Det tankegods som fastnat hos Anders Behring Breivik var inget unikt. Inte minst hans referens till fornnordisk mytologi, att ge sina vapen namn efter Odens och Tors dito, och den egna tron på att han försvarar ett ursprungsfolk. Liknande illaluktande bråte flyter runt överallt i det nya seklets högerextrema politiska miljöer. Han är som historikerna Håkan Blomqvist och Kjell Östberg underströk i Aftonbladet ”en kristen kulturkonservativ antiislamist, diplomatson och datakonsult ” vars idéer delas av många. Därför var logiken i hans dåd enkel och lätt att förstå: ”Massakern på Utøya riktades mot arbetarrörelsen, syftet var att tysta en generation unga vänsterradikaler och skotten kom från höger”…

,

Oden när han rider in i Valhall.

Från Tjängvidestenen hittad på Gotland.

Det som ger Breivik en särställning är inte idéerna utan handlingen. Förmågan att förvandla sig själv till en effektiv dödsmaskin. Han avrättade ”unga socialdemokratiska agitatorer”, ”för att stoppa mångkulturalismen”, på samma sätt som vi andra rensar ogräs. Hans tekniska förberedelser var minutiösa. Till Utöya transporterade han en tung koffert med vapen, över 1000 patroner, skyddsmask, gasmask och energikakor. Mentalt hade han skalat av empatier för andra människor bland annat genom att dag efter dag spela dataspelet World of Warcraft, ibland 16 timmar under ett enda dygn. Med hjälp av spelet Modern Warfare tränade han sig på att sikta.

Sin halvautomatiska pistol Glock gav han namn efter Tors hammare och geväret fick heta Gungner efter Odens spjut. Vapenkult förekommer mer eller mindre hos alla människor som använder vapen. Atombomben över Hiroshima kallades cyniskt nog för ”Little boy”. Att Breivik använde sig av runor och fornordisk mytologi för att ge sina mordvapen lite magi passar bra in i kulturkonservatismens mödosamt byggda konstruktioner av en ”nordisk ursprungsbefolkning som nu hotas av en islamistisk invasion”.

Men när det gäller vår förkristna historia, eller snarare myterna om den tiden, har Breivik på samma sätt som så många andra ”nationella” inte läst på ordentligt. Det kan verka ovidkommande. Men i kampen mot halvnazister och nazister ska man inte låta dem vare sig ta över våra gator och torg eller ens en tumsbredd av vår historia!

Bronsplåt från vendeltiden. Troligen Oden

med spjutet Gungner samt korparna Hugin och Mugin.

Den starka dyrkan av Oden, ”Skaparen och krigsguden”, som föregick den kristna kulten, var uppenbart inte på något sätt kopplat till nation eller ras.  Den tidens statsbildningar, var ätter och deras landområden. De stora grupper av vikingar från Skandinavien som drog ut i härnad, handel eller emigration var kanske de mest globala människorna i vår historia. De gifte sig inte efter ras eller nation, utan efter ätt och då ibland efter politiska möjligheter. Med exempelvis kelter och med slaver. Det var en härlig ”rasblandning”. Ibland efter våldsamma och blodiga strider om makt över landområden och transportleder. I historiens töcken skymtar vi, eventuellt, en historisk gestalt bakom Oden. På samma sätt som det troligen finns en historisk gestalt bakom senare tiders dyrkan av Jesus. Det finns bara en någorlunda skriftlig källa. Enligt den kristne Snorre Sturlassons Yngre Eddan från 1200-talet var Oden en vanlig men ovanligt stridbar hövding som kom från ”Turkland”, trakterna kring Dons utlopp norr om Svarta havet. Asagudarna ska ha härstammat från ”landet bortom åsarna”, från Asien. På ättens långa och segerrika vandring till Skandinavien lämnade han efter sig familjemedlemmar som ledde flera germanska stammar (saxer och daner). Efterhand blev han, under en lång process, likt nutidens Kim Il Sung upphöjd till en Gud.

Sanningshalten i Snorres berättelse är säkert liten. Han är dessutom starkt influerad av grekiska och romerska gudasagor. Men i den mån man vill nyttja fornordisk mytologi till att öka rädslan för främmande människor ska den alltså inte utnyttjas till att använda olika sägner kring asaguden Oden. En turk från trakterna vid Svarta havet, ”En riktig blatte”, kan knappast användas som ikon för anti-islamistiska nyfascister. Breivik har också uppenbart missat att de människor, som Oden hänvisade till döden genom att peka ut dem med sitt spjut Gungner, de skulle som fallna stridande kämpar återuppstå i Valhall, den tidens paradis där man festade kvällarna igenom. Knappast ett öde som den kristne diplomatsonen Anders Behring Breivik unnat alla offren för sina massakrer i Oslo och på Utöya…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Anders Behring Breivik, Utöya, Oden, Tor, fornnordisk mytologi,

I media: DN1,GP1,SVT1,SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,GP2,SR1,DN4,DN5,