Avskaffa euron? Eller…?

Är det bra om EU spricker?

.

Fler än en röst höjs för att Grekland ska lämna euron och återinföra en nationell valuta. En åtgärd som enligt receptmakarna ska ge Grekland fria händer att föra en ekonomisk politik som tar landet ur den djupa krisen och ur EUs, IMFs och den Europeiska Centralbankens strupgrepp.
Med en nationell kontroll över valutan kan den grekiska regeringen devalvera den nya drachmen och exportera ekonomin ur krisen. Så ser i alla fall det lyckliga slutet ut i det scenario som förespråkarna för ett avhopp från euron tänkt sig.

.

-Ja till samhället, Nej till makten. Så lyder texten på banderollen som syntes i en demonstration 15 juni i Aten.

.

Här i Sverige är det främst Jonas Sjöstedt i Vänsterpartiet som på ett seriöst sätt presenterat ett grekiskt avhopp från euron parat med en avskrivning av landets statsskuld som en lösning. Utomlands finns det förespråkare för samma recept både till vänster och höger. Londons högljudda borgmästare Boris Johnson ser ett grekiskt avhopp från euron som en god start på ett totalt sammanbrott av EU, något han hoppas innerligt på. Samma önskan finns här i Sverige hos den gamla maoistvänstern som bytt ut Kinas stjärnbaner mot den lilla blå-gula.
Men vore det bra om den Europeiska Unionen kraschade och upplöstes i sina beståndsdelar och euron gick upp i rök för att åter lämna plats för marken, francen, peson och andra gamla nationella valutor? Eller vore det att hoppa ur askan i elden?
Frågan kan inte besvaras abstrakt. Bra för vem måste man nämligen fråga sig. Bra för de arbetande? Bra för kapitalägarna? Det är inte samma sak. Bara för de som draperar sig i den svenska flaggan och sätter den ”nationella självständigheten” över alla anda intressen blir svaret att det är bra för alla om bygget Europa rasar.

.

På Syntagmatorget blir flaggan en symbol för motståndet. Inte bara den grekiska. I förgrunden skymtar den spanska.

.

Jag tillhör de som alltid varit emot EUs och inför folkomröstningen 13 november 1994 uppmanade att rösta Nej till medlemskap. EU är ett bygge som till hela sin konstruktion tjänar kapitalägarnas intressen. Varje beslut att stärka EU är ett beslut att stärka kapitalets makt. Den fria marknaden för kapitalrörelser och den sociala nedrustningen har mest negativa effekter på den arbetande befolkningens levnadsvillkor. Av samma anledning är jag också emot att Sverige inför euron som ersättning för kronan. Det skulle bara stärka bygget av det reellt existerande EU.
Men innebär det automatiskt att det vore positivt om EU upplöstes och euron avskaffades? EU måste ersättas av ett socialt Europa där den arbetande befolkningens behov sätts i centrum, där solidariteten mellan kontinentens arbetare och dagens trettio miljoner arbetslösa ersätter fästning Europas skamliga egoism.
Men det är inte det Europa vi kommer att ställas inför om dagens ekonomiska kris leder till ett sammanbrott av EU och eurons försvinnande. I stället väntar ett kaotiskt ”inbördeskrig” mellan kontinentens kapitalgrupper och nationella regeringar där var och en försöker kapa åt sig på bekostnad av grannen. Via successiva devalveringar, lönesänkningar och social nedrustning kommer varje nationell borgarklass att försvara sina intressen i ett EU i upplösning. En ekonomisk depression som följd blir oundviklig. Redan nu driver sparpaket, krispaket och åtstramningspaket den ekonomiska konjunkturen mot en allt djupare recession som med säkerhet slår över i en katastrofal depression om euron kraschar.

.

”Socialisten” Papandreou som tagit på sig jobbet att rädda bankernas pengar

behöver mer än livvakter för att skydda sin politiska framtid.

.

Men katastrofers bördor bärs ojämnt. Även i djupa ekonomiska kriser går det ingen större nöd på de som sitter inne med stora resurser. Däremot finns det inget gott att vänta för de arbetande av ett sammanbrott för EU om det inte ersätts med ett annat, solidariskt och socialt Europa. I en djup ekonomisk kris är det i första hand de som endast har sitt arbete som inkomstkälla som drabbas hårdast. Så är det ju uppenbart i Grekland i dag, där vanliga löntagare betalar skatt medan samhällets välbeställda inte betalar skatt alls.

Vad skulle ett avhopp från euron föra med sig för landets arbetare? Bara ännu värre misär än i dag är en god gissning. I en teoretisk konstruktion kan det fungera. Anntag att Grekland tilläts att i lugn och ro hoppa av euron, skriva av sina skulder och devalvera sig ur krisen. På pappret kan det fungera men nu är Grekland med i EU och fungerar i en omvärld som inte snällt kommer att sitta med armarna i kors om Aten beslutar att inte betala sina skulder till Europas storbanker, pensionsfonder och försäkringsbolag som äger den absoluta huvuddelen av den grekiska statsskulden.

.

Ensam är inte stark. Men det är skönt att skrika ut sin ilska. Tillsammans blir skriken en kraft.

.

Samma dag som Grekland inför en ny drachm kommer världens valutahandlare att kasta sig över den i en frenetisk spekulation och driva fram en spiral av devalveringar och inflation. Om den gamla drachmens växelkurs stod i 345 mot 1 euro när euron infördes kan en ny drachm snabbt sänkas till kanske 700 mot 1 eller ännu lägre. Det skulle naturligtvis vara bra för den grekiska exportindustrin men övriga konsekvenser blir oöverskådliga.
Till att börja med skulle den grekiska statsskulden omedelbart fördubblas eftersom den är till hundra procent noterad i euro. Avhoppet från euron som skulle bli en räddningsplanka har då i stället fördubblat den statsskuld som är noterad i euro och ägs av främst privata franska, schweiziska och tyska storbanker. Vad kan då den grekiska regeringen göra? Den enda lösningen är att vägra betala skulden. Men än en gång kommer inte storbankerna och andra regeringar att sitta med armarna i kors. Organiserat sabotage i form av kapitalflykt från Grekland följer omedelbart.
Det kan bara hindras om den grekiska regeringen är beredd att förstatliga alla större grekiska banker, att införa en strikt kontroll över kapitalflödet till och från landet, att konfiskera alla rika grekers undangömda pengar i skatteparadisen och skydda den egna industrin mot konkurrande import.

.

Greklands rika publicerar en årsbok över sina framgångar.

.

Sett till de politiska alternativ som finns inom räckhåll i dagens kris finns det inte en chans i h…e att sådana åtgärder ens kommer att beaktas. I stället kommer ett grekiskt avhopp från euron att kombineras med en ideologisk offensiv om ”att nu sitter vi alla i samma båt” med syftet att tysta all opposition mot åtstramningspolitiken och låta den arbetande befolkningen betala hela krisen.
Det är svårt att förstå varför ett krav på att skulderna ska avskrivas inte kan resas utan att kopplas till ett avhopp från euron. Det problem som euron skapar inom EU för de minst konkurrenskraftiga länderna som Grekland och Portugal kan ju inte lösas med införandet av en egen ny-gammal valuta.
Den isländska krisen påminner oss att landets befolkning inte var skyddad mot finanshajarnas pyramidbyggen. Tvärtom innebar kraschen att en stor del av befolkningen plötsligt var skuldsatt upp över öronen eftersom de lån som hushållen tagit ut i dollar och euro plötsligt växte lavinartat i isländska kronor. Likaså kan den engelska arbetarklassen intyga att den nationella valutan pundet inte hindrar regeringen Cameron från att gå till hårdare attack mot de arbetandes välfärd än vad till och med järnladyn Thatcher gjorde.

.

Motståndet mot den brittiska regeringen växer. De fackliga organisationerna börjar aktivt säga nej till högerpolitiken.

.

Det finns helt enkelt ingen återgång till det gamla Europa med progressiva förtecken. Det kan bara sluta i kaos och en växande nationalism där varje borgarklass för sig tar struptag på den arbetande befolkningen för att hålla den egna industrins konkurrenskraft uppe. En sådan reträtt in i forntiden kommer inte att ledas av dagens ”respektabla” borgare. I stället väntar dagens nationella ”demokrater” som Marine Le Pen och andra banaliserade högerextremister runt hörnet.
För den radikala vänstern är det förenat med livsfara att sluta upp i kören som lovsjunger den ”nationella självständigheten” som ett alternativ till bygget av ett förenat Europa. Racet mot ökad konkurrens mellan olika länder och nivelleringen nedåt av den sociala välfärden kan inte brytas av en nationell renässans. Den kan bara brytas i de arbetandes gemensamma kamp över hela kontinenten för ett annat Europa, ett solidariskt och socialt Europa. Då kan också den nationella suveränitet som krossats under globaliseringen bli en folkens suveränitet inte ett instrument i kapitalets tjänst.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,AB1,DN4,SVD4,Expressen1,AB2,AB3,

Bloggare: Sjöstedt,Röda Malmö,Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

8 svar på ”Avskaffa euron? Eller…?

  1. Har ni hört uttrycket ”dream on”.

    Det är rätt komiskt när ett gäng som rent politiskt motsvarar<0,1% av befolkningen har lösningar på diverse problem.

    Den "självständiga" ekonomiska politik ni babblar om finns inte. utan euron ställs det ännu högre krav å Greklands finanspolitik. Det kan vara bra att lämna Euron av andra skäl än "skälvständig läs vansinnig" politik.

  2. Komiskt? Är det inte snarare tragiskt? Att det stora gänget , ”De stora grabbarna”. Att de inte har någon annan lösning än att hudflå Greklands arbetande befolkning?

    Till sist Carl. Har du hört denna:

    ”Miljoner flugor kan inte ha fel. Ät skit!”

  3. Carl Lidbom [sic]

    Sedan jag började läsa den här bloggen i höstas har jag inte sett något som helst drömmande i världsfrånvändhetens tecken här. Snarare krispig klarsynthet och mycket vettigt. Som tidigare röstande på miljöpartiet har jag på sistone övergivit dem till förmån för helrött. Jag anser dock att vänstern bör samla sig i stor gemensam skara, inklusive de som faktiskt är vänster inom miljöpartiet och annorstädes. Vi behöver ansluta oss till Jasmine & Tharir.

    ”EU måste ersättas av ett socialt Europa där den arbetande befolkningens behov sätts i centrum, där solidariteten mellan kontinentens arbetare och dagens trettio miljoner arbetslösa ersätter fästning Europas skamliga egoism.” <– inte bara en vacker dröm utan en självklar nödvändighet för en anständig värld. Annars kan vi lika gärna börja rösta på olika banker. Swedbank -för dig med svindlande framtidstro eller "Nya" Lehman Brothers -the only home for the little people.

  4. Hej Paul,
    Trevligt att mötas på vägen. Där du kommer från ljusgrönt till helrött försöker vi att sätta helgröna ekosocialistiska ramar på det helröda. Det har varit alldeles för lite grönt i den marxistiska sfären fram tills nyligen.
    mvh
    Benny

  5. Jag fattar inte varför du hela tiden försvarar euron. Kan det vara för att stora delar av arbetarrörelsen för inte så länge sen satte sin heder i pant när ni stödde EMU-projektet? Idén om en politisk sfär som skulle stå emot kapitalintressena har ju ändå visat sig vara tomt prat. Den blev i stället kapitalägarnas förlängda arm som kunde genomföra den lagstiftning kapitalägarna beställer. Jag köper kort sagt inte dina idéer om att det skulle vara dåligt att återgå till nationella valutor – det måste vara bättre än en dysfunktionell enhetsvaluta, Europa mådde ju fan så mycket bättre för tio år sedan än nu, eller har jag fel?

  6. Marie,
    Stopp i backen. Jag har aldrig stött något EMU-projekt. Om du läser om de två senaste bloggtexterna ska du se att jag säger att Sverige inte ska införa euron eftersom det stärker det reellt existerande EU som är ett instrument för Kapitalet. Jag bara säger att ett avhopp från euron när man väl befinner sig i eurozonen inte är en progressiv lösning som de arbetande kan tjäna på.
    Det handlar inte om att ”försvara euron”. Vi pratar inte om en politisk rörelse, en befrielserörelse eller en facklig organisation som vi ska vara solidariska med. Jag försvarar varken euron elller kronan. Jag bara försöker att analysera den ekonomiska situationen för Grekland och vad ett avhopp från euron skulle innebära. Min solidaritet går till den grekiska arbetarklassen inte till euron.
    Mådde Europa ”så mycket bättre för tio år sedan”? Antalet arbetslösa och fattiga i Europa var i stort lika många som i dag. Att den internationella finanskrisen lett till en kraftig uppgång i arbetslösheten de senaste två åren kan ju inte lastas på euron. Den gick ju upp lika mycket i USA och England som inte använder euron.
    Jag lägger om ett par dagar ut en ny blogg som vill visa att krisen i Europa egentligen beror mer på Tysklands extrema inriktning på export än de fattiga sydeuropeiska ländernas import och underskott. Man måste vara två för att dansa tango, som det heter. Men frågan är vem som för i dansen?

  7. Jag tror jag förstår ditt resonemang om euron. Men jag gillar den inte heller och tror att det bästa för Grekland är att de får tillbaks kontrollen över sin ekonomiska politik genom att införa sin egen valuta. Tillsammans med att lånen till Grekland skrivs ner istället för att de ska tvingas ta nya lån.

    Det stora problemet i Europa är ju arbetslösheten, på ngt sätt måste vi göra det lättare att få igång produktionen i Europa igen för att få nya jobb. Vad jag förstår skulle en återgång till enskilda valutor och möjligheten att devalvera kunna vara ett sätt att konkurrera med låglöneländerna. Vi har under lång tid vant oss vid att betala låga priser för allt tekniskt lull lull mm från ostasien, men frågan är om vi inte har bitit oss själva i svansen genom det. Tror inte ett ögonblick att tjänstesamhället kan fungera i längden utan en parallell produktion. Har vi ingen produktion, kommer vi också att tappa kontakten med de rutiner och den kunskap som tjänsterna kräver. Och vad återstår då?

  8. Pingback: OM jag vore grek… | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

Lämna ett svar