Ung Vänster fast i gammal stalinistisk spindelväv

.
Under Kristi Himmelfärdshelgen höll Ung Vänster sin 45:e kongress i Folkets hus i Sandviken. Trots detta höll sig delegaterna sig mest på jorden.
Fast när det gäller den libyska revolutionen antog man en resolution som vittnar om att Vänsterpartiets ungdomsförbund fortfarande kan famla runt ända nere i stalinismens övergivna mörka källarvalv och där fastna i dess tunga draperier av gammal ideologisk spindelväv.

.

https://i0.wp.com/lh5.googleusercontent.com/-LIe7NruLXqE/TfCkRnA6wuI/AAAAAAAAHOs/l7yImCVWt4k/19_meta_menardi.jpg?w=584&ssl=1

.

Samtidigt som jag skriver detta visar min TV flera långa inslag från BBC:s reportrar som är på plats i revolutionens Misrata. I ett försök till vidare utbrytning österut, från sin långa belägring, har stadens befolkning mött skoningslös eld från kvarvarande artillerinästen av diktaturens soldater. Med sina egna enkla vapen har revolutionärerna svårt att värja sig mot framförallt de rysktillverkade GRAD-raketerna. Ett tjugotal unga män har stupat under dagen. Långt fler är svårt skadade. Unga killar i jeans och gummiskor . Oftast helt utan militär erfarenhet. De har sett ut ungefär som jag föreställer mig killarna på Ung Vänsters kongress. Nyfikna på livet, upproriska och med hopp om en ny värld. Nu ligger de på bårar med uppfläkta blodiga kroppar och förs bort av de fältambulanser som finns tillgängliga…

.

https://i0.wp.com/lh3.googleusercontent.com/-kzKqJQw4kWg/TfCcTJEK2KI/AAAAAAAAHOc/_l7TsoGIg_E/2011-634359590082567179-256.jpg?resize=584%2C349&ssl=1

.

Samtidigt läser jag en riktigt rutten resolution från kongressdagarna i Sandviken, ”Nej till krig – NATO ut ur Libyen”. Visserligen talar man där inledningsvis om att det i våras skett ett ”folkligt uppror mot diktaturen i Libyen” och försvarar därmed sin egen och Vänsterpartiets tidigare hållning om att då oreserverat (?) stödja FN:s resolution 1973. Men i textens kärna, i dess bärande delar finns det sedan ingen revolution. Inga revolutionärer. Inga människor som kämpar för frihet och som är beredda att offra sina liv för detta. Upproret har förvandlats till  ”en negativ våldspiral där långt fler civila riskerar att drabbas av diktaturens våldsapparat, av oppositionen och av utländsk militär”. En borgerlig demokratisk revolution, en väpnad resning av det libyska folket har förvandlats till en mer simpel ”opposition”. Till ett banalt inbördeskrig där det i första hand inte krävs seger för revolutionärerna och ett nederlag för Khaddafi – utan att FN/NATO drivs ut samtidigt som det ska råda vapenembargo och vapenvila. Krav som i praktiken innebär att de delar av Khaddafis militära harnesk som finns kvar inte ska slitas bort samtidigt som miljoner libyer ska lämnas nakna och oskyddade för stridsvagnseld och GRAD-raketer.
I resolutionens mest makabra avsnitt heter det att:
”I stället för att upprätta ett vapenembargo och en vapenvila har NATO:s medlemsländer levererat vapenmateriel till den inhemska oppositionen.”
Bortsett från att detta tyvärr inte är sant utan en ren lögn, NATO har bara bistått med lite skyddsvästar samt en del kommunikationsutrustning, så visar denna skrivning att Ung Vänster nu har hamnat i kontrarevolutionens famn. För det är precis dessa vapenleveranser som skulle behövas. Revolutionärerna måste få egna vapen! Då, men först då, behövs det inga militära insatser från FN/NATO.
Västimperialismen är nämligen osäker om hur långt revolutionen kan gå i den politiska turbulens som oundvikligen följer när en diktatur faller och nya nationella politiska institutioner ska skapas. Därför vill den inte ha en väpnad, självsäker och mer självständig nationell och social rörelse, utan bara enkla fotsoldater som gör markjobbet åt det egna flyget.

.

https://i0.wp.com/www.loc.gov/loc/lcib/0304/images/post-stalin_6.jpg?resize=584%2C404

.

På vilket sätt hänger då resolutionens skrivningar och dess politiska blodstörtning ihop med stalinismens gamla källarvalv? Trots allt är Stalin död och begraven sedan mer än femtio år och Sovjetunionen kollapsade och försvann från kartorna ungefär samtidigt som delegaterna vid denna kongress föddes?
Ja, här handlar det säkert om en politisk korsbefruktning mellan Vänsterpartiets gamla politiska arv och dagens kubanska castrism.
I min ungdom bekämpade vi den Svenska Vietnamkommittén och dess paroll, Fred i Vietnam. Organisationen och dess plattform var skapad av den tidens vänsterpartister i harmoni med det som krävdes från stalinisterna i Moskva och sjösattes tillsammans med en del pacifister och liktänkande socialdemokrater. Den framgångsrika svenska Vietnamrörelsen byggdes i stället kring parollen Stöd FNL (eller Seger åt den vietnamesiska revolutionen), som svarade mot vietnamesernas egna behov eftersom dessa i praktiken inte lydde ordergivningen från Kreml, utan kämpade för seger i stället för en vapenvila på stormakternas villkor.
Säkert har en del av detta klassamarbete på internationell nivå överlevt nere i någon källarskrubb för att nu återuppstå under helt nya förhållanden. Vänsterpartiets gamla avläggare, APK, nu med det historiska namnet Sveriges Kommunistiska Parti, kallar fortfarande Libyen för socialistiskt! Så långt går inte Kubas Kommunistiska Parti. Fidel Castro, som tycks ha monopol på alla internationella analyser, väljer att vara mer försiktig och säger sig inte vara överens med allt när det gäller Khaddafis inhemska politik. Men samtidigt har han hela tiden krävt just en vapenvila (på Khaddafis villkor) och ett slut på FN/NATO-insatsen, som han sett och ser som en början på en regelrätt markinvasion och sedan ockupation.
Det är här korsbefruktningen sker. Ung Vänster är helt enkelt starkt influerad av den kubanska revolutionen och den deformerade marxism som Kubas kommunistparti importerade från Sovjet. I praktiken i utbyte mot sockerexport och vapenhjälp.
Gamla lik i källaren parar sig med den kubanska revolutionens senilitet.
Det enda sättet att ta sig loss från dessa sjok av gammal spindelväv är att börja med egna analyser av verkligheten. I detta fall med egna studier av vad som skett i Libyen sedan revolutionsdagen den 17 februari. Gör man inte detta, kvävs man efterhand och blir fast för gott där nere i de unkna källarvalven.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I media: SVD1,DN1,DN2,DN3,AB1,SVT1,SVD2,GP1,SVD3,DN4,SVD4,

Bloggare: Jinge,

39 svar på ”Ung Vänster fast i gammal stalinistisk spindelväv

  1. ”Det enda sättet att ta sig loss från dessa sjok av gammal spindelväv är att börja med egna analyser av verkligheten.”

    Och ”egna analyser av verkligheten” ska helst utmynna i exakt samma ståndpunkt som Kildén & Åsman för att vara giltiga? Ärligt talat så tycker jag att den här bloggen har förlorat sin skärpa sedan Libyenkonflikten började. Ni representerar en krigsaktivistisk strömning inom den internationella vänstern som förvisso ska respekteras, men som icke desto mindre är en minoritet, såväl i Sverige, som Europa som i Nordafrika. Egyptiska fackföreningar och revolutionsaktivister vänder sig emot NATO:s militära operation i Libyen med ungefär samma argument som Ung Vänster och (gissar jag), majoriteten i ert eget parti (Socialistiska Partiet). Av mycket goda historiska skäl, om man ser till de historiska fiaskona med militära interventioner ledda av NATO eller USA i syfte att ”befria” länder och folk. Lär av historien: Bosnien, Kosovo, Afghanistan, Irak och nu också Libyen.

    Krigsaktivismen i svensk vänster representeras huvudsakligen av ”Svensson”, ”Kildén & Åsman”, ”Röda Malmö” och några andra bloggar med medlemmar från Socialistiska Partiet (dock säkerligen ej alla medlemmar, som framgår av ”Internationalens” senaste artiklar i ämnet). Vänstern i övrigt i Sverige (som verkligen inte omfattar bara stalinister och maoister, utan även socialdemokrater, vänsterpartister och många trotskister) är, på mycket goda grunder, oerhört skeptiska mot det militära äventyret i Libyen. Och allteftersom tiden går tycks våra värsta farhågor besannas: rebellerna har inte alls det folkliga stöd som K & Å har försökt inbilla oss att de har,, och era bloggposter har präglats av propagandistiskt önsketänkande, ideologiska felslut om hur verkligheten ”bör” se ut enligt era ideologiska mallar, kryddat med en osund tradition av trotskistisk revolutionsromantik.

    Det har varit uppenbart för mig sedan i mars att även många medlemmar i SP har rätt i sin principiella kritik av stalinistiska och maostiska traditioner, så är även SP-folk fast i osund gammal ideologisk ”spindelväv”, fast i detta fall i trotskistisk tappning. Den här bloggen präglas alltmer av sekterism och renlärighet, och att peka finger åt alla dem inom vänstern som inte tycker exakt som ni i Libyenfrågan. Därmed har den här bloggen, en gång mycket läsvärd och intressant, tyvärr blivit alltmer främmande för mig, eftersom ni målar med så breda penseldrag. Det är sorgligt, tycker jag.

  2. Hej Erik,
    Trevligt att se att du är tillbaka i politiken. Vad gäller din kritik av vår hållning till revolutionen i Libyen har vi redan fört en omfattande debatt kring de punkter du tar upp som bevis på ”krigsaktivism”. Jag ser ingen anledning att upprepa den debatten. Du själv anser ju att det handlar om två lika stora kålsupande läger i ett inbördeskrig.
    Jag har redan sagt att vi kommer att stå där med facit en dag och då får vi se om de förändringar som kommer att ske i det libyska samhället var värt att slåss för. Inte för oss, men för den libyska befolkningen. Då får vi se vad libyerna själva tycker om de förändringar som skett. Och det är ju det första kriteriet att använda sig av. Vi får se om de anser de offer som de tvingas till i dag var värda ”besväret”.
    Den dagen kanske det kommer att bli svårt för dig och andra pacifister(svar på den fula anklagelsen för krigsaktivism) att förklara för libyerna att det hade varit mycket bättre om de vänt den andra kinden till och låtit Khaddafi sitta kvar tills han ramlade av pinnen helt själv av ålderdomssvaghet. Priset för det hade nog blivit tusentals mord på oppositionella. Khaddafi hade säkerligen inte tagit finare silkesvantar på sig än Assad i Syrien.

  3. Nej, Khadaffi hade kastat silkesvantarna långt innan USA och Nato hunnit blinka. Läget i Libyen går inte att jämföra med Bosnien, Kosovo, Afghanistan, Irak. Det är ju inte ens i närheten.

    När jag tvättar bilen (och jag gör det ofta) så träffar jag nästan lika ofta en libyer som jobbar där i tvätt- och mekhallen. Vi brukar prata om Libyen och han är inte från ”rebellfästet” Bengahzi utan väster om Tripoli. Han menar att det inte finns något slut på detta utan att Khadaffi dödas. Det har inte mycket med krigshets att göra. Det är väl ändå inte så svårt att se att Khadaffi är helt från vettet och leder en döds- och våldsmaskin? Om denne man dödas eller fångas och ställs in för rätta kommer det inte finnas en enda soldat som kämpar för.. Ja, vaddå? Ett Libyen utan kackerlackor?

    Mekanikern/libyern visade mig en film på sin telefon från hans hemstad. Fruktansvärd film. Anti-Khadaffisoldater som erbjuder vapenvila för eskort av skadade Khadaffimän. Khadaffisoldaterna bluffar och kör in med ”ambulans” och skjuter blint på alla i sin väg.

  4. Tror verkligen K&B att imperialismen skulle leverera vapen till en politiskt oberoende revolutionär rörelse, i Libyen eller någon annan stans? I så fall är det politiska förfallet mer långtgående än jag anat hos sagda kamrater.

    Jag, som medlem ock aktivist i Socialistiska Partiet känner mig träffad av K:s ilskna drapa mer än förmodligen någon enda av Ung Vänsters medlemmar. Anklagelsen om stalinism etc, är lika mycket riktad mot mig och en stor del av SP:s medlemmar, som inte delar K&Å:s inställning i Libyenfrågan.

    En fråga att ställa sig är varför K&Å inte kommenterat gripandet av Ratko Mladic, den bosnienserbiske slaktaren? Kan det vara därfär att åtminstone K inte ens vidgått att det skett ett urskiljningslöst mördande av bosnier t ex i Srebrenica?

  5. Göran@ Varken du eller jag vet hur synen på Libyen ser ut bland SP:s medlemmar…inte före ”samrådet”… Personligen tror jag inte en sekund att Imperialismen skulle leverera vapen till en politiskt socialistisk rörelse…men det är ju inte alls det diskussionen handlat om… utan om vi ska stötta en rörelse , som om den segrar, kan ge det demokratiska utrymme som krävs för att en revolutionär socialistisk rörelse ska kunna växa fram. Stötta den på allvar…inte bara med tomma floskler…Vi får så klart inte låta oss begränsas av borgerliga, tillfälliga,” samarbetspartners” agendor i vår kamp för socialism. Men utan dessas flygstöd, inget annat, vinner Khadaffi striden och kan dansa på den gryende libyska arbetarrörelsens grav, ett fruktansvärt nederlag, politiskt och humanitärt… Se potentialen. Rebellerna är en heterogen skara och om de segrar finns åtminstone stora chanser till arbetarrörelsers framväxt. Den ”principfasta” linjen, som vissa SP:are gett uttryck för, betyder i klartext Khadaffis seger och demokratiförsökets säkra undergång…med man och allt.

  6. Göran,
    Sakta i backarna. Jag förstår inte varför du känner dig träffad av kritiken mot Ung Vänsters strikta pacifism och totala stöd till resolution 1973. Vad jag vet finns det ingen i SP som gett uttryck för de idéer som finns på pränt i UVs kongressdokument. De säger nej till beväpning av oppositionen utifrån pacifistiska argument. Om jag inte läst fel säger SPs officiella deklarationer i Internationalen att de ska beväpnas och ges all hjälp som är möjlig utan att imperialismen ingriper militärt. Vad vi debatterat är om det var rätt att säga ja eller nej till bombningarna den 19 mars och senare. För UVs finns inte ens det problemet. Det är nej utan diskussion. Det är därför det går att göra jämförelsen med Svenska Vietnamkommitténs pacifistiska paroll Fred i Vietnam , utan att peka ut angripare och angripen. Ändå är det knappast någon äldre medlem i SP som har några illusioner om vad FNL gjorde med vissa grupper av civilbefolkningen i Vietnam under kriget och efter segern 1975. Och den stalinistiska byråkrati som omedelbart tog hand om makten efter segern förtryckte de demokratiska fri- och rättigheterna till en omfattning som skulle få de som i dag redan på förhand (innan vi har facit i handen) förfasar sig över vad ”rebellerna” kan tänkas göra vid en eventuell seger att uppge ett ramaskri. Ska vi kanske omvärdera konflikten med Svenska Vietnamkommittén?
    Vad gäller din undran över vad K&Å tror om ”leverans av vapen till en politiskt oberoende revolutionär rörelse” behöver jag inte säga något utöver vad Torberg skrivit. Vad gäller de vänliga orden om ”politiskt förfall” får de stå där och tala för sig självt.

  7. Hej Göran!

    Varför du känner dig så illa träffad när jag siktat på en usel resolution från Ung Vänster vet jag faktiskt inte. Det får du reda ut på egen hand.

    I övrigt ska jag inte upprepa vad som redan är sagt av Torberg och Benny. Däremot måste jag fråga vad du menar med att ”åtminstone K inte ens vidgått att det skett ett urskiljningslöst mördande av bosnier t ex i Srebrenica”?

    Vad menas?

  8. Jo, jag känner mig träffad därför att ditt ilskna inlägg mot Ung Vänster snarare speglar hur du ser på alla oss inom (och utom) Socialistiska Partiet som inte delar din syn på Libyenkonflikten, där ”stalinism” blir det invektiv som klistras.

    Jag tror att du vet vad jag menar när det gäller Mladic och Srebrenica. Det har visserligen gått 15 år men inte glömmer jag din ståndpunkt i den debatten och hur du t o m avfärdade massakern i Srebrenica som om det vore fria fantasier.

    Till Torberg så kan jag meddela att jag som aktiv medlem i SP har en så pass bra överblick att jag kan säga att det är ”en stor del” av SP:s medlemmar som inte delar SP-bloggarnas linje. Om det är en majoritet vet jag inte och det sa jag inte heller.

    Benny, varför skulle det råd (”regering”) som officiellt leder upproret i Libyen och som är allt annat än oberoende från imperialismen, genomföra en enda proggressiv åtgärd i landet efter det att man med NATO:s hjälp fått bort Gadaffi? Trots vår politiska kritik av FNL visste vi att de – och de vietnamesiska stalinisterna – representerade något helt annat än en variant på den USA stödda regimen i Saigon.

  9. Göran@ Jag är också aktiv medlem i SP, vi känner varandra, och jag tror att de ”principfasta” kommer att lida nederlag med sin katastroflinje… jag diskuterar frågan nästan dagligen med partifolk och ser vart vinden blåser…tack och lov. Beträffande Rebellerna i Libyen så finns en ganska trovärdig deklaration sedan några månader där kända representanter från den heterogena oppositionen formulerat klassiskt borgerligt demokratiska programpunkter. En bra grund att utgå ifrån för att bygga upp de nödvändiga rörelserna i arbetares intresse. Inga garantier gives…utom för att all opposition kommer att utrotas så fort Khadaffi får chansen till det… det är ungefär de två alternativ som gives i nuläget… när regimen störtats kan våra alternativ hamna på dagordningen, men först då. Det är ju dit vi siktar…eller hur ?

  10. För det första är jag inte ilsken över UV:s resolution.
    Däremot är jag upprörd. Det brukar vara så när socialister diskuterar krig och revolutioner. Det skär i både ryggrad och hjärta därför att vi tror att politik har en betydelse i strider som rör liv eller död.

    För det andra förstår jag fortfarande inte hur denna upprördhet skulle ha med olika åsikter i SP att göra. I den diskussionen kan jag också vara upprörd. Men då på grund av andra resolutioner med annat innehåll. Till det återkommer jag snart.

    För det tredje när det gäller Srebrenica. Jag skrev två mycket långa artiklar om kriget på Balkan i allmänhet och om Kosovo i synnerhet för tidskriften Röda Rummet. Detta i en vad jag tyckte var en värdefull diskussion med Maria Sundvall. De finns att läsa här:

    http://www.rodarummet.org/arkiv/kosovo.htm

    http://www.rodarummet.org/arkiv/kosovodebatt_1-00.htm

    Länken till Marias inlägg fungerar inte just nu på RR:s sökmotor.

    Vad du syftar till är förmodligen det jag skriver om Kosovo. Åsikter som jag fortfarande står fast vid.

    När det gäller Srebrenica får du återkomma.

  11. Göran,
    Ja, de skulle kanske genomföra samma åtgärder som redan införts i Benghazi, som exempelvis pressfrihet, mötes- och organisatiosnfrihet. Men sådana detaljer verkar inte längre spela någon roll för många av oss. Ja, juntan i Saigon var en diktatur, en polisstat och en lakej i imperialismens tjänst. Därför stödde vi FNLs kamp och det vietnamesiska folkets kamp för nationell befrielse. Men den regim som tog makten införde inte en enda demokratisk fri- och rättighet. Då var vi inte så finkänsliga att vi kallade juntan och FNL lika goda kålsupare. Numera ska vi tydligen ha skriftliga garantier på guldpapper innan vi stöder en folklig resning mot en vidrig diktatur.
    mvh
    Benny

  12. Göran:

    1) Kritiserar man UV så kritiserar man UV och de som har samma ståndpunkt som UV i frågan. Det är väldigt enkelt. Eftersom ingen i SP fört fram UV:s typ av argument så är det otroligt märkligt att man tar åt sig. Skulle jag vara retoriskt elak hade man kunnat fråga om du brukar ta åt dig när den här bloggen kritiserar KP:s syn på Nordkorea också. Eller varför inte när bloggen kritiserar Moderaterna eller SD.

    2) Vad är det för stil att blanda in Serbien och Srebrenica i en diskussion om Libyen? Vad är det för nivå?

    3) Jag tycker inte vi ska spekulera i vem som har flest anhängare för sin linje eftersom det bara blir spekulationer.

    4) Jag kan tänka mig ganska många progressiva åtgärder i Libyen efter att Khaddafi störtats. Det tror jag nog du också kan, och det är häpnadsväckande hur du likställer mördaren och diktatorn Khaddafi med de unga och gamla som kämpar för demokratiska rättigheter i landet.

  13. Den folkliga resningen i Libyen kan man bara vara positiv till, liksom FN:s resolution om att skydda befolkningen. Vad jag inte är lika glad för är att konflikten motiverar NATO att agera med väpnat våld i Libyen. Anders Fogh har ju nu också börjat spekulera i marktrupper från NATO. Av FN:s alla medlemsstater är det enbart kärnan av stater i den kapitalistiska västvärlden som engagerar sig. Den ideologiska konsekvensen av detta är uppenbar. Det blir knappast en fred på det libyska folkets villkor som följer.

    För en tid sen besökte Sydafrikas president Zuma Khaddafi. Jag har inte hört något om vad som hände vid det mötet. Sydafrika är ju ett intressant exempel på hur en fredlig revolution är möjlig att genomföra. Om det är detta som den unkna stalinismen i UV ser som en möjlighet, tillhör nog även jag dessa stalinister.

  14. Hej Kaj

    Var verkligen Sydafrika ett exempel på en fredlig revolution?
    Om jag inte minns fel organiserade ANC en väpnad kamp under decennier. Under de 27 år Nelson Mandela var fängslad var han anklagad för terrorism och väpnat motstånd mot regimen. Att han sedan blev Nobels fredspristagare är en helt annan sak…

    Vad jag läst blev det ingenting av Zumas invit till Khaddafi om en vapenvila. Diktatorn avvisade nu som tidigare alla krav på att hans soldater skulle dras tillbaka till barackerna.
    Rebellerna har aldrig ställt som krav att Khaddafi ska avgå när det gällt en ren vapenvila. Deras villkor har bara varit det självklara att demokratiska rättigheter ska garanteras i hela landet.

  15. Eftersom Benny & Göte å ena sidan och jag å de andra kommit överens om att vi inte är överens hade jag inte tänkt skriva mer om den här saken på den här bloggen. Men jag kan ju ändå rekommenderar läsning av en annan blogg, som för fram helt andra perspektiv på kriget i Libyen. Det här inlägget ex:
    Libyen: NATO:s rebeller har satt våldtäkter i system, 2000 stamledare fördömer angriparalliansen
    Men alla inlägg på bloggen om Libyeneländet är värda att läsas, för att inte tala om källorna som Björn Blomberg hänvisar till.

  16. Kerstin. Det där var en minst sagt skruvad rapportering. Vad finns det för någonting som säger att den innehåller någoting som är sant? Så Khadaffis soldaters systematiska våldtäkter är det i själva verket rebeller som utför. Har de (rebellerna) ens tid med något annat än att ducka för eldgivning, som är långt mer massiv än den de själva kan frambringa?

    De kallas för Natosoldater också. Nej, det här verkar inte så lite konspiratoriskt. Skulle Khadaffis tusentals soldater, som just nu vräker in raketer och projektiler in i misurata igen, vara några slags befriare av den stackars rebellutsatta befolkningen?

  17. Kerstin,
    Du är nästan rörande. Vilken ära. Å ena sidan Benny&Göte. Å andra sidan alla andra. Jag känner mig som en ensam viking i full storm. Gäller bara att hålla ett stadigt grepp om rodret i denna massiva motvind.
    Eller kanske vi inte är så ensamma? Jag har faktiskt sett några som inte tycker att Khaddafi var å färde att skapa paradiset på Jorden med gratis allting.

  18. Benny:
    Men Benny, hur läser du? ”Å andra sidan jag, skrev jag och det vare mig mycket främmande att tro att jag är liktydigt med alla andra. Men jag är ändå inte helt ensam om att ha en från er avvikande åsikt i den här saken.

  19. Kerstin,
    Så här står det i ditt inlägg:
    ”Eftersom Benny & Göte å ena sidan och jag å de andra kommit överens om att vi inte är överens…”;
    Jag läste det som ”jag och de andra” inte som ”jag å den andra sidan”, vilket är två skilda saker.
    Då är det utrett och vi förstår varandra, det vill säga vi är inte överens och vi uttalar oss inte om var andra står.
    mvh
    Benny

  20. Nä Kerstin…i världen av pacifister och maoister och post-maoister är det uppenbart rätt vanligt att helt strunta i att ett demokratiskt arabuppror dränks i blod. I en del fall för att ”vända andra kinden till” känns bättre än något som helst militärt motstånd, i andra fall för att ”fiendens fiende är min vän”. Eller bara rätt och slätt för att Khadaffi påminner om en annan auktoritär ledare som man hyllade i ml-ungdomen… För majoriteten svenskar i detta land är det nog dock så att Khadaffis terrorregims krossande går före det mesta… och även för oss araber…

  21. Näe, Kerstin, vad är det för ett kritiskt öga som rekommenderar den artikeln? Har du läst ”En route!” någonting? Om inte så har dom ögonvittnesskildringar från Misurata, Benghazi, Nalut (i väster) bland annat. Benny har översatt en del av dom tidigare i denna blogg. Se och läs: http://setrouver.wordpress.com/

    Beskrivningen i Blombergs artikel , som du refererar till, mystifierar istället hur det skulle va möjligt för innevånarna i Misurata att stå emot Khadaffis offensiv under så lång tid. Det som pådyvlas ”rebellerna” där gör ju det helt omöjligt att förstå. Det är ju mot sådant diktatoriskt beteende som de gör motstånd mot, som demonstrationerna i början riktade sig mot.
    Läs och tänk efter igen! Någon logik måste ju finnas.

  22. Benny:
    Det var ju bra att du förstod trots en felskrivning. Men hade jag menat det du trodde hade jag inte skrivit ”å” utan ”och”.

    Torberg:
    Jag begriper inte vad du talar om. Det var åratal sedan jag ledsnade på vänstertjäbbel och diskussioner om vad som var den rätta tron. Så det interna vänsterdispyterna bryr jag mig inte om. Jag struntar i vad Trotsky kunde ha sagt, eller Lenin, eller Mao eller vem 17 som helst av vänstersnubbarna som diskuterades under bokstavsvänstertiden på 60- och 70talen. Sådant tjäbbel leder ingen vart. Det tjänar bara kapitalet. Det tyckte jag då och det tycker jag fortfarande.

    Jag är endast intresserad av fakta och av vad som gynnar människor mest här och nu. Och ingen ska inbilla mig att Nato just nu är ifärd med att hjälpa libyerna att skapa ett sant demokratiskt och socialistiskt eller kommunistiskt samhälle. Ingen ska heller inbilla mig att vi just nu får sanningen serverad oss i våra media.

    Vad gäller terroregimer så kanske man också ska ta med de positiva sidorna, som att Libyerna har fria skolor upp till universitetsnivå, att de har fri sjukvård och att de har en jämförelsevis hög levnadsstandard. Man kanske snarare ska kalla Ghadafi en ”upplyst despot”. Han är ingen ängel och jag vet inte om jag har så mycket till övers för honom, men han är nog inte sämre än de amerikanska ledarna, de där som torterar folk runtom i världen, spärrar in dem i åratal utan dom eller rannsakan.
    Rebellerna i Libyen, de där som lynchar svarta, dödar dem alltså, verkar inte heller vara några trevliga prickar precis. Men deras illdåd serveras vi inte i media idag. Jag betvivlar starkt att de, om de skulle få makten, skulle bli ett dugg bättre än Ghadafi, snarare betydligt värre.
    Väst hade ett gyllene tillfälle att pressa Ghadafi till att genomföra fria val och troligen hade de lyckats, men här skulle bombas och tas makten över oljan och förhindras att Afrika utvecklar en enig och självständig hållning visavi USA och Europa.

  23. Kerstin,
    Du ”är endast intresserad av fakta och vad som gynnar människor mest här och nu”. Det hedrar dig. Du raljerar mot ”västmedia” som bara presenterar de svarta sidorna av Khaddafis regim. Mannen är ju en riktigt hygglig prick. En ”upplyst despot”, som du inte vet om ”du har så mycket till övers för”. Men alla har det ju bra. Däremot kommer det att bli mycket värre om ”rebellerna vinner”, de där hemska fulingarna vars favoritsysselsättning är att lyncha svarta. Svartmåleriet av Khaddafi är opålitlig propaganda. Lynchningarna av svarta är fakta. Du verkar välja dina ”fakta” enligt vissa kriterier som kanske beror på att du har ”mycket till övers för Khaddafi”.

  24. Nej Benny,
    jag väljer inte ”mina” fakta. Jag tar fram sådant som Västvärldens media inte tar fram för att jag tycker att Västpropaganden är för ensidig och att risken är stor att vi därför stödjer fel sak.
    Det förs propaganda från båda sidor. Man kan inte ta ställning om man bara får ena sidans perspektiv och propaganda och eller information.
    Sedan har jag, på grundval av det jag läst om det som inte vår propaganda tar fram, tagit ställning mot bombningar av Libyens folk.

    Jag har ännu idag svårt att se att irakierna har det bättre nu än de hade innan Saddam blev utvald till Djävul i Väst, till skillnad från en massa andra lika brutala diktatorer, som dock inte använt sina länders inkomster att utbilda sin befolkning, att ge dem materiellt bättre förhållanden etc.

    Världen är inte svart/vit. Politiska ledare kan vara bra i ett avseende men dåliga eller rentav vidriga i ett annat. Både Saddam och Ghadafi har varit bra i det att de skapat en slags välfärdssamhällen, använt olje/gaspengar till att skapa bättre levnadsförhållanden för sina befolkningar och i det att de båda varit profana, inte religiösa fanatiker. De är båda dåliga på det sättet att de inte tillåter opposition och slår ner stenhårt på dem som försöker opponera och behandlar oliktänkande vidrigt hårt.

    Sedan har vi dikatorer, ofta nog klientstater till USA, som varken skapar goda levnadsförhållanden för sina befolkningar eller ger dem kulturell frihet, yttrandefrihet alltså och möjlighet att välja politiska ledare, och alla shatteringar däremellan.

    Och typiskt är att alla de som utnämnts till djävlar i Västpropagandan är de som nationaliserat sina länders resurser och som använder pengarna till att skapa bättre levnadsförhållanden för människorna istället för att låta pengarna glida ner i Wall Street-fifflarnas fickor.

  25. Kerstin. Det går knappast att anklaga den här bloggen för att använda sig av västpropaganda. Och för vilka syften i så fall? De komma från öst och väst, men man måste ju kunna se när någon är helt lost i sin hybris. Bombningar av Libyens folk är det Khadaffi som står för. Och vad den gode gröna ledaren gör av pengarna kan man med fördel läsa i Bennys artikel. Inte direkt någon god propaganda för väst den heller.

    Nu åker jag till tvätthallen, som inte bara har en libyer jobbandes där. Den drivs av irakiska kurder. Jag kanske ska fråga dem vad de tycker om Saddam?

  26. Hej igen Kerstin,
    Jag vet inte om du inser att du just nu bygger upp en argumentering som till 100% kommer att försvara det saudiska kungahuset om och när befolkningen reser sig. Kungen har just vräkt ut 35 miljarder dollar i välfärd på befolkningen och av alla länder i regionen lever saudierna mycket bra. ”Vad fan klagar ni över? Ni har ju välfärd. Det är väl inget att gnälla över att ni flås levande om ni yttrar en otillåten mening”. Är det vad du kommer att säga när den saudiska befolkningen reser sig i krav på demokrati och frihet?
    Vad gäller myterna om Khaddafis ”välfärdssystem” återkommer jag i en blogg. Det finns för många som liksom du har svalt snacket om Khaddafis ”välfärd”. Att 30% av befolkningen lever på mindre än 2 dollar om dagen är bara det en indikation. Myten om hälsovården är också grotesk. Men det återkommer jag till i en blogg.

  27. Jag skulle vilja ta upp en helt annan vinkel på det här som har att göra med diskussions-stil.
    Att sätta en etikett på något i form av någon slags ”-ism” utan att ordentligt förklara (bevisa) etikettens relevans, utan att det tillför något till det egentliga resonemanget och utan att det övertygar eller ökar villigheten att lyssna hos dem som tillvitas ”ismen” ifråga tycker jag vi ska sträva bort från.
    Du brer på ordentligt om ”stalinismens övergivna källarvalv”, ”kontrarevolutionens famn” osv. Men det enda ”beviset” jag kan se är ett påstående om ”korsbefruktningen mellan Vänsterpartiets gamla politiska arv och dagens kubanska castrism” avslutat med att Ung Vänster ”helt enkelt” är influerade av den kubanska revolutionen och dess marxism. Det tror jag inte många medlemar i UV förstår eller ens känner igen sig i.
    Ett aktuellt skäl till att jag tar upp detta sätt att argumentera är att jag på bloggen Uppkäftiga Uppsala kommenterat och fått kommentarer från en man som för länge sedan var med i KFml (de var anhängare till något som de kallade Marxismen-leninismen Mao Tse-tungs tänkande…)och han tjatar IDAG om att författaren Stieg Larsson var trotskist (han var medlem i SP), att detta märks i hans böcker och att det är mycket upprörande.
    Låt oss skippa eller åtminstone vara mycket sparsamma med dessa blockerande etiketter åt alla håll inom den lilla vänster som finns!
    Anders Fraurud

  28. Mitt ”bevis”, Anders, är resolutionen. Alltså dess faktiska innehåll. Vilka korsbefruktningar som har krävts för att odla fram en politik, som de facto ger en handräckning åt alla de krafter som försöker förhindra revolutionärernas tillgång till vapen, kan självklart diskuteras. Jag är öppen för fler förslag. Men resolutionen har dessvärre ingenting alls med ”vänster” att göra. Inte heller för den delen kongressens syn på fackligt arbete…

  29. Nu var det det där inte-svart-vitt igen. Vad gäller kurderna så var det förfärligt. Men hur hade det varit att försök lösa det problemet på ett annat sätt än att börja bomba irakier och svälta dem, ex genom att sluta exportera råvaror till giftgas mm till Saddam, men har var ju bundis med Väst på den tiden. Alltså en diktator som Väst tillät göra som han ville så länge han var ”deras diktator”.

    Och fråga irakierna om de tycker att amerikansk tortyr och amerikanskorsakad svält ät trevligare än Saddams tortyr.

    Det finns ju andra sätt lösa politiska problem än att ta till svält och bomber så fort man inte är nöjd med en politisk ledare. De bör i varje fall testas först.

    Och vad gäller att det arabiska kungahuset så lär det vara inblandat i Libyen – på de s.k. rebellernas och Natos sida. Så ni står för tillfället på just deras sida.

  30. jupp jag tror UNg Vänster hamnade fel i bägge dom resolutionerna / diskussionerna ( libyen och facket)

    dock har det sannolikt väldigt lite med ev stalinism att göra. tröttsam etikettering. Utdelas en kamratlig plump i marginalen till annars ypperlig blogg !

  31. Väntar otåligt på Benny Åsmans utlovde bloggpost som ska krossa myterna om Khaddafis välfärdssystem och den groteska myten om hälsovården. #26.

    Det är begripligt om det tar en viss tid formulera ett sådant åtagande men liksom för det Libyska folket tycks tiden och livet meningslöst rinna ut i ökensanden.
    Nu rapporteras över 900 döda och 4000 skadade av NATO-bomber. De är alla namngivna och med stamtillhörighet i förekommande fall.

    Den otäcke och listige diktatorn har alltså låtit NATO ta över slakten på det egna folket och det gör de tydligen så pass bra så att han själv kan koppla av med ett parti schack då och då.
    NATO levererar nu med stor frenesi Khaddafis folkmord och förintar den demokratiska drömmen för ett folk som vettskrämda i stället samlar sig runt Khaddafi.
    Fredagen den 17/6 samlades +10 000 på det Gröna torget i Tripoli, som vanligt viftande med gröna flaggor. Var det för att be honom om nåd? Troligen, för i sitt tal förklarade han stoiskt för dem alla att det var bättre att dö av NATO-bomberna än att ge upp friheten.
    Stackars folk, de förstår enl denna blogg inte sitt eget bästa.

    Benny Åsman!
    Det hedrar ungvänstern att de kan anpassa sig efter bevisat ändrade förhållanden. Det är du själv som, typiskt nog för den stofila bokstavsvänstern, fastnat i den unkna spindelväv som hindrar all progressiv utveckling.

    När får vi läsa den utlovade bloggposten?

  32. Sen kommentar, men följde upp artikeln Kerstin länkade här ovan. Källan till uppgifterna är alltså den här kvinnan:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Susan_Lindauer

    Hon verkar ha entrat världspolitiken genom överklassbakgrund, men varit flippig, tagit emot pengar från Saddam-regimen men var inte vid tillräckligt god mental hälsa för att kunna genomgå rättegången. Hon hävdar att hon kände till 11 september i förväg.

    Om dom uppgifterna på wikipedia stämmer har hon alltså ungefär så lite trovärdighet det bara går.

  33. Hej Thollingby,
    Tack för det. Jag blir inte förvånad över att Kerstin och andra publicerar vad som helst utan att ens kolla upp var författarna står. Att använda svammel från en person som säger sig ha känt till attacken 11/9 innan den ägde rum vittnar om dåligt omdöme.
    mvh
    Benny

  34. Pingback: Erkänn rebellerna i Libyen!

  35. Tycker ni fortfarande att ni hade rätt i Libyen frågan?
    Vilka freedom fighters värda namnet känner ni till som lychar svarta? Kan man stödja en rörelse som ger sig på en stor del av landets egna befolkning pga deras hudfärg utan att själv vara rasist?
    Det är lätt att välja sidor och be om intervention, framförallt när man inte själv riskerar att bli förföjld, förnedrad och lychad för att man är svart. Jag upprepar min fråga: Tycker ni fortfarande att ni hade rätt i libyen frågan? Läs rapporterna om lynchningar av svarta i Libyen och svara sen på vilken intervention ni tänker er för att försvara deras liv. Eller det kanske inte gör något att Afrikanska unionen var mot en intervention? Vita människor i Europa som vet bättre än Afrikaner och vem förlorar som vanligt. Jaja, fler svarta som dör i Afrika, är det åtminstonde värt eftertanke??

  36. En mer allmän fråga: Om det fanns bevis på att delar av en rörelse var uttalat rasistisk och förföljde och lynchade svarta, skulle det då vara ok för en vänsterrörelse att stötta denna rörelse med rasistiska inslag?

  37. Självfallet inte. Men det är ju du som ställer fel frågor. Om en ”del av en rörelse” är rasistisk. Vad är det för sorts fråga. Den del som är rasistisk är naturligtvis en rörelse i sig och inte en del av den rörelse som kämpar för frihet och dignitet. Ska man tro på din bild är det mord och lynchningar som dominerar dagens Libyen. Läs lite mer konkreta reportage om vad som verkligen sker i stället för att måla dina egna fantasier på väggen.

Lämna ett svar