När krubban är tom

bits hästarna…

I dag är det säkert många som får morgonkaffet i vrångstrupen.

Enligt SIFO:s senaste opinionsmätning är Sverigedemokraterna ett bra snäpp större än både kristdemokrater och centerpartister och skulle med rejäl marginal klara fyraprocentsribban och ta sig in i riksdagen. Samtidigt vill det inte till särskilt mycket för att de båda småpartierna i regeringen ska riva ut sig. Den borgerliga liberalismens moderna politiska profil, Miljöpartiet, tycks  däremot ha svingat sig upp på ”elitnivå” och kan kanske lyckas med att ta sig över de tio procent som man satt upp som mål.

I grunden är detta tragiska siffror. Den gamla arbetarrörelsen, (s) och (v) får bara 40 procent av väljarstödet. De tvistande borgerliga partierna 60 procent.

Valnatten i september nästa år kan bli en ”cliffhanger” där upplösningen mycket väl kan bli att både Maud Olofsson och Göran Hägglund faller ner i det utomparlamentariska bråddjupet. Reinfeldts kvartett blir en duo med bara folkpartister och moderater . På den politiska scenen tumlar i stället in kanske ett tjugotal sverigedemokrater.

Resultatet är uppenbart. Alla gamla allianser kommer att ifrågasättas. Vi får ett helt nytt politiskt landskap.

Själv tror jag att det är fullt möjligt att Jimmy Åkessons parti kan nå ända upp till 8-10 procent i det val som kommer. Kommentatorer i media säger i dag att sverigedemokraternas uppgång beror på att ”de varit exponerade i media”. En slutsats som säkert gör att Åkesson trivs. I de debatter som varit har han sopat banan med sina motståndare. Jag såg ”matchen” på TV mellan honom och Olofsson och där vann han stort.

Socialdemokratin har också varit extremt mycket ”exponerade i media” under den mätperiod som gäller. Partiets ”jobbkongress” har varit i fokus. Men eftersom den mer handlat om vad man ska göra i väntan på en högkonjunktur än av systemkritik har (s) tappat i förtroende.

”När krubban är tom bits hästarna” heter det i ett gammalt klokt talesätt. Grunden för sverigedemokraternas framgång är kort och gott den höga arbetslösheten och alla besparingar på a-kassor och våra socialförsäkringssystem. Inget av de regeringsalternativ som står till buds har ett program för att sätta yxan till rötterna på det ekonomiska marknadssystem som alstrar denna sociala förslumning som samtidigt föder en allt större segregering. ”Krubban är tom” för många ”gamla svenskar” och ingenting blir då lättare än att bita ”de nya svenskarna”.

Segregering och rasism bekämpas inte med vare sig moralism  eller goda etiska och humanitära argument. Det räcker inte med att vara ”upprörd” . Vad som krävs är ett rödgrönt regeringsalternativ, i tjänst hos löntagarna och med ett politiskt program som sätter hela Sverige i arbete. En allians mellan alla arbetare och tjänstemän, oavsett etnicitet eller kön, som vågar ha en vision där vi tillsammans bekämpar nyliberalism och kapitalism.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, rasism, sverigedemokraterna, kristdemokraterna, regeringen.Vellinge.SIFO

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,SDS1,SDS2,SDS2,