Katrine Kielos är hungrig på att prata (s)-politik och tävlar därför idag på Aftonbladets ledarsida om att få äta lunch med Stefan Löfven.
Bakgrunden är att ”digitalbyrån” Avantime för socialdemokraternas räkning lanserat en kampanjsajt där allmänheten uppmanas att diskutera framtiden. Vinstlotten för den som diskuterar bäst är en lunch med partiledaren själv.
.
.
En lunch med Stefan Löfven lär inte nå dessa höjder…
.
Det hon vill ta med sig till bords och tala om för Löfven är att den här typen av dyra kampanjer med delning av bilder, Facebook, Twitter och Instagram är värdelösa om man inte pratar som en vanlig människa och själv har någonting att säga:
”Det finns de som säger att du inte är karismatisk. De har missuppfattat sambandet. Man blir inte ledare för att man är karismatisk. Man blir karismatisk för att man leder.”
Kan så vara. Problemet för Kielos är att hon är flyhänt vid tangentbordet men tomhänt med egentliga budskap.
För hur vill hon att Löfven ska ta ledningen för en socialdemokratisk återfödelse? Jo,
”Om du vill att andra ska sprida ditt budskap måste du först säga något att säga…Ponera att ni i stället för att lägga pengar på en dyr sajt hade skrivit ett mejl. Ett mejl direkt från dig med rubriken ’Jag är orolig vi har gjort fel’. Det skickas ut till alla partimedlemmar. Där beskriver du din oro över att era opinionssiffror trots den höga arbetslösheten inte är bättre. Du skriver att du tror att det har att göra med att Socialdemokraterna uppfattas som mossiga och gammaldags. Du beskriver några saker som du tycker att ni har gjort fel. Du säger att du behöver hjälp och att det viktigaste är att få in nya människor i organisationen, därför uppmanar du alla att värva en medlem.”
Visst är det bra att ha någonting att säga – själv. Men strålar det verkligen kring karisman hos en partiledare som säger att han gjort fel och nu behöver hjälp? Är det ett ledarskap som kan riva undan mossa och mögel?
Knappast. Vad som krävs är självfallet ett program som ifrågasätter grunden för den nyliberalism som lägrat sig över landet.
Tänk om Löfven i stället skickar iväg ett mejl där han berättar: ”Jag tycker egentligen inte att bankerna ska bestämma över hur vi ska leva”.
Men, dessvärre lär den lunchen vara alltför svårsmält och aldrig bli ”dagens rätt” för de nyliberaler som leder socialdemokratin…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stefan Löfven, Katrine Kieolos, Aftonbladet,
Motviljan mot att faktiskt diskutera politik är enorm inom socialdemokratin. Så går det väl när man stoppar hela sin ideologi i soptunnan och kör över sina gräsrötter i 20 år. Folk blir rädda för att ens andas kritik eller visioner.
Socialdemokraterna har dels själva kört sin skattehöjarpolitik till sin slutpunkt, dels knutit knut på sig själva i energifrågan. Vad skulle de diskutera; vilket kärnkraftverk som skulle läggas ner härnäst, och vilken miljöpartiets motprestation skulle vara? Hur Löfven än gör blir det bråk och manfall från någon av partiets avdelningar. De vill inte ha diskussion, skyttegravarna är redan grävda, en diskussion får samma effekt som centerns senaste infall.
–
(s) spelade i flera decennier en progressiv roll, men det gjordes med hjälp av permanenta skattehöjningar i en expanderande exportekonomi. Den vägen är stängd. Det finns ingen nyliberal offensiv, det finns en skattehöjaroffensiv som stötte på patrull för länge sen, då lånade man och använde sen osthyveln. Skattehöjning har en nackdel sett som strategi, till slut når man 100% och långt innan dess har den tappat stöd. Det finns inga svenska liberaler, de finns gradskillnader i beskattnings- och spenderarlust. Sverige vurmar sen 1600-talet för staten, den ska lösa alla problem. Till den traditionen hör Löfven, hans svar är att staten ska ha mer av lönen och spendera mer. Så fort staten ska ha mer blir det bråk, så fort den ska spendera mer blir det bråk om vad den ska spendera mer på. Eftersom sossarna inte är överens om vad man ska spendera mer på, när de inte längre kan enas om ”allt”, vill de inte diskutera någonting. De vill diskutera hur dålig alliansen är, trots att alliansens bästa gren är att inte vara lika dåliga som sossarna.
–
Löfven vet mycket väl att det behövs nya kärnkraftverk om femton år, och att alternativet till det är elpriser som slår ut svensk industri och blir ett kvarnhjul runt halsen på hushållen. Ny vattenkraft i norr är ett tänkbart komplement, men laxfiskt är viktigare. Så djup är sossarnas förruttnelse att han förnekar det han vet för att hålla ihop sitt parti; maktinnehavet är enda målet. Han kan inte ha någon politik, för den hindrar maktinnehavet, men han får ingen makt, för han har ingen politik. Moment22.
–
Kielos är en utmärkt representant för den ”moderna” odugliga socialdemokratin, vilka frågor skulle hon ställa till Löfven? Hon, Löfven och tillräckligt stora delar av partiet vägrar ha med verkligheten att göra. Då kan man bara diskutera fantasier. När centern diskuterade fantasier försvann väljare. Bättre att säga ingenting. Det finns dessutom invandringen; importerad konkurrens är impopulär, och minsta felsteg skickar väljare från (s) till (sd). Sossemarkerna är minerade i alla hörn numera. Det är bara delvis deras eget fel, men inte heller Löfven vet vad han ska göra. Trots att han är LO´s man är han piskad att hålla en politik som kvinnoförbundet, SSU och alla kommunalgubbarna accepterar samtidigt. Då blir det innehållslöst bjäfs om klimat och vindkraft för hela slanten. Och skattehöjningar förstås, det går alla intressenterna med på, men inte nödvändigtvis väljarna.
@sl
Intressant läsning som jag till mångt och mycket instämmer med.