-Alla älskar vi tillväxt. Det sa alla vid gårdagens toppmöte i Bryssel. Det är som med äppelkakan. Alla tycker om den men ingen har samma recept. I sju sorters kakor ska det vara två ägg och 3dl socker. Medan Hembakat tar tre ägg och mindre socker och lite mer bakpulver.

Så var det också i Bryssel. Där den tyska regeringen vill ha tillväxt med mycket åtstramning och sänkta löner i Grekland och hos andra latmaskar tycker Hollande att ”eurobonds” (en gemensam europeisk obligation) skulle sätta piff på kakan och få den att svälla vackert.

En euroobligation eller inte var egentligen enda tvisteämnet vid mötet. Merkel sa Nein och menade att det är inte ett instrument som kan skapa tillväxt.

Hollande sa att Merkel har rätt i att det ”i sig” inte stimulerar tillväxten men att det kan ha sidoeffekter som hjälper till att uppnå målet tillväxt. Det gäller att vara diplomatisk när man talar till en ekonomisk stormakt.

Men vad är egentligen en eurobond? Sveriges Riksbank ger ut statsobligationer i kronor. En eurobond skulle vara en obligation utgiven av europeiska centralbanken ECB med en och samma ränta för alla länder i eurozonen och garanterad gemensamt av hela eurozonen.

Är eurobonds bara en hägring vid horisonten för François Hollande?

Vad är då skillnaden mot i dag? Den stora skillnaden är att varje euroland ger ut sina egna obligationer i euro men med helt olika räntor. Den så kallade marknaden kräver av den spanska regeringen att en obligation ska ge sex procents avkasting medan samma marknad nöjer sig med 1,4 procent för tyska 10-åriga obligationer. Det innebär att Tyskland kan finansiera sin statsskuld på 79 procent av BNP till ett mycket lägre pris än den spanska med sin statsskuld på 80 procent. För länder som Grekland och Irland går det inte ens längre att finansiera räntorna på statsskulden med nya obligationer eftersom marknaden (nu är den där igen) kräver hutlösa räntor.

För alla älskare av EU är iden att kontinenten ska bli en enhet där alla lever i harmoni, utan hot om nya krig och med en allt djupare social, politisk och ekonomisk integrering. Men den hårda verkligheten är att alla håller en kniv bakom ryggen på grannen.

Den tyska regeringen och landets centralbank vill inte skapa en gemensam europeisk obligation eftersom det innebär att Tyskland skulle bli tvungen att betala omkring 2,5 procent i ränta i stället för närmare noll som nu. Ja, till och med noll procent i ränta. För det var vad Bundesbank bjöd i går när en nyemission av två-åriga obligationer på 5 miljarder euro bjöds ut på marknaden.

Grekiska centralbanken kan inte längre ge ut obligationer.

Men vem lånar ut pengar till noll procent? Ja, till negativ ränta eftersom inflationen i Tyskland just nu ligger kring 2,5 procent. Det är främst andra centralbanker, i första hand asiatiska, och försäkringsbolag specialiserade i livförsäkringar som placerar sina pengar i tyska obligationer med negativ realränta. Det kallas en ”flykt till säkerheten”. Det är finansinstitutioner som inte kan riskera det kapital som sätts in av sparare och som enligt finanslagen inte kan stoppa insättningarna i madrassen, de måste placeras någonstans. Då blir det tyska obligationer som garanterar kapitalet trots att det ger ingen avkastning.

Då kan vi också förstå varför Merkel tvärnitat inför alla krav på eurobonds. Dagens finansiella kris i Europa tillåter nämligen det tyska finansväsendet att låna pengar till extremt låga räntor och noll ränta för Bundesbank. Så var det med den solidariska Europatanken. Var och en bakar efter sitt eget recept. Då blir det både grädde och smör i vissa kakor medan andra snart får blanda barkmjöl i smeten.

Media: DN1,DN2,SR1,DN3,DN4,DN5,SR2,DN6,SVD1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Euro, Eurobonds, Merkel, Hollande, ECB, Grekland,