Bala Tampoe är död – en unik människa har lämnat oss

 

En enastående och på många sätt unik människa har lämnat oss. 1 september dog Bala Tampoe, 92 år gammal. Under sextio år, sex hela decennier, konfronterade och förhandlade han, som en av de viktigaste ledarna för Sri Lankas arbetarrörelse, med samtliga av öns premiärministrar efter självständigheten 1948.

Bala Tampoe på hemmaplan.

Självklart lever vi i ett eurocentrerat nyhetsflöde, inget konstigt med det, fast lika självklart en gemensam svaghet för den arbetarrörelse som mest byggts inom hank och stör av ”våra patroner”, i de ekonomiska, politiska och kulturella mycket vida marker där kapitalintressen från Västeuropa och Nordamerika härjat – och härjar. Hade Tampoe haft sin gärning i låt säg en av Europas forna kolonialmakter, bastioner som Frankrike eller Storbritannien, hade hans bortgång skapat rubriker och minnesord från alla stora dominanta mediahus.

Men nu föddes Bala 1922 när Sri Lanka fortfarande var Ceylon och en del av det brittiska imperium där solen aldrig gick ner. Med en akademisk karriär, lika mycket som föreläsare om botanik som skicklig advokat i kriminella mål, blev han ”non grata”, en fredlös för landets politiska elit, när han 1947 aktivt försvarade en generalstrejk i den offentliga sektorn mot regeringsmakten. En händelse som också blev en vändpunkt i hans långa liv. Hans familjebakgrund och begåvning kunde gett honom personliga förmögenheter och en dominant roll i den politiska överklassen, men i stället valde han ideal om ett enklare liv, jämlikhet och solidaritet, liksom en fast ideologi om en internationell demokratisk socialism i kamp mot kolonialmakter och nationell kapitalism. Han gick med i fackföreningsrörelsen CMU, vilken från början byggts upp som ett tjänstemannafack inom landets handels- och offentliga sektor. Men under ledning av bland andra Bala Tampoe som blev dess generalsekreterare 1948, fick man också, medvetet, ett stort fäste inom arbetarklassen. Han blev på den tiden, 1963, kanske mest känd för att ha stått i spetsen för en hamnstrejk i Colombo som hade trappats upp till en generalstrejk och en politisk konfrontation med regeringen. Under alla dessa år var han också företrädare för LSSP (R), Sri Lankas sektion av den Fjärde Internationalen. En politisk utbrytning från det stora partiet LSSP, när detta valde att söka regeringsmakt.

Själv fick jag förmånen att första gången dela erfarenheter med Bala Tampoe i början på februari 1971. Vistelsen på ön var avslutningen på en lång resa genom delar av Asien. En slags lära-för-livet resa som inleddes med diskussioner tillsammans med Ernest Mandel, ekonom och under decennier en lika karismatisk som bländande ledare för Fjärde Internationalen, också under alla år en personlig vän med Bala. Ernest gav mig i Bryssel information om viktiga kamrater att träffa och diskutera med under resan i Sydasien.

Från yngre år. Bala Tampoe med sin livskamrat

och betydelsfulla medhjälpare May Wickremasuriaya.

Inte minst då Bala Tampoe ,liksom hans fru och viktiga medarbetare under alla år, May Wickremasuriya. Paret hjälpte generöst till med allt från att hyra en lägenhet och att lära känna landet, efter en storslaget vacker men mödosam tågresa från Calcutta via Madras i Indien. Efter någon vecka organiserade LSSP(R), den nationella sektionen av Internationalen ett större möte där jag höll en längre föreläsning eller ”politisk klass” som man sa på Sri Lanka, i huvudstaden Colombo, om den svenska socialdemokratins långa urartning som arbetarparti. Viktigt därför att LSSP i sitt sammanhang hade gått samma väg. När jag pratat någon minut på engelska översatte Bala till sinhale och tamil, vilket tog inte två minuter, utan fem, sex, ja tio, och när jag efteråt frågade vad det var som tog sådan tid blev det artiga svaret att han var tvungen att fylla ut lite så att mötesdeltagarna fick klart för sig mer om det svenska klassamhället. Med en ofta alitterat publik av analfabeter, var det för Bala oerhört viktigt att det muntliga framträdandet, talarscenen, blev till en pedagogisk tribun, där människor kunde delges kunskap.

Mitt eget minne från vårvintern 1971

Bala och May tog mig runt till många av fackförbundets lokalavdelningar. Mest minns jag en träff med arbeterskorna på ett av alla teplantage och deras berättelser om sina vidriga arbetsförhållanden. På öns högre regniga kullar jobbade de med uppskurna stora plastpåsar som skydd mot regnen i ett oändligt flyhändigt slit för ”tekapitalet”. Det te med socker som ofta var deras enda måltid under en lång arbetsdag kallades, ”dust tea” (dammte), och bestod av det skräp som hamnade på golven där man torkade och packade bladen till det fina te som ”Ni i Europa dricker”…

Under tiden på Sri Lanka arrangerade LSSP(R) en ”diskret” diskussion där jag fick träffa Rohana Wijeweera och några andra ledare för ungdomsrörelsen Janatha Vimukthi Peramona, JVP. ”Diskret” därför att partiet var övervakat av Sri Lankas säkerhetstjänst. Rohana och hans kamrater hade byggt upp en massbas bland landets fattiga lantproletariat på öns centrala sinhaletalande delar och befann sig politiskt förenklat på drift någonstans mellan maoism och castrism. Enligt Bala Tampoe var de tyvärr också smittade av både nationell sekterism (liten förståelse för det tamilska proletariatet) och militarism. Che Guevaras focoteori och Lin Piaos ”folkkrig” i skön förening. Bala, själv tamil, valde ändå att ha ett nära umgänge och ett ständigt samtal med dem där han hela tiden, som en kunnig lärare, försökte att bredda deras insikter.

Vårt gemensamma mycket långa möte handlade mest om Europa. Rohana och hans vänner ville veta allt om Maj 68, de långa vilda strejkåren i Italien, men också höra om sådant som den svenska gruvstrejken 1969/70. Inte minst ville de veta hur den gamla arbetarrörelsen hade agerat (ett föredöme för LSSP). Det svenska ordet ombudsman hade typiskt nog importerats till deras språk tre viktiga språk: sinhale; tamil; och engelska! Men vi diskuterade självfallet också ekonomi, klasser och politik. Inte minst var jvp:arna själva stolta över sina många år av ”folkbildningsarbete” där de till fots hade gått över stora delar av ön och utbildat ungdomen om ekonomi och politik. Senare kunde jag också delta på ett fascinerande gemensamt utomhusmöte av JVP, LSSP(R) och CMU, där bland andra Bala Tampoe och Rohana Wijeweera i timmar underhöll oss i publiken med tal med en utbildande retorik anpassad till att många på mötet var just analfabeter. Det var samtidigt en tävling, där en äldre, vis man, mötte en energisk ung utmanare. Ett minne för livet.

Rohane Winjeweera, skjuten av militär 1989

Bara några månad.er senare ledde JVP ett väpnat uppror mot regeringen. Trots att de var dåligt beväpnade och saknade militär erfarenhet lyckades de för en tid kontrollera huvuddelarna av centrala och södra Sri Lanka. Med militärt stöd från Indiens MIG-plan och support från det maoistiska Kina krossades upproret. Femtontusen ungdomar mördades i hänsynslösa massakrer. Winjeweera själv fängslades under många år. Med hjälp av Bala studerade han där Ernest Mandels bok om senkapitalismen och många andra av dennes viktiga studier. Rohana och Ernest kunde också brevväxla med varandra tack vare Balas roll som advokat. Senare 1989 på fri fot efter en amnesti sköts han eller kanske rakt av bara avrättades av säkerhetstjänsten. Berättelserna om vad som hände går i sär.

Som en politisk anekdot eller en tragisk liten historisk fotnot till Kinas roll berättade Bala vid ett senare möte i Europa att KKP:s propagandablad Peking Review hade snappat upp information via regeringskretsarna i Colombo om min träff med Rohana och beskrivit detta som ”ett möte med en CIA-agent strax före upproret”. Alltså en vettlös insinuation om att CIA låg bakom upproret. Ett vanligt sätt för stalinister och senare maoister att genom beskyllningar hämtade från den egna fria fantasin urskulda egna försyndelser. I det här fallet att man stödde en borgerlig regerings massmord på en del av sin egen ungdom…

Bala Tampoe är borta. En levande legend för många på Sri Lanka. Även för mig. Starka minnen sköljs fram och kommer upp i dagern. Han saknas i mitt hjärta. Men tiden på Sri Lanka, och en del senare möten och korrespondenser, finns kvar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 svar på ”Bala Tampoe är död – en unik människa har lämnat oss

  1. Han var också en känd figur inom den fackliga international som bl.a. Livsmedelsarbetareförbundet tilhör – IUL/IUF. Jag talade en gång med en svensk kvinna som jobbar där och hon talade med stor entusiasm om Bala.

  2. Tack Göte. Jag minns väl många kunniga texter i Internationalen och dess föregångare om Tampoe och Sri Lankas arbetarrörelse. Han var nog också på turne’ i Sverige, för jag minns att han vid tillfälle på ett möte pedagogiskt betonade att namnet på staten är Sri Lanka, inte Sir Lanka… 🙂 Kuriosa för gamlingar….

Lämna ett svar