Elitens konsumtion löser inte krisen.
.
De siffror över inkomstskillnaderna mellan en vanlig löntagare och företagschefer som LO publicerat kan också sättas in i ett internationellt sammanhang för att visa hur de trender LO stryker under är närvarande i hela det kapitalistiska systemet.
I slutet av januari publicerade EU:s statistiska byrå, Eurostat, intressanta siffror över investeringar och vinstutveckling i eurozonen och i EU27. I tabellen nedan ser vi att företagen redan hämtat sig efter krisen. Vinsternas andel av förädlingsvärdet i tillverkningsindustrin (icke-finansiella företag) stiger sedan första kvartalet 2009 över hela EU.
.
Vinsternas andel av förädlingsvärdet 1999-2010.
Källa: Eurostat Kommuniké 15/2011 28 jan.2011
.
Vinsternas ökning sedan 1kv 2009 är snabbare i hela EU än lönernas tillväxt framhåller rapporten. Man var tar då vinsterna vägen?
I tabellen nedan visar Eurostat att de i alla fall inte används till investeringar i byggnader och maskiner. Vi vet sedan tidgare var de tar vägen – raka vägen ner i aktieägarnas fickor som använder dem till att spela i den finansiella karusellen.
.
Investeringskvoten i tillverkningsindustrin 1999-2009
Källa: samma som diagram 1.
.
Vad visar diagrammet? Jo, hur stor del investeringarna utgör av det totala förädlingsvärdet. Det vi ser är alltså att tillverkningsindustrin inte använder sina vinster till att hålla investeringskvoterna uppe. Pengarna går till den finansiella spekulationen eftersom lönearbetarnas inkomster inte stiger i takt med vinstutvecklingen.
Den utveckling som diagrammen ovan visar är ett av de fundamentala problemen för kapitalismens funktion i dag. Lönernas andel av de nationella inkomsterna har minskat mycket sedan början av 80-talet och därför saknas det allt mer köpkraft för att upprätthålla konsumtionen på marknaderna i Europa och Nordamerika.
Här under kan vi leka med ett analytiskt verktyg som Economic Policy Institute i USA har utvecklat. Det interaktiva diagrammet kan regleras av dig själv för att se hur löneökningarna under ett år eller en period fördelats mellan den rikaste tiondelen av inkomsttagarna i USA och de övriga 90 procenten.
.
-Varför är du rik och jag fattig?
-Mamma och pappa har välbetalda jobb för att studera just den frågan.
.
Jag har här under fryst två perioder för att visa på den fundamentala skillnaden mellan efterkrigstidens kapitalism, driven av inhemsk konsumtion, och dagens kasinoekonomi där bara de rika blir rikare. USA är i det avseendet extremt, men kapitalisterna i Europa ligger i för fullt för att apa efter Uncle Sam.
I bilden här under har jag valt perioden 1945-70. Där kan vi läsa att den rikaste tiondelen av medborgarna tog hand om 30 procent av löneökningarna under perioden och resten 70 procent. De rika klarar sig som synes bra men 90 procent av löntagarna delar i alla fall på 70 procent den totala ”lönekakans” ökning. Det är den materiella basen för den ”amerikanska drömmen” om ett ständigt bättre liv.
.
Källa: EPI
.
I nästa bild har jag valt perioden 1976 – 2008. Resultatet är häpnadsväckande. Hela löneökningen under perioden hamnade på den rikaste tiondelens lönebesked. Jag visste redan sedan förut att amerikanska lönearbetare i tillverkningsindustrin inte fått några reallöneökningar alls sedan 70-talets början men ändå är bilden chockerande.
.
.
Den förklarar omedelbart varför konsumtionen i USA byggt på ett ständigt växande skuldberg. Utan reallöneökningar kan man inte öka sin konsumtion, förutom om man skuldsätter sig. De rikas inkomster exploderar och deras konsumtion av lyx och flärd är enorm, men den kan till sist inte ersätta resten av samhällets konsumtion för att undvika en allt djupare kris i kapitalismen.
Att allt större delar av de rikedomar som produceras hamnar i en allt snävare krets av hushåll kan bara sluta i en social och ekonomisk katastrof. Korthus kan inte byggas upp till himlen.
.
Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,Dagens Arena,GP1.DN3,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Eurostat, LO, Löner, Vinster, Investeringar,
Det är väl allmänt känt att företagen och bankerna har företräde när det går bra. Vilka är det som ser till att få sina pengar tillbaks? Jo, bankerna och företagen! Vilket land skulle våga trotsa dessa makthavare och se till att förändringar sker?
Här ett videoklipp som beskriver artikeln utifrån ”reaganomics”
Reaganomics Sucked Wealth up, Did Not Trickle it Down
http://www.therealnews.com/t2/index.php?option=com_content&task=view&id=31&Itemid=74&jumival=6197
Stig-Åke, Inget land i dag i de rikas klubb OECD kommer att vidta några åtgärder som sätter banker och spekulanter på plats. Det är bara genom massmobilisering av människor som resultat kan uppnås. Det kan vi båda bidra till.
mvh
Benny
Massmobilisering kan tydligen bara ske i dom länder som nu gör uppror mot dessa korrupta ledare. Men visst, jag kan själv drömma om att vara med i en liknande rörelse här i Sverige. Kan tycka att ibland är vi lite väl flata när det gäller överheten.
Pingback: Endast en seriös sossepartiledarkandidat | Svensson
Ändrar man 1976 – 2008 till 1970 – 2008 blir det ett negativt utfall för bottom 90%. Samma för perioden 1917 – 1929 (då den stora spekulationsbubblan brast) då inkomsterna för bottom 90% också föll.
Över hela perioden från 1929 till 1970 hamnade 77% hos bottom 90%. Inledningen från 1929 kraschen till FDR blev vald 1933 var lite sämre, ”endast” 51% gick då till bottom 90%.
Här har vi alltså en period på hela 40 år då den ökande produktiviteten och välståndet sprids ganska jämt över medborgarna. Det märkliga är att det som ska föreställa arbetarrörelse här och i utlandet köpt att sen i princip 1970/1980 skulle detta inte längre vara möjligt, ”vi” måste ge allt till toppen om inte ekonomin ska går under. Att tala om den tiden är närmast tabu, vi måste se framåt inte bakåt säger man, det var en annan tid förhållandena var speciella. Det är trots allt 40 år, hur länga kan förhållandena var så speciella att de inte kan återskapas.
Trenden har varit i stort den samma i hela OECD, man måste man förstås se på detta ur mer en statistiskt perspektiv, skattesystem skiljer sig åt mellan länder och sådant här blir synligt på olika ställen. Trenden att allt mer går till profit och allt mindre till löner är likartad i OECD. Som SN kunde notera i sin decemberrapport om ekonomin:
”Medelförmögenheten i Sverige är världens sjätte högsta. Men de rikaste 10 procenten äger 72 procent av tillgångarna, betydligt mer än i de flesta andra länder. En tredjedel av svenskarna saknar förmögenhet eller ligger på minus.”
Pingback: Reinfeldt, höns, ägg och en bit av pajen! « Ett hjärta RÖTT