Ett oärligt hantverk

Marxistarkivet är en alldeles utmärkt webbsida med ovärderliga översättningar till svenska av marxismens klassiker och många historiska analyser i marxismens tradition.

Eldsjälen bakom Marxistarkivet är Martin Fahlgren som både Göte och jag varit bekant med i 40 år och partikamrater med i nästan lika lång tid. Letar du efter en text på svenska av Marx eller Trotskij då ska du leta i Marxistarkivet.

Sedan ett tag har Martin Fahlgren också ambitionen att låta Marxistarkivet delta i dagsaktuella debatter av stor vikt, som när det gäller analysen av vad som sker i den arabiska revolutionen, i synnerhet i Syrien. Enligt vår uppfattning är det ett ytterst misslyckat försök av ett arkiv att samtidigt vara färskvara. Det är naturligtvis upp till Martin Fahlgren att göra vad han vill med arkivet. Men då ska han också vänta sig öppen kritik mot de dagsaktuella texter han lägger ut. Liksom av det minst sagt selektiva urvalet! Texterna har inte bara historiskt arkivvärde, utan deltar aktivt i en pågående debatt. Därmed tappar också Marxistarkivet sin aspekt av gediget dokumentärt hantverk.

Den 10 januari hittar vi en text som MF kallat ”Syrien – kommenterad artikelsamling”. I inledningen till de publicerade texterna skriver MF att syftet är att låta ”kritiska vänsterröster” komma till tals. Vi ska snart se vilka röster han valt och vad de är ”kritiska” mot.

Enligt MF representerar de ett försök att ”tänka kritiskt” till skillnad från ”huvudlinjerna” i syriendebatten vilka enligt honom representeras av den här bloggen (K&Å) och Proletären/Fibban/Clarté/SKP. Han jobbar intensivt i sin kommentar med att bygga upp en bild av sig själv som en noggrann arkivarie eller kamrer som noterar och bokför allt. En vågmästarnas mästare som till skillnad från andra noga värderar de nyheter vi får oss till livs. Vi sägs uppfatta konflikten som ”ganska okomplicerad” bara för att vi sedan ska kunna ”spika en korrekt linje”. För oss är frågan redan uttömd på argument och ”behöver inte utredas närmare”. Till skillnad från oss är författarna till artikelsamlingen (och Martin) däremot ”kritiska vänsterröster”. Vi sägs vidare ”bortse från sådant som inte passar in i det egna schemat om vad kampen gäller” och sägs se ”verkligheten i svartvitt”. ”Vi hoppas att allt ska gå rätt väg ändå – den som lever får se”. Spydigheterna hopar sig. Vi kan avsluta med Martins egen grandiosa slutsats. Som vore han själv en modern Voltaire: ”Därmed åsidosätts det rationella, analytiska och logiska tänkandet. I stället för en kritisk allsidig analys av verkligheten och en sansad argumentation där man försöker tränga in i och diskutera problematiken uppmuntras ett slags tunnelseende där man bara ser det man vill se”.

Ser vi till Martins egen artikel saknar den framförallt nya eller intressanta fakta om situationen i Syrien och i regionen. Trots den så bländande objektiva skenheligheten skymtar snarare här Sokrates och Kant än Voltaire! Vi får en glimt av den idealistiska världen, ”idéernas värld, en värld bortom alla känslor” där han viftar med citat från Lenin men ingenting har att säga om hur exempelvis de lokala samordningskommittéerna (LCC) i landet arbetar – och strider – i dag.

I den här repliken till MF:s artikel kommer vi inte att bemöta alla resonemang och hänvisningar till de historiska paralleller av mer eller mindre tveksam natur som MF hänvisar till. I stället konstaterar vi bara att Martin Fahlgren medvetet förvränger och förvanskar de åsikter som vi fört fram i ett femtiotal artiklar som vi publicerat sedan mars 2011 då upproret mot Assad startade.

Vi skriver ”medvetet förvränger” eftersom MF känner oss mycket väl, han är en intelligent person och han kan läsa innantill. Därför kan hans beskrivning av vår hållning till den syriska revolutionen inte vara annat än medvetet illvillig. Vi frågar oss varför och har kanske en idé?

Enligt MF kan vår linje i förhållande till revolutionen i Syrien sammanfattas ungefär som följer:

-Vi stöder ovillkorligt och helt okritiskt alla som kämpar mot diktaturen.

-Vi blundar för att imperialismen och reaktionära islamister griper in i kampen. Vi säger visserligen att det är så men att det saknar betydelse just nu.

-Vi blundar för de problem som den sociala splittringen mellan olika etniska och religiösa minoriteter ställer för kampen.

Anti-regimdemonstration i Idlib. ”Frihet” står det i kvinnans händer. Foto släppt av stadens Lokala Samordningskommitté, LCC

Att ta som uppgift här att ”motbevisa” den bild MF ger av oss vore att sänka oss ner till den nivå och ton han anslagit. I stället har vi förtroende för er, våra läsare, och uppmanar er att läsa, eller läsa om, vad vi skrivit om revolutionens övergång från spontan revolt till väpnat motstånd, om hur imperialismen gör allt för att kontrollera upproret och hindra den syriska staten från att kollapsa som i Libyen, om hur de reaktionära salafistgrupperna strävar efter en ny, religiös diktatur i Assaddiktaturens plats och hur de stärks tack vare det ljumma stödet till den stora majoriteten av ärligt kämpande miliser med målet att befria Syrien från regimens despoti, hur faran för sekteristiskt våld blir större ju längre upproret tvingas pågå. Det och mycket annat kan ni läsa på vår Syriensida.

Vi har också publicerat en rad översättningar av texter om Syrien som skrivits av aktivister inne i Syrien och som vi anser spegla vår egen uppfattning. Likaså har vi publicerat Gilbert Achcars elva teser om islamismen. Flera av dessa artiklar har också MF publicerat på Marxistarkivet. Sett till vad han skrivit senast borde han anse dem felaktiga eller att vi inte har samma idéer. Hur som helst kan ni konsultera några av dessa texter som vi publicerat och som vi sympatiserar med:

Syria, Peace and Christmas

Det fria Douma -syrisk demokrati

Elva teser om den uppvaknande islamismen

Protester mot Assad i den kuridska delen av Syrien

Av de artiklar ”kritiska vänsterröster” som Martin Fahlgren publicerat nämner han två som han säger står närmast hans egen uppfattning.

Den första är en artikel av vår partikamrat Peter Widén i Eskilstuna, som publicerades i Internationalen den 7 september 2011. I den debatten skrev vi att vi i stort kunde skriva under på nästan allt som Peter Widén skrev men inte hans slutsats att den enda korrekta linjen var att agitera för omedelbart eldupphör och förhandlingar. Den artikeln är sedan länge akterseglad eftersom alla initiativ till förhandlingar från FNs och Arabförbundets sida skjutits i sank av Assad, nu senast i det makabra talet till parlamentet.

Resultatet av en flygattack den 14 januari 2012
mot stadsdelen Maadamiyeh i södra Damaskus
.

Den andra artikeln som MF säger sig gilla och stå nära skrevs nyligen av Arne Johansson och publicerades i Offensiv 20 december 2012. Här har vi ett mycket större problem och stora frågetecken kring vad MF egentligen själv står för, utöver de schabloner om folkfronter, enhetsfronter och revolutionär strategi som han beskriver i sin inledning. Däremot får man leta med ljus och lykta i Fahlgrens text för att hitta något konkret om det aktuella läget i Syrien, leta efter en ens antydan om den lokala civila självorganisering som till och med den borgerliga pressen vittnar om.

I Arne Johanssons text finns en central slutsats som det är omöjligt att förbigå med ursäkter eller undanflykter. Så här karaktäriserar Arne Johansson, välkänd ledare i Rättvisepartiet Socialisterna, situationen i Syrien:

– Klassmedvetna marxister och socialister kan inte stödja någon av sidorna i detta reaktionära krig, skriver han. Liksom i mycket annat som Rättvisepartiet Socialisterna uttalar sig om handlar det om att förkasta existerande kamp och ”bjuda ut” alternativa scheman som ”massorna” borde följa för att det ska bli en kamp värdig nog för att få stöd från RS.

Ett uppror, en kamp där ännu hundratals demonstrationer äger rum varje vecka, där unga människor överger sina studier eller arbeten för att ta upp vapen mot diktaturen, där regimen till och med flygbombar den egna huvudstaden, blir för Arne Johansson ett ”reaktionärt krig” där ”revolutionära socialister” ska stå neutrala.

Närvaron av fanatiska islamister som al Nusrafronten kan inte tas ill ursäkt för att stå neutral i kampen mot diktaturen.

I stället manar Arne Johansson till självorganisering på arbetsplatserna och i bostadskvarteren, till demokratiska val av självförsvarsorganisationer. Existensen av lokala samordningskommittéer som på flera befriade platser redan tagit över skötsel och förvaltning av offentliga uppgifter och de lokala FSA-milisernas roll existerar inte i Arne Johanssons bild. För honom är själva existensen av salafistiska milisgrupper tillräckligt för att förkasta det reellt existerande upproret mot diktaturen.

Senast som Arne Johansson deltog i debatten om Syrien lyckades han hitta något som passade in i hans schema av hur en verklig kamp borde föras. Då satte han också upp ”demokratiskt valda självförsvarsgrupper” som alternativ till det ”reaktionära FSA”. Trodde han. För de ”demokratiskt valda” självförsvarsgrupper han hade hittat som förebild var inget annat än milisen YPD i det syriska Kurdistan. Tyvärr för den gode Arne är YPD den väpnade grenen av det syrisk-kurdiska partiet PYD som kritiseras hårt av andra partier i regionen för deras sekterism och påstådda spel under täcket med Assad. I den nya texten av AJ som MF publicerar aktar han sig noga för att på nytt försöka hitta grupper i Syrien som fyller kravet på ”revolutionär” renhet.

Det kurdiska partiet PYD;s väpnade milis YPD är långt ifrån den idylliska bild av demokratiskt valda självförsvarsorganisationer som Arne Johansson tror.

Att Martin Fahlgren säger sig stå närmare denna text än något annat får oss att undra. Anser MF också att det är ett ”reaktionärt krig” som pågår? Eller kan en artikel som drar en så central slutsats vara bra i övrigt?

För oss är det tråkigt att se hur en kamrat medvetet förvanskar våra ståndpunkter i syfte att fäktas med en fantombild. Men vi kan förstå att han gör det om hans åsikter är desamma som Arne Johanssons. För oss innebär denna illvilliga och medvetna förvanskning av våra åsikter att vi visserligen fortfarande är partikamrater med Martin, men att förtroendet oss emellan inte längre existerar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

11 svar på ”Ett oärligt hantverk

  1. Att ni uppmärksammar min artikelsamling är givetvis bra, men sättet är det inte. Här kommer några anmärkningar. F ö uppmanar jag läsarna att själva ta del av artikelsamlingen på marxistarkivet.

    1) Ni karakteriserar min artikelsamling om ”ett oärligt hantverk”, ni påstår att jag ”medvetet förvränger och förvanskar” era åsikter och att min beskrivning av er hållning till den syriska revolutionen inte kan ”vara annat än medvetet illvillig” (ett annat epitet som används är ”skenhelighet”). Jag anser givetvis inte det, utan min framställning är ett ärligt försök att kortfattat beskriva er uppfattning som jag tolkar den. Om ni hade skrivit att jag missuppfattat vad ni står för, det hade jag kunna acceptera, men att påstå att jag medvetet förvränger och är oärlig, det går över gränsen för en kamratlig politisk diskussion.

    Och om nu jag enligt er ”förvrängt” era ståndpunkter, kan det då inte bero på att ni i er bevakning av Syrien, med artikelurval osv, just lämnat utrymme för sådana tolkningar? Eller tror ni att jag är ensam om att uppfatta er linje på det sätt som ja beskriver den?

    Jag tror att ert hätska utfall snarare är ett uttryck för att utvecklingen inte tar den riktning som ni hoppats på (utan stämmer bättre med den som Peter W varnade för) och att ni därför känner er alltmer trängda.

    2) Ni påstår att jag inte ”behandlar det aktuella läget i Syrien”. Nej, det var heller aldrig avsikten, utan det är en kommenterad artikelsamling som vill redovisa olika ståndpunkter och förhållningssätt som avviker från bl a era.

    Jag anser f ö att ni inte gjort ett seriöst försök att redovisa och än mindre diskutera mina ståndpunkter och mina resonemang om vad en revolutionär politik innebär för Syriens del. Huruvida det är ”medvetet illvilligt” eller inte låter jag vara osagt.

    3) I min artikel betonar jag att det är viktigt att försöka diskutera Syrien och besläktade frågor på ett sansat sätt, inte gräva ideologiska skyttegravar osv. Er artikel visar att ni inte vill sänka tonläget, utan föredrar rallarsvingar. Det leder till hårdare motsättningar, inte till ökad klarhet. Det leder till att personer med avvikande synpunkter tvekar att framföra dem, dvs debatt undertrycks. Det skrämmer också människor både inom och kring vänstern. Jag är inte den första att påpeka detta, men det verkar ni inte bry er om. Mycket tråkigt tycker jag.

    Kamratligen MF

  2. Martin, det är du som i din kommentar, full med spydiga förenklingar och medvetet utelämnande av material, har satt tonen. Ibland kan det vara nyttigt att titta i spegeln och se bjälken i det egna ögat…

    Men nu finns vår replik och ”dina kritiska vänsterröster” tillgängliga på nätet för dem som har lust. Våra läsare är själva fullt förmögna att ta ställning. Det behövs ingen mer polemik oss emellan.

  3. Så bra! Då ska jag ta del av detta dilemma i lugn och ro. 🙂

  4. Besinna er. Det är en stor skillnad mellan att påstå att någon har fel i sak, och att påstå att någon är oärlig.
    Av ert inlägg verkar det som om ni tycker att Martin ska arkivera gamla texter, men att skriva ner egna funderingar, och välja ut dagsaktuella artiklar, det ska han inte göra. Sådant är förbehållet er, som sitter på den absoluta sanningen.
    Ert svar på artikelsamlingen berättar mer om er själva, än om Syrien. Enhetsfront? Ni kan inte ens föra en sansad debatt med den som har ordnat ”marxistarkiv”. Tur att man har humor, så att man kan skratta åt eländet.
    Lennart

    Ert inlägg visar

  5. Bäste Lennart. Skratta du, inte oss emot, vi lever trots allt med vissa friheter. Vi accepterar ändå inte att helt plötsligt idiotförklaras av en kamrat. Enhetsfront? Visst, det är därför vi frågar oss varför Martin inte diskuterar de Lokala koordinationskommittéerna (LCC)i Damaskus eller Stadsrådet i Deera. Alldeles utmärkta enhetsfronter såvitt vi förstår.

    Här är om igen provkartan på Martins insinuationer:

    Vi sägs uppfatta konflikten som ”ganska okomplicerad” bara för att vi sedan ska kunna ”spika en korrekt linje”. För oss är frågan redan uttömd på argument och ”behöver inte utredas närmare”. Till skillnad från oss är författarna till artikelsamlingen (och Martin) däremot ”kritiska vänsterröster”. Vi sägs vidare ”bortse från sådant som inte passar in i det egna schemat om vad kampen gäller” och sägs se ”verkligheten i svartvitt”. ”Vi hoppas att allt ska gå rätt väg ändå – den som lever får se”. Spydigheterna hopar sig…I det vi skriver ”åsidosätts det rationella, analytiska och logiska tänkandet. I stället för en kritisk allsidig analys av verkligheten och en sansad argumentation där man försöker tränga in i och diskutera problematiken uppmuntras ett slags tunnelseende där man bara ser det man vill se”.

  6. För övrigt, Lennart, ”ett ordnat marxistarkiv” borde väl haft rubriken ”Debatt” för denna artikelsamling och där tagit med polära ”kritiska vänsterröster”. Exempelvis mitt svar till Johan Norberg som också publicerades i Flamman. Tillsammans med Håkan Blomqvists kritik av Jörgen Hassler och Bennys av Peter Widén, bägge publicerade i Internationalen. ”Ett ordnat arkiv” gör inte ett selektivt urval om man nu vill spegla en aktuell debatt. Då ska varuskylten ”Arkiv” plockas ner och webbsidorna ses som en vanlig politisk blogg eller hemsida.

  7. Bäste Göte.
    Visst var det Fahlgren skrev provokativt. Tunnelseende, åsidosättande av logiskt tänkande, osv. Men, det trodde jag du skulle tåla. Du är ju inte alltid själv så finkänslig när du ger kritik.
    Att anklaga någon för oärliga avsikter, är något annat. Där tycker jag att du gjorde ett övertramp.

    Jag kan inte försvara eller förklara hur Martin lägger upp sitt marxistarkiv, jag är för dåligt insatt. Jag är mest tacksam över att någon tar på sig det arbetet.
    Att ta in alla inlägg i en pågående debatt, torde vara mycket svårt. Om det är som så, att du har synpunkter på Martins upplägg och urval, så skulle väl ni kunna föra en dialog om det. Ni har ju, som Benny skrev, känt varandra i 40 år, och varit med i samma parti lika länge.
    Jag borde inte skratta, jag borde gråta. 40 års bekantskap, 40 år i samma parti, och så anklagelser om oärlighet. Det är tragiskt och omoget, och det demoraliserar.

  8. Jo, jag tror nog att jag tål en hel del. Under åren på Volvo lärde man sig att skrubba av sig allt förtal från sosseklubben innan man gick till sängs. Hade någon annan person, från Vänsterpartiet exempelvis, skrivit detta, hade jag inte brytt mig ett dugg. Problemet med Martins kommentar är att han läst och diskuterat politiska texter i femtio år. Vi har periodvis jobbat väl ihop och eftersom han ger sig på att sammanfatta vad vi skrivit har han också läst det. Vi respekterar högt hans arbete med arkivet och begrep ingenting, blev helt enkelt bestörta när han helt plötsligt mer eller mindre idiotförklarade oss. Det kändes nödvändigt att göra en uppriktig markering.

  9. Pingback: Syrien; en polariserad debatt med bäring på arbetarrörelsen i stort. « Anti-imperialistiskt Block!

  10. Jag minns sossarna och Volvotiden. Du var väl den av oss som gick hårdast åt dem i sin retorik, jag stod förhoppningsvis inte långt efter, fast på mitt sätt.
    Om det var så att den typen av retorik ledde till tvagning, så har du och jag starkt bidragit till sossarnas reningsprocess.
    Vad som hände nu var kanske att du uppfattade Martins hårda kritik som om det vore ett angrepp från sossarna på Volvo. Känslomässigt. Och så reagerade du på liknande sätt som du hade gjort då.
    Vi är inte mer, eller mindre, än människor, med människors känslighet och ofta ganska primitia behov. Känslorna kommer först, tankarna senare, osv. Nu reagerar Martin som om du vore en ”sossemotståndare”. Det ena ger det andra, och ibland så måste vi besinna oss, för att inte starta destruktiva processer.

    Jag vill utveckla mina tankar i själva sakfrågan.
    Det värsta scenariot är ”inbördeskrig”. Något mer demoraliserande finns inte. Inget kan vara värre. Människor som borde vara varandras grannar och vänner, som klassmässigt, socialt, mm, står på samma sida, bekämpar och bekrigar varandra.
    Den upptrappning som skett det allra senaste, är ur den aspekten mycket allvarlig. Jag tror att det krävs medling, det är i alla fall värt ett försök. Det är då viktigt att medlaren känner båda parter, och har en strategi. Jag tror att jag kan vara rätt man för jobbet!
    Mitt förslag är att du, Martin och jag träffas. Jag leder samtalet. Jag kommer att ta uppfrågor som EU, behovet av andlig/personlig utveckling inom den revolutionära rörelsen, mm. Ni kommer då att uppfatta mig som en jubelidiot, och inse att ni faktiskt tycker oerhört lika. Därefter kan ni lösa er ”lilla konflikt”.
    Hoppas det blir så. Det vore kul ocvh spännande. Vad sägs om att börja med en gemensam middag på restaurang Solrosen? Jag bjuder.
    Lennart

    .
    .

  11. Pingback: Förutfattade meningar om islamsk fundamentalism i Syrien. | Kildén & Åsman

Lämna ett svar