Bluff om Bonusballonger

”Som jag ser det, sprack bonusbubblan i kväll, sa statsminister Fredrik Reinfeldt och sträckte nöjt på sig, efter att ha suttit som ordförande och lett EU:s toppmöte i Bryssel den 18 september. ”Nu räcker det.  Vi behöver komma ifrån den nuvarande ersättningskulturen som baseras på kortsiktiga bonusar”, fortsatte han. I Sveriges – och i världens alla stora – TV-kanaler visades ett inslag med den glade svenske EU-ordföranden som sa sig ha lyckats med att spräcka bonusbubblan…

Vad drömmer den lille pojken om? Att bli bankdirektör i Swedbank?

Veckan efter åkte han till G20:s toppmöte i Pittsburgh och godkände ett avtal där det stod att ”en betydande del av ersättningen skall (should) vara rörlig”. ”En betydande del” angavs till 40 -60 procent. Pengamånglaren Mats Odell uppmanade snabbt de svenska bankerna att ”väga in besluten från Pittsburgh”. Sagt och gjort: Bankerna hörsammade finansministerns maning, läste besluten från G20 mycket noga och förväntas i dess anda, trots stora förluster betala sina ”aktörer” eller snarare, spelare, i runda slängar 5 miljarder kronor i bonusar. Swedbank som är med i statens garantiprogram, vilket innebär att du och jag tar riskerna, kommer trots en förlust på 7-10 miljarder, att släppa upp nya bonusballonger till ett värde av 800 miljoner.

I Labours och Gordon Browns England är det samma sak. Det som spräcktes i Bryssel var inte bonusbubblan utan snarare förtroendet för Reinfeldts förmåga att få bankdirektörerna att hålla tillbaka sin lystnad på mer rikedom. Londons ”City” eller finansvärld fortsätter också obekymrat att servera sina anställda frikostiga bonusar. Där förväntas slutsumman bli omkring 60 miljarder. Många äcklas över frosseriet och kallar bankdirektörerna för feta katter.

I ett land med fortsatt recession har det så uppenbara svindleriet fått till och med en del av den finansiella eliten att reagera. Multimiljardären George Soros ( som tillsammans med Carl Bildt en gång sänkte den svenska kronan ) sa så här i går:

”I dag finns det gömda subventioner till bankerna, tack vare att de får låna statliga pengar till vad som i praktiken är nollränta. Så de pengar de tjänar är inte något som vunnits av folk som tagit risker. Det är gåvor från regeringen, dolda gåvor, så jag anser inte att dessa pengar skall användas till att betala ut bonusar”.

Swedbanks direktörer pratar inte gärna om sina enorma förluster i  Baltikum och Ukraina. De väljer i stället att tala stort om vinsterna i Sverige. Men är det inte så att dessa vinster,  på samma sätt som i Gordon Browns England, bara varit möjliga tack vare de statliga garantier, som vi ytterst står för? Varför yvas över vinster där skattebetalarna stått och står för riskerna? Än har inte Reinfeldt kommenterat sitt fiasko. Kanske var det statsministerns eget självförtroendet som sprack där nere i Bryssel?

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Swedbank, SE-banken, Bryssel, Fredrik Reinfeldt, bonusar, bonusbubblor, finanskris, lettland, Ukraina

I pressen: Independent,DN1,