.
I senaste numret av Flamman drar Aron Etzler blankt i sitt försvar av Ali Esbati. I valets slutspurt, när det inte längre finns tid för repliker, använder han sin ställning som chefredaktör för tidningen genom ett våldsamt utfall mot Dror Feilers personvalskampanj i Stockholm.
.
Feilers installation ”Snövit och sanningens ansikte”
ledde till en diplomatisk kris mellan Sverige och Israel
.
Både Esbati och Feiler återfinns på Vänsterpartiets riksdagslista för Stockholm. De samsas på valsedlarna. Men det finns klara politiska skillnader mellan de bägge kandidaterna. Esbati har dessutom en mer ”valplar plats” än Feiler, men genom dennes krysskampanj anar nu Etzler att valutgången kan bli en annan. Därför drar han blankt:
.
”Nu kan många välja Feiler utan att ens förstå att Esbati skulle ryka. Vackert är det inte… Esbati som varit drivande i skapandet av Vänsterpartiets nya ekonomiska politik. Eller Feiler, som betraktar riksdagen främst som en tribun.”
.
Jag förstår att Etzler ryser till. Flamman har i det mesta varit en ihärdig försvarare av ”Vänsterpartiets nya ekonomiska politik”. Vars skapare egentligen var Johan Lönnroth och Lars Bäckström (nu välmående landshövding). Esbati kom med på sluttampen och fogade in några av de sista bitarna i detta katastrofala ekonomiska pussel. Som egentligen var ett politiskt spel. Skapat för att ideologiskt kunna leka ”Följa John” när Göran Persson iscensatte socialdemokratins långa marsch högerut. Etzler tycks också rysa inför Feilers vallöfte om att försöka infria Vänsterpartiets gamla ideal om att främst se riksdagen som en tribun där han kan uppmuntra alla små och stora folkrörelser i deras arbete för en värld befriad från kapitalism och imperialism.
Själv tycker jag att det är bra om Esbati ”skulle ryka”. Till förmån för Dror Feiler. Jag vet inte hur han spelar på hela den breda politikens klaviatur och kan inte lämna några garantier för hur han skulle rösta i varje fråga. Men hans roll som en av eldsjälarna bakom Ship to Gaza och i övrigt som en konsekvent motståndare mot Israels koloniala projekt i det som nyss var Palestina är beundransvärd. Hans ”praktik” överglänser det mesta.
.
En av Dror Feilers Wall papers…
Kanske ett vardagsrum i Gaza
.
Ser man bara till själva valdagen är en röst på Vänsterpartiet ett bra sätt att säga nej till högerregeringen samtidigt som man röstar på ett parti, som vare sig man vill det eller inte, kommer att hamna utanför den regeringskoalition mellan blocken som kan stå för dörren. En koalition där både Miljöpartiet och SAP kan återfinnas och använda en gemensam ”isolering av sverigedemokraterna” som ännu en förevändning för uppgörelser högerut. Då kan det visa sig värdefullt att SD inte blir det enda oppositionspartiet.
Bor man i Stockholm blir därför ett kryss för Dror Feiler självklart.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Vänsterpartiet, Dror Feiler, Ali Esbati, Norrskensflamman, Sverigedemokraterna
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,GP1,GP2,GP3,AB1,SVD3,DN2,DN3,SVD4,DN4,SVD5,
Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,RödaGöinge,RödaLidköping,
Pingback: Inte fyra år till med förskingrarna | Svensson
Så… vi Stockholmare kryssar Dror. Så klart.
Vill V ha in Esbati i riksdagen får de väl sätta honom på en säkrare plats, även utan Feilers personvalskampanj var det en osäker plats.
Ja. När man väl röstar för att slänga ut högern ur regeringsmakten kan man lika gärna kryssa in Dror Feiler – en sann internationalist!
Alex
Sådant här är iofs inte bara ”typiskt” Vänster, kommer ihåg upptakten till valet 2002 och Ms start på valrörelsen (katastrofresultat i valet), det första ett antal toppfolk inom partiet gjorde vara att sabla ner Lundgren, man frågar sig hur roligt det är att vara partiledare i ett sådant parti. Man tycker att en valrörelse inte är rätt tid och plats.
Med som det ser ut kan det vara ett prekärt läge för de rödgröna och möjligen också V skulle man kunna tycka att partiet gick först och inte exakt vem som kommer in på en viss plats. Att gå ut med internt käbbel så här några dagar före verkar vara minst sagt dåligt omdöme. Av vad jag förstår kan Feiler kanske dra en och annan röst som V annars inte fått.
Men vem förstår sig på de interna partifinesserna.
Kildén och Åsman bekräftar vad jag skrev om Feiler-Esbati: det finns människor som driver kampanj för Feiler för att få bort Esbati. Jag vet inte i hur hög grad Feiler själv är medveten om det eller uppskattar att ni skäller på hans partikamrater, men det var inte min poäng heller.
Man får gärna, även om man inte är medlem i ett visst parti tycka en massa saker om detta parti. Men om man är så dåligt påläst som Göte Kildén och Benny Åsman, då drar man löje över sig själv. Ali Esbati var huvudmåltavlan för Johan Lönnroth och Lars Bäckströms kritik. Den politik han ville driva ansåg de vara orealistisk och katastrofal. Och detta vet alla som vet någonting om Vänsterpartiet. Någon nivå får det väl ändå vara, även i ett trotskistiskt parti.
Nej, Aron.
Det kanske finns människor som driver en sådan kampanj. På vår blogg driver vi en kampanj för att få bort regeringen Reinfeldt.
Jag skriver: ”Själv tycker jag att det är bra om ’Esbati skulle ryka’. Till förmån för Feiler.”
Ingenting annat. Skulle Esbati ryka till förmån för en folkpartist eller för den delen en miljöpartist. Tycker jag inte alls att det är bra.
Jag vet att Johan Lönnroth blev en bitter förlorare som skällde på sina egna skuggor. En trist sorti ur historien.
Men i sak innebar den ekonomiska politiken under Vänsterpartiets ”guldår” med trojkan Schyman, Ohly och Lönnroth att partiet lämnade en allmän propaganda till förmån för en ”ekonomisk realism”. I sak anpassning till kraven på budgetdisciplin och ansvar för nerskärningar i landsting och kommuner. Sedan blev Esbati den som ”fogade in några av de sista pusselbitarna i denna katastrofala ekonomiska politik”. Realismen blev så konkret att partiet gjordes klart för ett regeringsansvar – där de rika och den kapitaliska ekonomin inte ska röras.
Jag känner inte Dror Feiler. Men har stor beundran för hans mod och flera viktiga ställningstaganden. Men jag kände Johan Lönnroth väl. Han underströk alltid i våra diskussioner att det viktiga med namnbytet till (v). Att det inte blev Vänsterpartiet socialisterna. Det var att man släppt det här med socialistisk ekonomi. Även goda liberaler skulle vara välkomna i partiet.
Det är nog mer än en tillfällighet att Lars Ohly numer aldrig använder ordet socialist. Det passar inte in i den moderna ”folkfront” som skapats med ”de rödgröna”.
Synd att du inte kommenterade varför du tycker att det är så problematiskt, att likt Feiler, se ”riksdagen främst som en tribun” ?
Till sist: Lycka till på söndag! Bort med högerregeringen!
Aron:
Jag förstår öht inte alls din ”poäng”. Menar du på fullaste allvar att SP driver en kampanj för att peta bort Esbati, och inte för att kryssa Dror!? Skulle SP lägga ner tid och kraft för att peta en person i v? Ja du Aron, om så vore fallet hade det funnits många på v:s listor man hade kunnat försöka peta. Nu pysslar förstås inte SP med sånt, och knappt någon lär väl tro det heller.
Ni får sköta ert jidder själva, för på dig verkar det som om högkvarteret bombarderats.
SP sysslar med att stödja en snubbe man anser är en bra representant för rörelser i det här landet. Och då kommer självaste Aron och kokar ihop en konspiration värdig LO-byråkratin.