och viker sig bakåt i limbo för att undvika att falla. Regeringschefen Ghannouchi och president Mebazza startade sin regeringsbildning med stort självförtroende och felbedömde totalt stämningen i landet efter Ben Alis flykt till kvinnoplågarna i Saudiarabien.
De insåg inte djupet av folkets hat mot de som hunsat dem i ett kvarts sekel. Därför såg första ministerlistan ut som den gjorde med åtta viktiga poster besatta av gamla trotjänare till Ben Alis från hans parti RCD.

.

Demonstranter begraver symboliskt partiet RCD.

.

Regeringschefen hade räknat mycket med att den fackliga organisationen UGTTs tre ministrar skulle ge legitimitet till övergångsregeringen. Men inför trycket från medlemmarna drog sig de fackliga ministrarna ur regeringen med motiveringen att det fanns för många ministrar från RCD.
-Surt sa räven, tyckte den fackliga ledningen som borde ha vetat bättre eftersom den omöjligen kan ha trott RCD uteslutna ur regeringen. Det var medlemmarnas mobilisering på gatorna som gav UGTTs ledning kalla fötter inte närvaron av RCD-ministrar.
Med de fackliga ministrarna borta, med ett par andra ministrar som också avgick, stod regeringen plötsligt inför ett möjligt fall.

.

Här kommer president Mebazaa under väpnad eskort till regeringens första möte.

.

-Nu gäller det att rädda vad som räddas kan, sa sig regeringschefen Ghannouci och drog igång en omedelbar solskensoffensiv. Alla ministrar från RCD lämnande partiet och en av dem som varit en av Ben Alis absolut närmaste man lämnade också sin ministerpost ”i landets intresse” som han sa. Efter ministrarnas avhopp upplöstes RCDs centralkommitté och en ledamot utsågs till att sköta löpande ärenden. Just nu ser det ut som att RCD kommer att försvinna. Partiet är alltför komprometterat för att kunna tjäna den rika elitens intressen.
I ett uttalande uppmanar den avgående centralkommittén partiets medlemmar att ”arbeta för att stärka solidariteten mellan medborgarna och skapa en ny demokrati som inte utesluter någon”. Men de vackra orden kommer inte att ge kejsaren nya kläder. Partiet är och förblir symbolen för allt som dödar solidariteten och demokratin. Partiet var staten och staten var partiet. Utan medlemskap i RCD var alla dörrar stängda. Därför måste partiet skiljas från staten och försvinna.
-En revolution i värdighet för friheten, sa president Mebazza i sin tur och lovade ”ett totalt brott med det förflutna”. Att han själv och Ghannouchi är en del av det förflutna generade inte ordvalet.
Mer än trettio medlemmar ur diktatorns och hustruns familjer har arresterats också för att visa upp ”ett totalt brott”. Man kan också se utländska regeringars försök att blockera Ben Alis bankkonton som ett led i en kampanj för att ge regeringen legitimitet.
I det spelet ska vi också inbegripa utnämningen av cyberaktivisten Slim Aamamou till minister. Vilka motiv den unge aktivisten har är oklart.

.

Här svär Slim Amamou eden som minister.

.

-Jag tror på dialog. Vad gäller Ben Alis gamla ministrar har vi inget riktigt val, man måste vara realist och…om man vill ha folk med kunskaper och som vet vad de gör måste vi vända oss till dessa personer, sa den unge mannen till pressen efter utnämningen. Om Amamou är vansinnigt naiv eller bara drivs av personliga ambitioner låter jag vara osagt. Men att det är den vacklande regeringen som får ett handtag från den populäre cyberaktivisten står utom tvivel. Bara fyra dagar efter att han lämnade arresten i inrikesministeriets källare är han minister.
Men vad är det regeringen egentligen sysslar med och vad krävs för att den ska lyckas med sitt reptrick för att skapa sig lite andrum och popularitet? Målet för Mebazaa och Ghannouchi är att den rika eliten ska behålla statsmaskineriet, polisen och militären under sin kontroll och bida tiden med hur stora eftergifter som helst i underordnade frågor av social och ekonomisk karaktär.
Det verkar som att den avgörande faktorn för regeringens vara eller inte vara är fackföreningen UGTTs handlande. Regeringschefen har envetet försökt få den fackliga ledningen att ändra sitt beslut och återta sina ministerposter. UGTT säger att de inte sätter sig vid samma bord som RCDs ministrar. Men hur kommer fackledningen att reagera inför upplösningen av RCDs centralkommitté och ministrarnas avhopp från RCD?

.

UGTT kan bli en avgörande faktor för den närmaste utvecklingen.
Regera med gamla politrucker eller inte?

.

Om UGTT åter går in i regeringen kan det bli avgörande för att den härskande eliten lyckas behålla kontrollen över statsmaskineriet.
För att komma dit är Mebazza och Ghannouchi beredda till många konkreta och för folket positiva eftergifter. Ben Alis rikedomar kan mycket väl komma att konfiskeras av regeringen. RCD kan också i praktiken bli tvingat att upplösa sig självt. Delar av Ben Alis polisstyrkor kan upplösas och många andra eftergifter är tänkbara för att trycket från gatan ska lätta.
En återgång till diktatur är utesluten på kort sikt och att omfattande demokratiska fri- och rättigheter kommer att råda även om regeringen lyckas konsolidera sitt grepp över makten är nog ganska säkert. Men vad krävs för att revolutionen ska ta steg utöver etablering av en borgerligt demokratisk regim där den ekonomiska makten kommer att ligga kvar i händerna på en liten klass av kapitalägare?
För det första är det folket i revolution som ska välja sina egna representanter och själva försvara revolutionens landvinningar. Det existerande parlamentet är inget redskap för en social omvälvning i folkets intressen. Den existerande regeringen ska inte ges mer uppgifter än en expeditionsministärs med uppgift att organisera nyval. Även  ett nyval till parlamentet inom några månader kommer inte att ändra maktförhållandena i samhället.

.

Ben Ali kramas om av sin gode vän Nicolas Sarkozy.

.

I stället borde lokala församlingar utse delegater till en Konstituerande församling med uppgift att skriva en ny Konstitution som ersätter den nuvarande som var skräddarsydd för Ben Ali. Den korrupta polisledningen måsta avsättas och poliskåren upplösas och ersättas av en folklig milis vars embryo redan finns i självförsvarsgrupperna.
Alla Ben Alis och familjen Trabelsis stulna tillgångar måsta konfiskeras och övergå i folkets ägo och förvaltas och nyttjas kollektivt.
Lyckas inte revolutionen ta konkreta steg som dessa för att bryta de härskandes makt då kommer valen till det existerande parlamentet att visserligen befästa den nya demokratin men makten över rikedomarna i samhället att bevaras av de redan rika som i sin tur kommer att dela upp diktatorns tillgångar mellan sig.

.

Media; DN1,DN2,SVD1,DN3,DN4,SVD2,EXP1,SVD3,

Bloggare;Jinge,Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 svar på ”Tunisiens maktkamp.

  1. Pingback: En härlig doft av revolution | Internationalens ledarblogg

  2. Pingback: En härlig doft av revolution | Svensson

  3. Pingback: Upproren i Nordafrika

Lämna ett svar