.

Redan så tidigt som 1649 halshöggs den despotiske Kung Charles I efter beslut av parlamenten i England och Skottland.

Huvud under hals försvann därmed den absoluta monarkin. I restaurerad form, som en konstitutionell monarki, återupprättades den  1660 när sonen Carles II fick tillträde till tronen.

Därför har det brittiska Drottningshusets beslut att till dagens bröllop ha bjudit in kollegorna från Bahrein och Saudiarabien ifrågasatts. Regenter från hårdföra absoluta monarkier, med färskt blod från sina oppositionella medborgare på händerna, har hälsats välkomna till drottningens taffel. Framförallt har kritiken varit hård mot att Bahreins kronprins Salman bin Hamad Al-Khalifah, som en gammal vän till familjen, var tänkt att få sitta med vid bordet.

.

.

Prins Charles,  Camilla Parker Bowles i sällskap med Hamad Al-Khalifah

.

Detta därför att han och pappa kungen Isa Al-Khalifah i detta nu är i färd med sin vendetta mot alla i det lilla öriket som krävt demokrati – och en konstitutionell monarki underordnad parlamentet. Med hjälp av saudiska stridsvagnar dödades mer än trettio demonstranter under proteströrelsen i mars månad. Femhundra medborgare är sedan dess ”försvunna”. I går dömde en militärdomstol fyra demonstranter till dödsstraff.  Tre andra till livstid. Fackligt aktiva har överlag avskedats. Tusentals shiiter i offentlig tjänst har sagts upp av ”disciplinära skäl”. Över ett femtiotal shiitiska helgade platser har förstörts.

.

.

Humanitära organisationer i Bahrein har därför frågat varför inte Storbritannien hjälper den egna demokratirörelsen på samma sätt som man hjälper frihetskämparna i Libyen? I stället för att straffa honom som görs med Khaddafi har man belönat Hamad Al-Khalifah med en inbjudan till bröllopet…

Den amputerade brittiska monarkin är en seglevad historia. Den kapitalistklass som segrat lånar de ideologiskt så pråliga fjädrarna från en svunnen tid. Den tusenåriga institutionen ska ge stabilitet åt det egna klassherraväldet. Men Charles I regerade med ”Guds nåde”. Att ifrågasätta hans makt var som att ifrågasätta Gud själv. I dag kan vem som helst ifrågasätta vad man gör och säger i Buckingham Palace. Bara hälften av Storbritanniens befolkning är – trots medias hysteri – överhuvudtaget intresserade av bröllopet. Trots att det är allmän helgdag säger bara en tredjedel av befolkningen att man ska se på TV:s upphaussade direktsändning. Antalet kommunala arrangemang (i praktiken ölfyllor) har minskat kraftigt sedan Charles och Diana bytte ringar. Den brittiska monarkins modernisering med ingifte i lägre klasser och decennier av uppslitande skilsmässor har självklart gjort den mer ”folklig”. Men samtidigt mer ointressant. Kanske inte ens lika spännande som TV-såpan ”Eastenders. Om man inte längre är Guds utsände och blodet inte är blått. Varför ska man då leva i ett nästan ofattbart överdåd på skattebetalarnas bekostnad?

.

.

Tvingas att tacka nej…

.

I sista stund har Bahreins kronprins försökt att sträcka ut en hjälpande hand till sitt värdfolk.

Han säger sig nu tvingad att tacka nej därför att den instabila situationen i sitt land gör det svårt för honom att resa. I sak är han för upptagen med att döda sitt eget folk för att ha tid över till spektaklet i London…

Vi får hoppas att det är ett uttryck för tidens tand när det konservativa, men ofta cyniskt klarsynta, brittiska magasinet, The Economist, publicerar en framskjuten artikel där det sägs att den bästa bröllopspresenten både till landet och till de unga tu, borde vara att pensionera monarkin!

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, London, prins Wilhelm, Bahrein, Charles I,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,GP1,SVT1,SVD5,AB1,GP2,SVT2,SVD5,GP3,AB2,DN3,AB3,DN4,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,