Khaddafis diktatur besegrad.

 

Slutstrid i Sirte. Dags för politik

.

När du läser det här har kanske det sista motståndet från Khaddafis styrkor i Sirte brutits och revolutionens första steg säkrats –Khaddafis diktatur är begraven.
Men det som är slutet på en fas är början till en ny. Nu gäller det för de människor som med vapen i hand befriade Misrata efter en lång och krävande belägring, de som befriade Tripoli och de som innan dess besegrade elitstyrkorna i Benghazi att försvara de landvinningar som gjorts och kämpa för att allt de slagits för blir verklighet. Att alla demokratiska fri- och rättigheter för första gången blir till vardag för landets befolkning, att berbernas och andra minoriteters rättigheter blir verklighet och att landets rikedomar används till att bygga det samhälle som de enorma oljeresurserna möjliggör.
Redan kan vi se en process liknande den i Tunisien, där den enhet som rådde i förkastandet av diktaturen splittras upp efter klassgränser och gruppintressen. Det är närmast en historisk knäpp på näsan att oljearbetarna vid det amerikanska oljebolaget Conoco-Phillips anläggningar i Waha redan gått i strejk. De kräver att alla direktörer som aktivt stödde Khaddafi ska avskedas innan de återgår till arbetet.

.

.Så här såg de utländska oljebolagens inflytande i Libyen ut innan revolutionen.

.

Detta är säkert bara den första rörelsens bland de arbetande i landet, som inte offrat söners och sina egna liv i kampen mot diktaturen, som tar strid för sina egna klassintressen. Hittills har övergångsrådet TNC varit den samlande paraplyn för kampen. Om den inte visar att den kan möta de krav och förhoppningar som ställs på en ny regim kommer vi mycket snabbt att få se slitningar i dess led som går utöver de smärre ”stresstecken” som funnits hittills. I många vänsterkretsar har det tagits för givet att TNC kommer att bli en nickedocka i USAs band. Det kan bli så, men det är mycket troligare att motsättningarna i samhället kommer att speglas också inom TNC och många turer kring ministerposter kan väntas, på samma sätt som den tunisiska övergångsregeringen bytte ministrar var och varannan dag som eftergifter till kraven från gatan.

.

TNCs delegation vid ett möte med EU.

.

Sirtes fall är avgörande för diktaturens fall. Inte bara rent militärt. Utan kanske ändå mer av symboliska skäl. Sirte var Broderns stad. Den hade byggts upp från grunden med oljepengar i ett ”grandiost” projekt för att göra staden till Afrikas huvudstad med konferensanläggningar av internationell standard. Hela kvarter i staden består av bostäder för officerare i den fallna regimens elitförband och för många priviligierade ur Khaddafis egen klan.
Ur ren humanistisk synpunkt kan vi beklaga att tyvärr också oskyldiga människor råkat illa ut och dödats eller sårats under belägringen av Sirte liksom alla civila som fick sätt livet till vid upproret i Benghazi, resningen i Tripoli, krossandet av revolten i Zawiya och inte minst det heroiska motståndet i Misrata. Men i alla inbördeskrig och revolutioner drabbas ett antal oskyldiga civila som kommer i kläm när historien lämnar sina upptrampade fotspår och får ett utbrott.

.

Stora delar av Misratas centrala delar förstördes av Khaddafis artilleri.

.

Men det finns också alltid ”oskyldiga civila” som medvetet väljer att ansluta sig till de stridande krafterna i en revolution eller ett inbördeskrig. Tyvärr är det så ett samhälle i uppror fungerar. Bara för ta något så näraliggande oss som det finska inbördeskriget. Där var det inte bara arbetare i det röda lägret och aristokratiska officerare i det vita lägret. Det fanns också frivilliga fattiga arbetare i de vitas styrkor. De valde sida och fick betala för sitt val om de togs av de röda. Samma sak händer i alla konflikter. I Egypten är det många mycket fattiga personer som villigt lät sig engageras i de banditgäng som Mubaraks regim använde som stormtrupper mot politiska motståndare. De finns kvar fortfarande och går nu indirekt militärens ärenden genom att provocera och angripa demonstrationer.

.

Vissa väljer alltid att sluta upp på förtryckets sida.

.

I Sirte är det uppenbart att en del av stadsborna frivilligt anslutit sig till Khaddafis trupper för att försvara vad de anser ha varit ett gott och priviligierat liv. De har gjort sitt val och kämpar med livet som insatts på diktaturens sida. De beklagar inte själva sitt val. Varför ska vi beklaga det i deras ställe?
Detta reser en annan fråga. Hur många civila oskyldiga offer har mist sina liv i revolutionen sedan 17 februari? Jag vet inte och jag tror inte någon annan har en siffra som kan betraktas som den rätta. Ingen vet hur många som avrättats av Khaddafis trupper i de städer som togs tillbaka efter den första resningen över hela landet, med just Sirte som undantag. Ingen vet hur många civila offer som skördats av Natos missiler och bomber. Ingen vet hur många oskyldiga offer som fallit för rebellernas RPG och kulor. Gissningarna är lego i media och TNC självt säger att allt mellan 30 till 50 tusen personer dödats, civila och stridande inkluderat. Men det finns orsak att tvivla på att det är så pass många. Uppgifterna från olika städer, som kanske är bättre gissningar, adderar inte upp till de globala gissningarna. Sanningen, eller så nära sanningen som möjligt, kommer inte att låta vänta på sig.

.

Begreppen Holocaust, folkmord eller genocid ska man inte leka med.

.

Redan nu kan det ändå sägas att vissa media och ”bloggvänster” gjort till sin uppgift att hallucinera om Holocaust, Folkmord och Genocid. Till och med bloggar med anspråk på seriös källgranskning och vetenskaplig kyla gör sig till språkrör för de värsta överdrifterna. Det gäller exempelvis bloggen Klassperspektiv lyckas slå rekord. I en blogg från den 9 oktober citerar de en läkare på sjukhuset Ibn Sina som enligt AFPs reporter i all hast sa ”det här är Holocaust, inte ett lasarett”. Något som Klassperspektiv också lyfter upp till rubrik över hela bloggen.
Utan att höja ens ett frågande ögonbryn utropar bloggen det här århundradets första holocaust. Nu vet nog de anonyma skribenterna på Klassperspektiv vad ordet holocaust står för. Ändå drar de sig inte för att utan en enda kommentar publicera vad AFPs reporter sa sig höra. Man kan undra varför eftersom bloggen presenterar sig med följande högtidliga deklaration:
Klassperspektiv är mycket noggrant med sitt val av källor. Vi som arbetar med Klassperspektiv är rutinerade och kunniga vad gäller källkritik och källkritiska principer. Vi har lång erfarenhet av bevakning av internationella konflikter, och känner till den roll som spelas av krigspropaganda och över huvud taget partsinlagor.
Varje seriös politiker tänker efter två gånger innan ordet folkmord, eller holocaust och genocid, tas i munnen eller accepteras som beskrivning av en händelse. Många har dött i Libyen. Men att tala om folkmord och holocaust är rent nonsens. Redan termen innebär dessutom att dödandet drivs av en etnisk/nationell motsättning vilket inte är fallet i Libyen.

.

Revolutionen kommar bland annat att dömas efter den plats berberna får i samhället.

.

Men hur var det med sjukhuset Ibn Sina? I samma artikel från AFP där Klassperspektiv hittar sin feta rubrik går det också att läsa att ett femtiotal personer greps som misstänkta för att ha använt sjukhuset som bas för att skjuta mot de annalkande rebellerna. Det bekräftas av många andra medierapporter om beskjutning med RPG, granater och snipereld från sjukhusets byggnader. Enligt samma AFP-reporter och andra tidningsartiklar transporterades sedan skadade från sjukhuset som saknar läkare och personal till sjukhus i Misrata. Problemet som rebellerna stod inför var naturligtvis delikat. Hur eliminera de skjutande soldaterna i sjukhuset? Bara låta dem skjuta vidare i lugn och ro eller försöka inta sjukhuset?
Sirtes fall öppnar dörren för en ny politisk epok i Libyens historia. Hur en vald parlamentarisk församling kommer att se ut och vad den kommer att uträtta beror till största delen på de komplicerade styrkeförhållandena som existerar mellan sekulära och religiösa krafter som stridit tillsammans mot Khaddafi liksom på de regionala och etniska spänningar som finns. Det är också hur de kommande politiska striderna formar sig som avgör hur banden mellan Tripoli och Washington, Paris och London kommer att se ut.

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,GP1,DN4,SVD3,SVT1,

Bloggar:KLassperspektiv,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

7 svar på ”Khaddafis diktatur besegrad.

  1. Regimer som ställer kanoner bland skolor och sjukhus använder sin egen civilbefolkning som gisslan. Det är typisk Saddam- och Khaddafi-politik, en slags u-lands-överklass som kryper och är gränslöst arrogant på en och samma gång. Dessutom tycker denna ideologiska despotvariant, vagt vänsterskyltad men med guldhandtag på palatstoaletterna, att det är helt ok att spränga andras civilflyg i luften, även omvärldens civilbefolkning saknar människovärde. Det är just därför de störtas; kombinationen av terror både mot det egna landets befolkning och grannarna blir till sist outhärdlig.

  2. Signaturen ”sl” är tydligen en av dessa frustrerade militärer, som tycker att fienden skall ha den goda smaken att vara väl synlig och väl avgränsad så att det går bra att bomba dem.

    Det var väl bättre förr, med regelrätta truppsammandragningar och riktiga slagfält kan man tänka.

  3. Jag har svårt att begripa att ni ens kallar er vänster. Eller har ni råkat ta ställning för skurkar och vägrar erkänna era misstag? Ni verkar nu börja öppna för min spådom, att ni kommer hävda att revolutionen ”kapades” av rasister och islamister när det inte längre går att förneka vilka NTC är.

    1. ”att berbernas och andra minoriteters rättigheter blir verklighet”’
    – Med tanke på att era hjältar sätter svarta i koncentrationsläger och massavrättar dem. Något ni känt till sedan mars och som nu börjar komma upp i mittfåremedia så är det ju bara larvigt att hävda att man tror att det skulle vara en följd av att de får makten. NTC:s elitbrigad heter ju ”Brigaden för att rensa ut slavar”. Det var också sannerligen vad de gjorde när de förde bort varenda svart människa från Tuwarga (ca 5000 människor) och gjorde staden till en militäranläggning.

    2. ”utländska oljebolagens inflytande i Libyen ut innan revolutionen.”
    -Det var just det, de hade inget inflytande. De fick köpa oljan och rättigheterna och betala med gulddinarer. Nu ska de få oljan och rättigheterna och betala med dollar.

    3. ”…råkat illa ut och dödats eller sårats under belägringen av Sirte liksom alla civila som fick sätt livet till vid upproret i Benghazi,…”
    – Precis, samma sorts krigföring från båda sidor.

    4. ”Men att tala om folkmord och holocaust är rent nonsens. Redan termen innebär dessutom att dödandet drivs av en etnisk/nationell motsättning”
    -Att döda och fängsla folk för att de är svarta är väl på grund av en etnisk motsättning? Berberna verkar dessutom ha svårt med det här att man förföljer ”slavar” (som NTC kallar svarta) vilket riskerar att leda till en till etnisk motsättning. Att man väljer ordet holocaust är nog för att Israel (som drabbats hårt av den arabiska våren) stödjer NTC och man försöker nog få upp ögonen på Israelerna.

  4. P-V, tack för ditt inlägg. Fick galla i munnen när jag läste texten innan din. Natos insats i Libyen är kriminell och syftet att skydda civila är tomma ord som döljer sanningen. Libyens civila står på Khadaffis sida. Fredrik R.

  5. Fredrik,
    Det sägs att det första man blir blind på är ögonen. ”Libyens civila står på Khaddafis sida”/ Vilka civila tänker du på? Det lilla fåtal som levt gott under diktatorns vingar? Men som sagt, har man inget att se med….

  6. Nej, jag har inte varit militär. Diktatorer är diktatorer på det egna folkets bekostnad, hvergang. Då använder man det egna folket som gisslan vid behov.

    Nato´s insats i Libyen är i egenintresse, Frankrike och Italien ville inte ha en miljon flyktingar över medelhavet på en månad, och krävde Nato-insats, det är så de är organiserade. De köpte olja från Khaddafi, själva brottslingen, i framtiden köper de av den nya regimen, och har stött bort konkurrenter som varit senfärdiga med att sluta stödja Khaddafi. Khaddafiklanens frånfälle öppnar upp för många och sörjs av sina klienter. Stammarna omgrupperar. Vem ska ta oljepengarna?

    Vi sitter på gräddhyllan och tittar på, de krigar oavsett. Varför stödja den korrumperade diktatorn? De upproriska riskerar livet. Diktatorn flyttar till lyxvilla med guldhandtag i en annan despoti, om han kommer undan.

  7. Benny Åsman:
    Det finns nog ett omfattande stöd för Khaddafi, men det mest intressanta är att det finns ett mycket stort motstånd mot NTC. Alla som inte är islamister och rasister är inte Khaddafiannhängare.

    Att det skulle vara ett fåtal som levt gott under Khaddafi är en medveten lögn. Libyerna har gått från att vara Afrikas fattigaste folk till att bli både arabvärldens (inräknat gästarbetare) och Afrikas rikaste folk. Kolla t.ex. på videor av offentliga avrättningar av svarta, där håller mer än hälften av publiken upp sina androidtelefoner och filmar.
    Det man däremot kan prata om är det fåtal som levde med politisk frihet.

Lämna ett svar