De välkända vinner
.
Stora svarta rubriker om islamistisk jordskredsseger i de egyptiska valen har 
fyllt världspressen.
-Är detta resultatet av den arabiska våren då föredrar vi senvintern under Mubarak, sägs inte rakt ut av media i väst, men det finns där outtalat.
Som socialist kunde man naturligtvis önska sig ett annat resultat. Men egentligen är det inget överraskande som skett i valurnorna. Revolutionens ansikte på Tahrir var ungdomlig och stridbar. Men val till ett parlament speglar nästan aldrig vad som sker i den öppna dagliga kampen för frihet.
Utgången av första valomgången gav Muslimska Brödraskapet 3,5 miljoner röster eller 40 procent. De islamska extremisterna i Al-Nour tog 2,3 miljoner röster motsvarande 25 procent. Det var den stora överraskningen i valet eftersom partiet är nybildat. Till sist fick det liberala Egyptens Block 1,3 miljoner röster, 15 procent. Den fördelningen av rösterna kommer troligen att bekräftas i de fortsatta valen i januari då resten av landet går till val.
Liksom i Tunisien var det de kända partierna som vann största framgångarna. Muslimska Brödraskapet är känt av alla egypter. Det har verkat i decennier och har framför allt setts som offer för Sadats och Mubaraks förföljelser. Många av dess medlemmar har förtvinat i säkerhetspolisens tortyrkamrar. I flertalets ögon har brödraskapet stått för ett modigt motstånd mot diktaturen och betalat ett högt pris i döda och fängslade. Det ger röster i urnorna.
Det var flera miljoner som deltog i störtandet av diktaturen varav de flesta är unga, många har inte ens rösträtt ännu. På Tahrirtorget besegrades Mubarak. Men i valet fanns det inget känt ”Tahrirparti” att rösta på. Därför är det inget ologiskt i att parlamentsvalet inte speglar de krafter som ledde revolutionen. De islamska partierna har fått röster från de som störtade Mubarak men också röster från de som nu vill ha ”lag och ordning”, de som inte begriper sig på det ”kaos” som ungdomen orsakar och röster från de extremister som lyssnar till Al-Nours budskap att ”demokrati är synd”.
.
Al Nours sociala konservatism och extrem islamism vinner röster
.
De aktiva på Tahrirtorget och de som modigt stått upp mot säkerhetsstyrkorna utanför inrikesministeriet brottades också med en svår valtaktisk fråga: delta eller uppmana till bojkott. Flera revolutionära organisationer på vänsterkanten beslöt att mana till bojkott av valen med huvudargumentet att det inte gick att hålla val medan militären och kravallpolisen dödade och misshandlade revolutionens försvarare utanför inrikesministeriet.
I pressen har både Andreas Malm och Per Björklund uttryckt åsikten att det var ett taktiskt misstag att mana till bojkott. Jag har samma uppfattning. Revolutionärernas argument för att bojkotta valet var mer uttryck för en moralisk indignation över polisens framfart än politisk taktisk analys av handlingsalternativen. Men det måste ses som en mild reservation över deras taktik. Det är inte första gången i de socialistiska rörelsernas historia som partier agerat tvivelaktigt i parlamentariska val, speciellt när det handlar om nya unga partier med total renons på erfarenhet av val till parlamentariska församlingar. I de nyligen avslutade valen i Tunisien begicks samma misstag av nybildade socialistiska grupper.
.
I valurnorna speglas inte den revolutionära ungdomens entusiasm och kampvilja
.
Samtidigt är segern för det Muslimska Brödraskapet ingen enkel historia. Med 40 procent av rösterna kan de inte ensamma bilda regering, om nu militären tillåter det. Men med vem ska de bilda en koalition? Med extremisterna i El-Nour eller det liberala Blocket? Nu verkar det som att Al-Nour löst problemet för brödraskapet genom att förklara att Al-Nour under inga omständigheter tänker inordna sig som n°2 i en regering med brödraskapet. Kvar för ”bröderna” blir då alternativet koalition med liberalerna. Ett val som de antagligen skyr som pesten eftersom det lämnar en hel flygel öppen för extremisterna i Al-Nour.
.
Media;DN1,AB1,Intis,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,DN3,
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Egypten, Kairo, Tahrir, Revolution, SCAF,