.
.
.
I dag kan Svenska Dagbladet riktigt gôtta sig.
.
Socialdemokratins kriskommission konstaterar i dag att det egna partiet helt kommit ur kurs. Navigationsinstrumenten är förlorade och ”rörelsen” driver därför vind för våg på okända och farligt mörka farvatten.
”Socialdemokraterna har under lång tid inte förmått leva upp till sina grundläggande löften om arbete åt alla, ökad jämlikhet och större frihet för var och en. Det har skapat ett trovärdighetsproblem vars betydelse inte kan överskattas”, säger författarna bakom rapporten. Även i regeringsställning har man inte ”levererat” som det heter numer. Under åren med Göran Persson vidgades klassklyftorna, arbetslösheten ökade och trångboddheten blev större.
Det historiska valnederlaget kräver naturligtvis en viss självinsikt och en offentlig självkritik – och här fyller rapporten en viktig roll. Men hur politiken egentligen ska se ut framöver det får vi inte reda på. Kommissionen vill inte eller vågar inte ta i tu med den grundläggande insikten om att det är kapitalismen som inte längre levererar och att det inte går att återvända till 1950- och 1960-talens gamla trygga hemmavatten. För dess säkra hamnar är sedan länge nerisade och därför övergivna. Det går inte ens längre att komma till kaj.
Därför har jag på fri hand gjort en liten omskrivning av Stig Ohlins gamla kära ”En gång jag seglat i hamn”. Förslagsvis kan den användas som allsång vid den socialdemokratiska partikongressen nästa månad.
.
..
.
Liten blir stor
drömmer och tror
rödaste kind
kommer en vind.
För den oss hem igen?
Oh, en gång vi seglar i hamn
en gång vi kommer till kaj
en gång berättas, om oss
sagan om dom
som kommer igen.
En gång i drömmarnas land
vandrar vi hand i hand
en gång, vi kommer…
Kommer vi hem till er…
.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Socialdemokratiska kriskommissionen,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,GP1,GP2,SVD4,AB3,AB4,AB5,SVD5,DN3,GP3,GP4,AB6,SVD6,
Bloggare: RödaMalmö,
Varför inte ta rapporten på allvar.
Jag frapperas ofta av att många socialistiska grupper kritiserar socialdemokraterna för att inte vilja avskaffa kapitalismen och skapa ett socialistiskt samhälle. Men det bästa man kan begära av socialdemokraterna är väl att de åter blir ett reformistiskt socialistiskt parti där stora delar av den privata marknaden förblir intakt men där vissa samhällsfunktioner som t.ex. skolan inte privatiseras.
Alltså att partiet överger sin idag nästan helt igenom borgelig analys och närmar sig en reformistisk.
I en sådan radikal socialdemokrati finns det stora möjliheter för socialistiska krafter utanför partiet göra sig gällande.
Finns det inget i krisrapporten som pekar på en riktning vänsterut?
Svaret är nej. ”Fokus är på att öka Sveriges konkurrenskraft”, som en av rapporterna sa i SVT:s frukost-TV.
Men, självklart Östen. Man ska inte bara raljera. Här på vår blogg liksom i många andra sammanhang skriver vi mer seriösa stycken.
Under mars månad med dess s-kongress lär vi återkomma med många bloggar.
Men snälla människa ”…skapa ett socialistiskt samhälle”. Det har man försök på många håll och *alltid* med samma katastrofala resultat. Sovjet, Kina, Kambodja, Nordkorea, Kuba hela gamla östeuropa, baltikum och så vidare.
Av frukten ska ni känna trädet heter det. Inse att socialismen inte har ett enda lyckat land att visa upp.
Klipp inte bara bort detta utan förklara varför ni fortfarande tror på socialismen.
Surgubben, Vi klipper aldrig bort inlägg. Vi har två undantag till den regeln. Vi accepterar inte rasistiska och främlingsfientliga inlägg. Inte heller inlägg med oförskämda påhopp mot andra som kommenterar våra bloggar eller mot oss själva. Det är naturligtvis vi själva som avgör vilka inlägg som hamnar i de kategorierna.
Att vi skulle behöva förklara varför vi fortfarande är socialister tror jag hamnar utanför vad du kan kräva. Det borde räcka med att hänvisa till de fler än tusen artiklar vi skrivit på bloggen. Du har ju redan läst en del av dem. Läs resten så får du svar på din fråga.
Tycker du är lite väl pessimistisk, självklart går det inte att ”återvända” till 60-talet, det var en speciell epok i kapitalismens historia och bygge på klassamarbete som kapitalet övergav när tillväxten sinade.
Men det är självklart möjligt (ifall den politiska viljan finns) även inom ramen för kapitalismen att närma sig full sysselsättning, utbyggd offenlig välfärd, stärkt arbetsrätt. Sverige är ju faktiskt ett exempel på det när samtliga OECD länder under och efter oljekrisen medvetet ökade arbetslösheten fortsatte Sverige med en politik för full sysselsättning bla genom utbyggd offentlig sektor. Det var när den s.k kanslihushögern började avreglera och vi börja leka EMU allt gick åt skogen med lånekarusell och spekulation i fastigheter med efterföljande bubbla som sprack..
Det är naturligtvis följt möjligt att eliminera arbetslösheten genom en expansion av den offentliga sektorn tillsamans med väl övervägda investeringar i infrastruktur. Vi kommer då givetvis inte skapa en krisfri kapitalism, men vi kommer stå stärkta inför den nödvändiga konflikten mellan folkflertalets välfärd och arbete och å andra sidan fåtalets vinst.
Mvh
Lars
Pingback: Vad vill socialdemokraterna? Ingenting! | Svensson
Som det verkar är det inte fråga om speciellt djupgående självrannsakan i partiet.
Så gick Morgan Johansson ut med en artikel på Newsmill i går och verifierade att ingen egentlig omprövning skett av de nyliberala ekonomiska dogmerna.
”Sverige är ett litet exportberoende land. Globaliseringen och de växande ekonomierna i Asien gör att konkurrensen ökar.”
Sen maler han på om att hela nationen, utbildning, infrastruktur, forskning etc ska ha vår merkantilism som syfte och mål. Det är förstås viktigt att ha en exportsektor som på hög förädlingsnivå kan tillgodose det importbehov vi har och vill ha. Ur folkhushållets perspektiv finns inget annat syfte än att betala importen. Export har inget självändamål mer än för en liten klick exportkapitalister. Denna grupps intressen är inte lika med folkhushållets som Johansson förmodligen tror. Rimligen bör utbildning, infrastruktur, forskning etc vara till för folkhushållets/medborgarnas välfärd och inte en liten grupp exportkapitalister.
Så med det här mantrat om vårt alldeles speciella exportberoende som alla politiker och tyckare numer nämner i var och varannan mening. Vi är inte mer exportberoende än något annat modernt europeiskt land. Egypten, t.ex, är exportberoende dvs de kan inte föda sin befolkning utan stor import av spannmål från världsmarknaden för detta är de tvingade att tjäna in gångbar internationell valuta. I stort sett alla industriländer i de tempererade delarna av världen har en mycket höggrad av möjlig självförsörjning om det verkligen skulle knipa, en mycket avundsvärdsituation för många länder här i världen som inte klarar sin basala försörjning utan import.
Samma sak i kriskommissonens rapport de maler på om exporten som det som ska ge sysselsättning, i motsats till FN:s ekonomiska rapport förra året som visar på att den exportledda tillväxten inte fungerar och att både rika och fattiga länder måste fokusera på sina hemmaekonomier och skapa sysselsättning där. Det är också där vi och de flesta har den dominerande delen av sysselsättningen. Som man kan se över de senaste 25 åren så stiger arbetslösheten när exportnettot ökar och vice versa, det troligaste är i vilken grad hemmaekonomin stramats åt, åtstramad hemmaekonomi ger arbetslöshet och minskad import.
Sen bekräftar Morgan Johansson att de är precis lika NAIRU-troende som alltid de senaste decennierna:
”Att jämviktsarbetslösheten, d v s den lägsta arbetslöshet som man kan komma ner i utan att inflationen börjar öka, nu ligger på 6,5 procent är regeringens allra största misslyckande. Att Riksbanken tvingas höja räntan p g a risk för överhettning i ett där läge när över 300 000 är arbetslösa”
Inget som helst ifrågasättande av dessa hokuspokus siffror från KI om att det skulle sätta igång inflation vid en viss godtycklig arbetslöshetsnivå. Inte heller om Riksbankens åtgärd är bra eller dålig, som det ser ut så stramas det åt och ska stramas åt i ett flertal viktiga ekonomier i omvärlden, är det då bra att strama åt när vi fortfarande har mycket hög arbetslöshet med normala ögon sett, dessutom driver en höge ränta upp kronkursen vilket förstås kan var trevligt när råvarupriser ökar. Inte heller verkar det andra ”vänsterhoppet” hos S Sommestad egentligen ifrågasätta grunderna i de nyliberala dogmerna även om hon som Johansson är relativt positiva till ett större inslag av offentliga verksamheter.
I sak går det dock inte att hitta någon egentlig självrannsakan och självkritik av S variant av nyliberala ekonomiska dogmer.