.
Många politiker är bångstyriga och spjärnar emot in i det sista när de förbrukats och det blir dags att lämna in. På samma sätt som många av våra grånade schlagerstjärnor vill de vara kvar i rampljuset så länge som det går. Även om rösterna inte bär, bena stapplar och sminket ligger i drivor över alla rynkor.
På Centerpartiets riksstämma hade Maud Olofsson ändå insett det oundvikliga. Tårarna rann och hon tackade för sig. Annie Lööf tog över ordförandeklubban. Men så sent som i går förmiddag satt Olofsson lika förbaskat i SVT:s frukostprogram och hoppades att få vara kvar som näringsminister. Trots att det självklart hade varit mer snyggt och lite mer stil i att frivilligt lämna in alla persedlar från den tid som uppenbart var ute.
.
.
Ett klipp från Borås Tidning
.
Men inte för inte har Lööf kallats för ”järnladyn”. I ett beslutsamt drag är både Olofsson och Andreas Carlgren borta från rikspolitiken. Nu är det ”girlpower” som gäller och när det gäller riksdagsmandaten lär säkert den nya trion lyckas bättre än sina föregångare.
Först Lars Ohly och nu Maud Olofsson. De försökte in i det sista att klamra sig fast. Men fick till sist släppa taget. Samtidigt ökar spänningen kring en ännu en politisk ”cliffhanger”. Frågan är nu om Göran Hägglund ska lyckas med att hänga sig kvar. En del fingrar har börjat vitna. Ska han tappa greppet?
.
.
Från SVT:s hemsida
.
Så sent som i går kväll beslutade styrelsen för KD i Stockholms län att kräva Göran Hägglunds avgång. Det gör också kristdemokraternas partidistrikt i Uppsala. En rad med andra företrädare sluter upp. ”Hägglund har misslyckats med att driva våra frågor”, menar de. ”Vi har fått samkönade äktenskap. Storleken på vårdnadsbidraget är ett skämt. Sverige har flest tonårsaborter. Jan Björklund har tagit över skolfrågorna”. Klagolåtarna är många och samstämmiga.
Men Hägglund har fortfarande ett starkt stöd i delar av landet. Att valresultaten och opinionssiffrorna efterhand blivit en allt brantare rutschkana utför beror helt enkelt på att Hägglund till skillnad från Alf Svensson haft regeringsansvar, understryker de och kommer naturligtvis bra nära sanningen. Alf Svensson kunde i ständig opposition bokstavligen lova allt från himmel till sänkt bensinskatt i det jordiska livet, bara han fick röster…
Oppositionen i KD är dessutom som tea party-rörelsen i USA:s republikanska parti. Det är en viktig del av partiets viktiga kärntrupper som satt sig i rörelse. Inte minst många medlemmar med tillhörighet både i gamla traditionella frireligiösa samfund och i det extrema Livets ord. De samlas inte till ett amerikanskt tea party men till rejäla svenska kaffekalas där de väl så bra agiterar både för sin kristna tro och missionen i KD. De lockar också många av partiets kärnväljare.
.
.
Men stöter samtidigt bort allmänborgerliga väljare, eller Bror fyra procent, som man säger ibland. I USA skulle Barak Obama jubla om högerextremisten Sarah Palin blev republikanernas kandidat. Hans demokrater skulle då bli en magnet för alla oberoende mittenväljare. Skulle KD:s extrema flygel segra är det omvänt avmagnetisering av det egna partiet som gäller.
Dessutom försöker oppositionen att föra fram Mats Odell som sin kandidat. Han är hyggligt rumsren och har rätt bakgrund som son till pingstpastorn Hans Carlsson som var en av legenden Lewi Pethrus` närmast förtrogne. I den rollen var pappan också en av kristdemokraternas partigrundare. Han var också chef för pingstradions IBRA RADIO. Odell är dessutom både förgrämd och bitter för att Hägglund efter det senaste valnederlaget valde ut honom till en nästan biblisk syndare genom att sparka honom från statsrådsposten i finansdepartmentet.
Men i själva verket är det en ”lanka” man spelar ut. Odell är inte bara en kandidat som blir ålderspensionär till våren. En trogen och påläst bibelvän skulle dessutom kalla honom för en skrymtare.
Som ung i slutet av sjuttiotalet träffade jag Odell. Vi var bägge med och bildade Folkkampanjen mot Atomkraft. Då var han ordförande för kristdemokraternas ungdomsförbund KDU. Halvmarxist. ”Åsanissemarxist”, brukade man säga. Mot Kärnkraft och Öresundsbron. Mot storföretag och stora banker.
.
.
Mats Odell som ung i Folkkampanjen mot Atomkraft…
.
Men åren gick och den yvige vänsteradikalen blev rik på privata vårdföretag inom äldrebranschen . Flyttade från Värnamo till flott villa i Waxholm. De slitna vardagsjeansen byttes ut mot byxor med skarpa veck. Manchesterkavajen mot en riktig kostym. Jackan mot en lång dyr, lite släpigt överklassig överrock. Gummiskorna mot lackskor. Som konservativt statsråd arbetade han sedan för allt det han tidigare varit emot. Han blev vän och förtrogen med ”finansen” och alla dess turer. Inte minst med investmentbolaget Carnegies vd Karin Forseke som fick bli ordförande i det råd som regeringen tillsatte för att sälja ut gemensamma statligt ägda egendomar till privata profitörer. Samma Forseke som med sin fokusering på ”trading” och att gynna en ständigt omättad individuell bonushunger hos sina anställda sedan lyckades med att få hela Carnegie på fall…
Mats Odell har varit inne i Mammons tempel och vill gärna dit igen. Oppositionen i KD väljer att skjuta honom framför sig för att själva få större utrymme för sin mer extrema ideologi.
Men det är inte säkert att de lyckas. Hägglund har nog trots allt större möjligheter att klamra sig fast än Ohly och Olofsson. För faller han då faller också partiet med honom.
Dessutom borde den kristna högern i KD läsa på i sina postillor och fundera över vad Jesus enligt Mattteus menade med följande utfall mot alla fariséer och skriftlärde:
.
”De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas
skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att
flytta dem. Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av
människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på
sina mantlar stora.
*
De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och
sitta främst i synagogorna och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorn kallas ’rabbi’.
*
Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.
*
Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin…”
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Annie Lööv, Centerpartiet, regeringsombildning, Göran Hägglund, KD,
I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,SVT1,SVT2,SVD5,DN5,
DN6,DN7,DN8,DN9,SVT3,SVT4,AB4,GP3,SVT5,SVD6,DN10,DN11,GP3,DN12,AB5,AB6,DN13,
Lite skvaller. När Lars ”lejonkungen” lejonborg fick sparken som fp.ledare lät Major Björklund han sitta kvar som utbildningsminister. Det var inte ett helt lyckat beslut i och med att ”lejonkungen” inte klarade av att spela andra fiolen. Han blev helt enkelt deprimerad och slutade i princip att arbeta. Stora delar av högskolesverige var upprörda över hur utbildningsdepartementet sköttes. När det stötte på om någon paragraf eller förtydligande de behövde så hände ingenting. Den stora snackisen var att lejonborgs möteskalender var tom. En minister med tom möteskalender är knappast en effektiv minister. Skulle inte förvåna mig om Lööf har hört historien om lejonborg inte vill hamna i samma sits som Björklund och folkpartiet.
Pingback: De unket reaktionära formerar sig | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv
Pingback: (S)trid eller (s)kvaller