.

”Protesterna kan inte fortsätta hur länge som helst. Det kan komma en kupp. Inte från militären utan i stället är det en kraft, vilken inte är beredd att regera, som kan störta statens institutioner. Vi kommer aldrig att acceptera denna kampanj för civil olydnad som nu drivs av en del av dom som nu protesterar”.

.

.

Frihetstorget i går eftermiddag.

.

Det var en frustrerad vicepresident, den förre säkerhetschefen och tortyrmästaren Omar Suleiman, som i går irriterat kastade ur sig dessa ord vid en journalistträff.

Förtryckarnas försök till ”dialog” med de förtryckta har inte gått som tänkt.

För i går intog än en gång miljoner egyptier sina egna gator och torg. De kräver att Mubarak försvinner och att det sittande parlamentet upplöses. De kräver en ny konstitution med demokratiska fri- och rättigheter, minskad presidentmakt samt nya demokratiska val.

Ett viktigt och symboliskt steg togs också när nya demonstranter i går byggde upp ännu ett tältläger utanför parlamentet, en halvkilometer bort från torget.

Samtidigt rapporteras att tusentals anställda vid de stora sjukhusen, på den tidigare regimtrogna och statligt ägda tidningen al Ahram, vid posten och vid andra statliga myndigheter, just börjat protestera mot diktaturen och undantagslagarna genom olika former av civil olydnad.

Runt om i Egypten höjs ropen samtidigt på social rättvisa. ”Var finns Mubaraks och hans ministrars alla miljarder? Vi kräver arbeten, höjda löner och bostäder”. Viktiga strejker och arbetsplatsprotester har rullat i gång bland annat vid Suezkanalens terminaler.  I själva staden Suez krävde 2 000 ungdomar samtidigt arbeten på samma sätt som tusentals anställda Luxors turistindustri. I staden Mahalla blockerade 1 500 arbetare från företaget Abu El-Subaa  stadens vägar med krav på att få ut sina löner. I Quesna har de 2 000 anställda vid läkemedelsföretaget Sigma inlett en sittstrejk för högre löner samt krav på att få ut sådana som inte alls betalats ut. Där kräver man också att delar av ledningen ska sparkas. I Aswan försökte 5 000 arbetslösa ungdomar storma guvenörsbyggnaden i ett handgripligt försök att slänga ut den hatade guvernören…

Egypten och Tahrirtorget är regionens politiska stormcentrum. Till en del fortsätter naturligtvis människors vardagsliv som förut. I folkvimlet på Frihetstorget kan man till och med se frisörer som ordnat en barberarstuga i det fria…

.

.

Barberarstuga i det fria – på Frihetstorget…

.

Men i kulisserna blir diktaturens hantlangare och alla dess partners mer och mer nervösa. En spänning som fortplantas in i demonstrationsleden. Ska Suleiman än en gång släppa loss sina horder av våldverkare för att i en kupp försöka krossa ”den kupp” han varnat för?

Vita Huset håller nervöst fast vid diktaturen. USA:s såtaste vänner i regionen: Israel, Saudiarabien, Jordanien och De förenade arabemiraten, kräver i ständiga samtal med Washington att man där måste hålla fast vid den gamla ordningen. Deras gemensamma krav är att det bara är Omar Suleiman som kan garantera de försiktiga ”reformer” som krävs. Om inte – varnar de samfällt USA – då kommer hela regionen att destabiliseras.

Ett skäl till att de omhuldar tortyrmästaren själv hittar vi i de läckor från Wikileaks som Daily Telegraph publicerade i går. Där berättas att Suleiman sagt sig vara beredd att acceptera israeliska trupper på egyptisk mark, vid gränssamhället Philadelphi, om detta kunde stoppa vapensmugglingen till palestinska motståndsmän inne i det inringade Gaza. Där sägs också att Suleiman vill att ”Gaza skulle vara hungrigt. Men inte svälta”. Han  är vidare överens med Israel om att ”Hamas måste isoleras”…

.

.

Den israeliska ockupationsmaktens president Shimon Peres

i glatt samspråk med vännen Omar Suleiman…

.

Uppenbart är den egyptiska revolutionen – vid ett av sina svåra vägskäl. Diktaturen spricker upp och rämnar. Men det är ingen rutten islossning där stora sjok av det gamla flyter bort och smälter samman på naturlig väg. Här står vi inför en explosiv samhällelig process. Ett historiskt drama där upprorsrörelsens svaghet, tvingad som den varit att leva i diktaturens hägn och utsatt för dess ständiga terror, är att den saknar ett eller flera organiserade politiska subjekt, eller partier, som kan erbjuda ett enande program för framtiden. Den inhemska liberala egyptiska borgarklassen och den utbildade medelklassen är för svag för att orka sätta upp ett eget borgerligt demokratiskt alternativ oberoende av förtryckarna i Väst.

Barnmorskan till ett fritt och demokratiskt Egypten måste vara både en social och demokratisk revolution. En väldig omvälvning som i grunden skulle skaka och störta många av regionens andra diktaturer. Revolutionens snabba scenväxlingar med upprorsrörelsens flexibilitet och dess väldiga hjältemod får säkert många av alla oss som följer det hela på ett bekvämt avstånd att hoppas på en sådan färdväg. Blir det en urladdning, där Suleiman släpper loss sina bärsärkar kommer det uppenbart att vara arméns roll som blir avgörande. Lyckas frihetskämparna då, som tidigare, att frondera, att förbrödra sig med de många hundratusentals värnpliktiga och vanliga reservister som utgör arméns fundament, då kan man med optimism rusa fram mot nästa vägskäl.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, EgyptenTahrirtorget, Omar SuleimN, Den egyptiska revolutionen,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,GP1,GP2,GP3,DN6,DN7,DN8,DN9,SVD5,

Bloggare: Björklund, Jinge,RödaMalmö,