SÅ SÄTTER VI YXAN

TILL RASISMENS

RÖTTER

Sverigedemokraternas syssling, British National Party, fick ett stort genomslag i torsdags, efter att ha fått medverka i det klassiska TV-programmet Question Time. Åtta miljoner människor såg programmet, mot normalt 2- 3 miljoner, och via webben säger man sig redan samma natt har fått 3 000 nya medlemmar. I en opinionsundersökning, gjord efter det upphaussade inslaget, säger hela 22 procent av britterna att de skulle kunna överväga om en röst på partiet i något kommande val.

BNP:s ordförande Nick Griffin: ”London är inte längre brittiskt”…

Jag skriver syssling när det gäller Sverigedemokraterna och inte tvilling eftersom det brittiska BNP är ett parti ”only for whites”. Där Sverigedemokraterna är ljusbruna. Förtäckt rasistiska . Där är BNP smutsbruna. Partiet har fasta rötter i öppet antisemitiska nazistiska engelska partier. De i ledningen som håller i taktpinnarna var med redan i sjuttiotalets National Front. Partiets ordförande Nick Griffin har öppet deklarerat att Sir Oswald Mosleys ”British Union of Fascist” och hans svartskjortor på trettiotalet, varit en förebild. Han har också ifrågasatt Förintelsen. BNP gör till och med en stor sak av att man är ett ”vitt” parti. Man säger sig kämpa för Storbritanniens vita ursprungsbefolkning och anklagar socialdemokraterna i Labour för att bryta mot FN:s deklaration om ursprungsbefolkningarnas rättigheter, när man medvetet översvämmat landet med en färgad immigration. För denna rörelse finns inte heller en rågång mellan ”det fria ordet” och gatuvåld.

Sir Oswald Mosley hälsas av sina svartskjortor…

BBC:s skäl för att Nick Griffin skulle få vara med i TV-programmet var att hans parti haft spektakulära framgångar i flera val. Nu senaste i valet till EU-parlamentet, där han själv och en partikamrat valdes in med nära en miljon (!) röster bakom sig. Kanske korrekt ur en formell synpunkt och ett svårt beslut. Vad man än gör finns det risk för bumerangeffekter. Enligt opinionsundersökningarna menade också en stor majoritet av befolkningen att beslutet var det enda rätta. Men när det gäller medvetna rasister kan det inte finnas några formella demokratiska rättigheter. Den som förvägrar andra rätten att ens finnas har straffat ut sig själv. Man släpper inte in bocken i trädgården.

Protest mot att BBC släppt in rasister.

BBC:s upplägg av programmet blev dessutom en katastrof. I fyrtio år har en panel och en studiopublik frågat ut de traditionella partiernas ledare och dessa har fått ett rimligt utrymme för att förklara sig. När Griffin kom till studion blev det i stället en variant på den brittiska överklassporten rävjakt – där ett koppel av hundar hetsar sina offer till döds och sliter dem i stycken. I dagens Sunday Times granskas programmet och man menar att Question Time och andra debattprogram, på samma sätt som i Sverige, degenererat till en kakafoni av röster och känslomässiga utbrott. Längre, sammanhängande argument sågas direkt. Nu när man släppt in BNP i finrummet blev resultatet förödande. Publiken visade upp sitt ogillande av Griffin med känslomässiga stormar och panelen avbröt honom hela tiden med en skur av följdfrågor innan han fått komma till punkt med sitt första svar. Sunday Times menar vidare att det är fel att låta traditionella partier sitta i denna typ av panel. De har sin egen agenda, likt Labours justitieminister Jack Straw, som bara gjort sig känd för att slingra sig när det gällt känsliga immigrationsfrågor. Nu satt han i panelen och försökte kamma hem kortsiktiga politiska poäng, men berörde aldrig grundproblemen bakom BNP:s valframgångar. Sunday Times menar vidare att det var fel att låta den färgade författarinnan Bonnie Greer sitta med i panelen. Hon är född och uppvuxen i USA och togs med bara för att hon är svart och för att visa sin känslomässiga avsky för Griffins parti. Känsloutbrott som inte övertygar dem som redan funderar i samma banor som BNP. Kanske snarast får dem att stärkas i sin tro. Alla bedömare tycks vara överens om att Nick Griffin tog hem spelet. Han hetsades som en jagad räv. Av ”BBC:s mobb”, skriver Times. Men likt riktiga rävar var han listig nog att komma undan. Som martyr. På BNP:s hemsida kunde han snabbt och ömsint i en video berätta om TV-kanalens övergrepp och hota med en stämning.

Dagens Nyheters korrespondenter i Europa tar i dag upp framgångsvågen för högerextrema partier i Europa. De har också pratat med olika forskare och samhällsvetare som alla har en del goda synpunkter. Men ingen av dem sätter yxan till dessa partiers rötter. Förutsättningarna växlar från stat till stat, men den mylla där de alla växer sig starka är tjocka lager av otrygghet i arbetslöshetens och krisens Europa.

Både ljusbruna och mörkbruna partier frodas i massarbetslöshetens Europa.

British National Party anklagar brittiska Labour /med rätta/ för att ha ödelagt industrin i det egna landet. Med framgångsrika nationella och rasistiska argument vinner de gehör hos alla de vita britter som upplever att de trängts undan från arbetsmarknaden och offentlig välfärd, till förmån för nya invandrargrupper. New Labours katastrofala nyliberalism där man trott att The City, bankvärldens vidriga tummelplats i London, är den nya framtidsbranschen, slår nu i finanskrisens spår tillbaka med en oerhörd kraft mot det egna partiet. BNP arbetar medvetet i detta politiska hålrum av otrygghet och rädsla. Man bygger en egen facklig rörelse och stödjer exempelvis postarbetarnas strejk och agiterar mot Labours försök till privatisering: ”Den statliga postens konkurrenter kommer från utlandet, från kontinenten, och kommer bara att ta brittiska jobb med hjälp av billig invandrad arbetskraft…”

En rad avslöjanden har visat att det brittiska parlamentet mest består av en hop giriga själar som som gör allt för att se till att skattemedel hamnar i de egna fickorna. Ett förfall som BNP utnyttjade i sin valpropaganda i EU-valet. ”Straffa grisarna”, rösta på oss, hette det då.

Självklart är det i samma mylla som Sverigedemokraterna har vuxit sig starka. Arbetslösa eller otrygga ”svenska” arbetare känner sig hotade av ”massinvandringen”. Sjukpensionärer och fattigpensionärer upplever att deras del av kakan tas bort eller blir mindre om kakan ska delas med fler. Om ”nittio procent av de som bor i Rosengårds Herrgården lever på bidrag räcker det inte till oss. Vi svenskar får bara kaksmulor att leva på”.

Sverigedemokraterna menar i sin propaganda att ”vi säger vad du tycker”. Detta är till en del sanningen bakom deras framgång. Vare sig goda avsikter, starka känslor, hög etik – eller rationella argument räcker då till. Diskussionen om Sverigedemokraterna borde därför inte handla om ifall och i så fall hur man ska debattera med dem.

Den ska självklart handla om hur vi får Sverige i arbete och kan trygga både välfärd och miljö. Hela Sverige ska i arbete! Hela Rosengård! Hela Angered!

Demonstrationen mot BBC:s program.

I sak är det inget av de traditionella partierna som har ett program som kan ta oss ut ur krisen. Det är konjunkturpolitiken som skiljer. Olika tyngd på motvikterna till den ekonomiska krisen. Men alla ser de ett nytt uppsving på den kapitalistiska världsmarknaden som framtidens frälsare. Men i väntan på detta osäkra scenario kommer både den borgerliga alliansen och den rödgröna alliansen att låta arbetslöshetssifforna skena.  De flesta prognoser talar om en kommande arbetslöshet på en halv miljon. Låt säg att det ”bara” skulle bli 400 000 med en rödgrön regering. Eller 450 000 med en koalition mellan de rödgröna och Folkpartiet ”för att stoppa Sverigedemokraterna”. Kanske på bekostnad av framtida nerskärningar i den offentliga sektorn ( de statliga lånen ska betalas tillbaka ).

Men även 400 000 människor i arbetslöshet är ”manna i himlen” för Sverigedemokraterna. Vad Sveriges arbetande människor behöver. Oavsett hur vi ser ut eller kommer ifrån. Det är en Rödgrön regering i hela folkets tjänst. En regering som inte väntar på positiva börsnyheter utan med ett program som bryter ner marknadens tyranni /där en socialisering av hela finansindustrin är en bra början/ och ger oss alla en möjlighet till meningsfulla arbeten och värdiga liv.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, yttrandefrihet, Sverigedemokraterna, högerextrema partier, British National Party, massarbetslöshet, fascism, nazism, regeringskoalitioner, de rödgröna, regeringen

I pressen: DN1,DN2,SVD1,AB1,AB2,AB3,

Bloggare:Jinge,JonasSjöstedt,AlliansfrittSverige,Arbetarperspektiv,