Lycka till!

I går svarade Jonas Sjöstedt på mina beska frågor om Vänsterpartiet och motståndet mot den svenska krigsinsatsen i Afghanistan. Från vimlet mitt i bokmässan skrev han:

”Apropå det rödgröna samarbetet så har jag blivit lite angripen av Göte Kildén på hans blogg. Enligt Göte skulle jag vara beredd på att överge kravet på att svensk trupp ska lämna Afghanistan. Det tycker jag är en mycket hårddragen, för att inte säga orimlig, tolkning av det jag har skrivit. Men jag förtydligar mig gärna. Om vi inte får ett bindande beslut av en rödgrön majoritet om att dra tillbaks den svenska militären så är det ett misslyckande som förtjänar kritik. Om vi å andra sidan skulle lyckas vinna den frågan så är det en stor seger, så stor att den till och med kanske förtjänar ett erkännande av Göte Kildén? För övrigt är SP det enda av de små vänsterpartierna som jag gillar. Jag har stor respekt för det politiska arbete som många SP: are utför, inte minst fackligt. I ärlighetens namn har jag aldrig riktigt begripit varför vi är med i olika partier. Just de gamla uppdelningarna som är grunden för den uppdelningen och som skedde i svallvågorna efter den ryska revolutionen känns lite överspelade.”

Ett bra klargörande. Blir det inte ett ”bindande beslut av en rödgrön majoritet om att dra tillbakas den svenska militären” i den gemensamma valplattform som ska vara färdigsnickrad och på plats i april nästa år, då menar alltså Jonas att det vore ”ett misslyckande som förtjänar kritik”.

Jonas Sjöstedt svarar

Nu är jag den första som skulle jubla om de rödgröna avger ett så klart vallöfte. Det vore en klar seger för alla oss som är emot den svenska krigsinsatsen i Afghanistan. Inte minst vore det en stor politisk framgång för Vänsterpartiet! Men varför det skulle vara ”ett misslyckande som förtjänar kritik” om Jonas och hans partikamrater inte ror hem denna fråga begriper jag inte. För då utgår jag ifrån att det inte blir en gemensam valallians mellan Vänsterpartiet, socialdemokraterna och det borgerliga Miljöpartiet. Eller?

När det gäller den nuvarande bodelningen mellan Vänsterpartiet och oss är det en annan, viktig och nödvändig diskussion. Men min bestämda uppfattning är att den inte kommer att handla om de politiska konvulsionerna efter den Ryska revolutionen för snart hundra år sedan. Mer precist kommer den nog att handla om att Vänsterpartiet i dag är ett systemkritiskt parti. Men inte mer. Partiet saknar ett program för systemskifte. Den rödgröna regering där man vill gå in som juniorpartner kommer definitivt inte att lägga sin främsta energi på att få med sig landets löntagare och alla andra utsatta grupper av människor i en aktiv kamp bakom ett regeringsprogram, där den borgerliga makten och marknadsekonomins dominans kan börja brytas ner för att ersättas med ett rättvist och solidariskt samhälle. Ett samhälle där de demokratiska besluten även gäller alla avgörande ekonomiska beslut.

Vi får se när en sådan diskussion kan komma till stånd. Men när det gäller hur Vänsterpartiet tänker förhålla sig till den svenska krigsinsatsen i Afghanistan. Då får vi svaret redan om sju månader. När de rödgrönas valplattform blir klar.

Till dess. Lycka till och hälsa Janne, där på bokmässan.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Vänsterpartiet, Den rödgröna Alliansen, Jonas Sjöstedt, svensk militär

I pressen:

Andra bloggare: Jonas Sjöstedt,