Härdsmälta i bankvärlden?
Av Benny Åsman
Nu kommer räkningen för det finansiella vågspel som de flesta bankirer kastade sig in i med stor entusiasm. Pengar tycktes växa på träd. Det var bara att ta för sig. Men alla som måste arbeta för att få mat på bordet vet att världen inte ser ut så.
Efter IT-kraschen 2001 hjälpte den amerikanska centralbanken Fed kapitalstinna banker och bolåneinstitut att skapa ett pyramidspel som nu rasar samman inför våra ögon. Enorma penningsummor lånades ut till människor som ville skaffa sig ett eget hem men egentligen saknade garantier för ett bostadslån och saknade inkomster för att klara av räntor och amorteringar. Men via lockande erbjudanden om köp nu och betala sedan lurades flera miljoner familjer att skuldsätta sig upp över öronen. Framtida avbetalningar på lånen kunde enligt glädjespridarna betalas med egnahemmets värdestegring. Där låg den begravda hunden. När värdestegringen vändes till prisras på bostadsmarknaden då satt de skuldsatta fast i ett järngrepp. Ett par miljoner familjer tvingades lämna sina hem och lånehajar och banker sitter plötsligt som ägare till hus de inte kan bli av med medan de som lånat pengar till bankerna för att just spekulera på bostadsmarknaden kräver sina pengar tillbaka.
Bankerna har tillåtits syssla med affärer som förr inte tilläts. Kraschen 1929 brände mångas fingrar och regler infördes som förbjöd sparbanker att syssla med affärslån och affärsbanker att leka sparbanker. Bill Clintons administration avskaffade dessa vattentäta skott. Motiveringen var att modernisera finansvärlden och göra den mer effektiv. Nu ser vi resultatet. Bankirer är av nödvändighet giriga och kravet på vackra kvartalsrapporter har sedan dess drivit fram finanskris efter finanskris. Liberaliseringen av finansbolagens handlingsfrihet har skapat en situation där ingen längre vet var de finansiella riskerna ligger och vem som sitter på dem.
Den amerikanska centralbanken spelar nu poker på mycket hög nivå. Den var tvungen att gå in och rädda Freddie och Fannie. Där stod för mycket på spel. De båda har tillsammans utestående bygg- och bostadslån på cirka 13 000 miljarder dollar. –To big to fall, som bankirerna säger. Den finansiella katastrofen vore garanterad och ett ekonomiskt sammanbrott oundvikligt om Fed hade lutat sig tillbaka med armarna i kors. Men i fallet Lehman&Brothers står för mycket på spel för att bara gå in och lösa ut banken. Det kallas att inte stimulera ”moral hazard” med vilket experterna menar att oansvarigt spekulerande och oseriösa affärsmetoder stimuleras om bankirerna vet på förhand att de alltid kan lita till Fed som livboj när det går snett. Nu chansar i stället Fed på att kapitalisterna ska vara tillräckligt solidariska med varandra för att hindra en finansiell härdsmälta från att sprida sig till hela världsekonomin. De tio största bankerna i världen har redan ingått en överenskommelse att hålla en fond med 70 miljarder dollar tillgänglig för en bank i akut kris. Och Fed har lättat på sina kreditregler för att hålla den kortsiktiga lånegivningen uppe. Men 70 miljarder är ingen enorm summa i sammanhanget och räcker inte till på långa vägar om krisen verkligen sprider sig till ett flertal banker av Lehman Brothers storlek. Därför är beslutet att låta Lehman Brothers falla som att syna en en motspelare med bara ett par knektar på hand. Centralbankens förre guru Alan Greenspans kruttorra kommentar att ”vissa förlorar och andra vinner” kan stå som symbolisk knorr över det spel som nu världen beskådar.
Allt kan hända och de närmaste veckorna kommer att visa om vi på nytt står inför en ekonomisk kris utan dess like sedan de svarta dagarna 1929. Då som nu är det i så fall de som inget gjort för att skapa krisen som får stå för räkningen. Det vill säga du och jag som betalar skatt på inkomst av dagligt arbete. De som rullat pengar på bankernas dataskärmar har sitt på det torra.
I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,Sydsvenskan,GP,Politiken1
Politiken2,Politiken3,SVD4,DI,Expressen,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Lehman&Brothers, Bankkris, USA, FED, Greenspan, Wall Street, Merril Lynch, Bernanke,
Pingback: Wallenbergarnas USA-chef förkastar nyliberalismen | Svensson