Någon kanske undrar var Carl Bildt har haft för sig de senaste dagarna.

Är han sjuk? Har det hänt något med huset i Kroatien? Eller är det hustrun, grevinnan Anna Maria, som vill ha en stunds uppmärksamhet från sin make?

.

.

Man kan se på världen från många olika håll…

.

I vanliga fall vaknar vår utrikesminister med ett twitter och går till sängs med en blogg. Men nu är han tyst som en mussla trots blodbadet på Tahrirtorget. Världens ledare fördömer attacken på de fredliga demonstranterna. En av dem, Storbritanniens David Cameron, underströk i går att:

”Attackerna på dem som protesterar i Egypten är oacceptabla. Om det på något sätt visar sig att regimen har sponsrat eller tolererat detta våld, då är detta helt och hållet oacceptabelt. Vi kan bara förakta det vi ser.”

Men Bildt, han bryr sig egentligen inte. Han har uttalat sig om att ”allt våld” måste fördömas. Men menar att vi ska acceptera Mubaraks ordning i väntan på ett val i september. Carl Cederström, tidigare medarbetare på UD:s avdelning för Mellanöstern, hävdar i Dagens Nyheter att politiken är feg och undfallande.

Men jag menar bestämt att han inte är det minsta feg. Inte heller lär han vara sjuk. Allt är i stället som vanligt. För när det gäller Egypten finns det bara en ledstjärna för Bildts utrikespolitik och det är Vita huset i Washington.  Pragmatiskt och affärsmässigt har han helt enkelt väntat på att man där ska bestämma sig för om Mubarak ska sågas eller inte. ”Bäst att hålla tand för tunga”, som det heter.

I dag tycks Barack Obamas regim däremot vara på väg att ta fram sågen. Sent i natt sa Vita Husets talesman att ”en förändring av regimen måste ske nu” och republikanernas John McCain fyllde i med att Mubarak måste bort omedelbart. Kanske blir det då också dags för Bildt att börja prata om regimförändring. Vi får se. Kanske han till och med följer John.

Den enda region där Carl Bildt låter sina känslor ta över är Öst-Europa och Ryssland. Händer det något där reagerar han direkt. I sinne och hjärta är han en karolin och ytterst handlar all utrikespolitik egentligen om att bekämpa den lede ryssen i öst.

En slagruta böjer sig ner mot vatten. Bildt böjer sig bort mot öst.

,

.

”Mot öster, soldater”!

.

Därför har han nu  rest till Polen. I gårdagens blogg  hette det att:

”Det var en framgångsrik och viktig stödkonferens om Vitryssland i Warszawa i dag. Europakommissionen meddelade att man kommer att fyrdubbla sitt stöd till det civila samhället i Vitryssland, och därmed kommer man att vara större än t o m Sverige.”

Detta kan ju vara en bra sak. Vi älskar inte diktaturen i Vitryssland. Även om jag aldrig skulle ge Bildt fria händer att prioritera vilka i detta ”civila samhälle” som ska tilldelas pengar. Men det skandalösa med denna anteckning är hur öppet vår utrikesminister vänt ryggen åt EU:s södra grannländer. Tunisiens eller Egyptens ”civila samhällen” har så vitt jag vet inte fått några stora enskilda svenska donationer. Däremot har tydligen Sverige tidigare gett lika mycket pengar på egen hand till Vitrysslands oppositionella som EU-kommissionen.

I går kväll blev det  inget uttalande eller någon blogg  för Bildt. Det räckte med Vitryssland. Trots att blodet samtidigt rann på Tahrirtorget…

Nog var det sant när WikiLeaks återgav att USA:s ambassad i Stockholm berättat hem att Sverige i praktiken var med i NATO och att man gillande nog konstaterade att Carl Bildt skötte utrikespolitiken på egen hand.

*************************

I dag eftermiddag kom Bildt till sist med en ny kommentar. Men bara en massa slingerbultar hit och dit. Inte ett ord om dödsskjutningarna och misshandeln på Tahirtorget.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Kairo, Tahirtorget, Vitryssland, Egypten, Carl Bildt

I pressen:DN1,DN2,

Bloggare; Jinge,RödaMalmö,Svensson,