Island säger Nej.

Heja Island, friskt humör

det är det som susen gör.

.

Islands arbetande befolkning vägrar att betala kostnaderna för de egna bankirernas vidlyftiga affärer i utlandet. I gårdagens folkomröstning sa en klar majoritet på närmare 60 procent nej till regeringens kompromiss med en brittiska och holländska regeringen om att betala tillbaka 36 miljarder kronor.

.

Icesaver lovade gröna skogar på sinn internetsida. Många blåögda placerare trodde på löftena.

.

Pengarna svarar mot de ersättningar som de båda länderna betalade ut till egna medborgare som placerat pengar i den isländska internetbanken Icesaver. De isländska bankerna trodde under ett par år att de skulle kunna erövra världen. De lånade upp enorma summor i utlandet till låga räntor och lovade betydligt högre avkastning åt utländska placerare.
Varje klart tänkande person borde ha insett att även på Island växer inte träd till himlen. Men när girigheten vinner över klokheten då springer folk benen av sig för att låna ut pengar till banker som lovar fantasiräntor.
När det gick som det måste gå- de isländska bankerna kraschade och 340 000 brittiska och holländska spekulanter stod där med lång näsa stegade de båda ländernas regeringar in och garanterade sina medborgares utlånade pengar som de sedan krävt tillbaka från den isländska staten.

.

Islands parlament Alltinget vill tvinga folket att betala de privata bankernas fiffel.

.

Det är vad de isländska medborgarna sagt klart Nej till i två folkomröstningar. I mars 2010 sa 90 procent nej till ett avtal som innebar att medborgarna via skatten skulle ta ansvar för skulderna och betala tillbaka dem med en ränta på 5,5 procent.
Men skam den som ger sig. Alltinget arbetade fram en ny plan som  bara kostade 3,3 procents ränta på de skyldiga beloppen. Dessutom hotades befolkningen med att en europeisk rättsprocess kommer att dras igång mot Island om landet inte betalar tillbaka pengarna. Och inte nog med det, IMF skulle nog också stoppa alla krediter till Island varnade regeringens statsminister Johanna Sigurdardottir.
Ända sa i går en klar majoritet Nej till att betala de pyramidspel som landets finansgossar roat sig med under ”guldåren”. Själv trodde jag inför omröstningen att hotet om att en kommersiell rättsprocess skulle kräva ännu mer än de 36 miljarderna, 108 000 per innevånare, skulle ge Ja-sidan en majoritet.
Att det ändå blev ett så klart nej visar att landets arbetande skattebetalare är ursinniga på sina bankers vidlyftiga affärer som den stora majoriteten redan fått lida stort av. Många förlorade alla sina besparingar och sitter nu djupt i stora skulder. Vanan att dubbelarbeta är på nytt vardag för många.

.

I Blue Lagoon kan dubbelarbetande islänningar finna lite komfort.

.

Nästa problem för Islands arbetande blir att ta strid med den egna borgarklassen som säkerligen kommer att manövrera för en ny kompromiss för att undvika en rättegång mot landet. I sista hand kommer också de som säger nej att stå inför dilemmat hur de ska förhålla sig till ett beslut av en domstol att Island ska betala böter till Storbritannien och Holland. Det kommer att kräva en vilja att helt enkelt bryta med den internationella finansmarknadens regler. En svår strid väntar. Därför måste vi i solidaritetens namn dra en riktig nordisk hejaremsa.

.

Media: DN1,SVD1,SVD2,GP1,DN2,SVD3,
Bloggare: Röda Malmö,Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

4 svar på ”Island säger Nej.

  1. Den rödgröna regimen verkar stå enade om att deras väljare ska stå för kostnaderna för den Isländska elitens misslyckade pyramidspel. Men det är förstås den ”självklara” linjen för den EU kramande europeiska socialdemokratin sen några decennier tillbaks.

    Socialdemokratin är de som är de verkligt farliga, det är de som jämnat vägen för den folkfientliga åtstramning som nu sker i Europa. Om inte de socialdemokratiska femtekollonarna hade jämnat vägen så väl hade t.ex. inte Alliansens nedmontering av de vittrade resterna av det gamla välfärdslandet varit möjlig, alliansen har kunnat forcera nedmonteringen från en redan låg nivå och utan nämnvärda protester från riksdagsvänstern.

    Ska nu den brittiska kolonialmakten återigen ägna sig åt kanonbåtsdiplomati mot Island? Kan man fråga sig. Hur som helst av två dåliga val gjorde Island det rätta valet. Nu har de åtminstone en chans att göra något åt sin ekonomi. Island föll först och man kan jämföra hur utvecklingen varit hittills mellan Island och Irland som utanprut la sig platt, Island har klart sig bättre. IMF-lån är som att frivilligt sätta på sig en strypsnara, allts inget att sakna. Indonesien och Argentina hotades med marknadens repressalier av den imaginära nyliberala ”marknaden” av allehanda vetenskapliga ekonomer och tyckare. Så blev det inte, när ekonomin pga av vettig politik återhämtade sig och fick tillväxt kom också den reala marknaden tillbaks, den reala marknaden är inte långsint eller har principer, finns det pengar att tjäna kommer den som ett brev på posten. Den nyliberala pyramidspelsmarknaden är inget att eftersträva. I en åtstramad fattig ekonomi enligt IMF/EU recept finns inga pengar att tjäna och marknaden skyr sådana ställen.

    Will Iceland Vote “No” or commit financial suicide?
    M Hudson

    A landmark fight is occurring this Saturday, April 9. Icelanders will vote on whether to subject their economy to decades of poverty, bankruptcy and emigration of their work force. At least, that is the program supported by the existing Social Democratic-Green coalition government in urging a “Yes” vote on the Icesave bailout. Their financial surrender policy endorses the European Central Bank’s lobbying for the neoliberal deregulation that led to the real estate bubble and debt leveraging, as if it were a success story rather than the road to national debt peonage. The reality was an enormous banking fraud, an orgy of insider dealing as bank managers lent the money to themselves, leaving an empty shell – and then saying that this was all how “free markets” operate.
    (…)”

    Nåväl det är ju inte Jóhanna Sigurðardóttir med anhang som skulle ha betalt utan det isländska folket, Sigurðardóttir et al kommer förstås att fortsätta att flyta ovanpå med välbetalda offentliga löner och ser fram mot en guldkantad tillvaro i Bryssel medan den fattige islänningen får koka soppa på en spik medan fiskrenset blir kattmat för export.

  2. Du skriver, vanan av att dubbelarbeta är på nytt vardag för många. Fast skillnaden är, i dag finns knappt några arbeten. Definitivt så räcker de inte till.
    Utanför ”mædrastyrksnefnd” som är en organisation som (från början hjälpte unga mödrar med mat och annat och som drivs ideelt), Så kring jul (2010) så stod nästan 2000 människor och huttrade i kö för att få matkassar. Detta är en ny sida på island. Dubbelarbete var engång en möjlighet här på island. Men nu finns för lite arbete. Denna kö som jag såg med egna ögon är helt olika typer av folk. Liksom, helt vanligt folk gamla som unga. Tyvärr så får inte media avbilda något av denna sida av island eftersom folk skäms över att stå där /Bjarni i Reykjavik

  3. Bjarni. Jag flyttade tillbaka hem till Island mitt i den värsta krisen 2009. Jag fick jobb direkt. Nu har jag fått ett erbjudande om nytt jobb, min nya arbetsgivare ser helst att jag börjar direkt, men jag kan inte sluta mitt gamla jobb förrän uppsägningstiden går ut eftersom det är svårt att hitta en ersättare åt mig. Det är inga som söker jobbet. Det är ett bra och roligt jobb och nej, jag har ingen fin utbildning. Så arbetslöshet? Nja… Tror att ibland är det mer snobb, islänningarna vill bara ha de fina jobben,,,

  4. SvD:

    ”Vidare är det faktiskt inte särskilt mycket pengar det handlar om. Den totala skulden kommer enligt prognosen att landa på 38 miljarder svenska kronor. Men över 90 procent av den summan kommer att kunna återvinnas ur den kollapsade Landsbankis kvarvarande tillgångar. Det är ”bara” 2-3 miljarder kronor som kommer att ligga skattebetalarna till last, en stor summa för ett litet örike, men knappast en ”kvarnsten runt halsen på kommande generationer” som det ibland har presenterats”.

Lämna ett svar