Marginaliserade som de är i samhället letar nazisterna i ”Svenska Motståndsrörelsen” efter ”fallna martyrer” som de kan utnyttja för sin sak. I lördags hade de ställt upp några av sina fanor på torget i Ludvika i en minnesmanifestation för tvåbarnspappan Tommy Lundén som mördades av en färgad invandrare. ”Främlingsimporten” måste stoppas var budskapet.

Bilden från ett annat tillfälle, Foto Expo.

.

I tidningen Expo berättar Daniel Poohl att invånarna i Ludvika hela tiden vägrat att se tragedin på detta sätt:

”Det gjorde ingen skillnad för de personer som talade vid den mäktiga manifestationen två dagar innan julafton, då hundratals Ludvikabor samlades för att hedra Tommy Lundén och protestera mot våldet. De såg ett offer. De såg gärningsmän. De såg att deras bakgrund inte gjorde någon skillnad. Den vecka som varit i Ludvika har varit oerhört mörk men nu går vi mot ljuset och det goda”, sa Kommunalrådet Maria Strömkvist i sitt tal till manifestationens deltagare.

Samma budskap har förts fram i alla de olika former av sorgemanifestationer som ägt rum i Ludvika de senaste veckorna; i kommunfullmäktige, från Tommy Lundéns arbetsgivare ABB och från den kampsportsklubb där en av de misstänkta gärningsmännen vid några tillfällen hade tränat.”

Poohl sätter sedan fingret på den ”Pöbeltaktik” som de svenska nazisterna letar efter: ”Att utnyttja dödsfall och upprivande händelser för egen politisk vinning är ett signum för den nazistiska och högerextrema rörelsen. Med ett politiskt budskap som vanligtvis får så gott som hela den svenska befolkningen att vända dem ryggen behöver man andra frågor att kroka tag i”.

Mallen för denna taktik och det liturgiska stoff som ”Motståndsrörelsen” letar efter finns i kulten kring den en gång skjutne tyske nazisten Horst Wessel. Denne var Sturmführer i SA, alltså Hitlers våldssinriktade gatumilis. Han blev troligen skjuten till döds av en medlem i Det tyska kommunistpartiet, Albrecht Höhler, som därefter dömdes till sex års fängelse. Efter Hitlers maktövertagande 1933 blev han avrättad. Om Höhler verkligen var mördaren och i så fall varför är fortfarande obesvarat. Det har hävdats att det hela handlade om en personlig uppgörelse om endera obetalda hyror eller delad kärlek till den prostituerade kvinna som Wessel levde tillsammans med. En annan möjlig förklaring är att det handlade om hämnd för mordet på den sjuttonårige ungkommunisten Camillo Ross tidigare på dagen. Ett mord där Wessel då skulle ha varit inblandad.

Wessel var musikalisk och hade snabbt blivit en favorit hos Joseph Goebbels när han enrollerats till de nazistiska våldsgängen 1929. Framförallt gillade nykomlingen stridig militär marschmusik och skrev en egen text till en medryckande sådan från Första världskriget, vilken sedan publicerades i Goebbels tidning Der Angriff. Där kallades stycket för ”Den okände SA-mannen”, senare fick den heta ”Die Fahne hoch” (Håll fanan högt).

.

.

Här skapade de tyska nazisterna martyren Horst Wessel

genom en storståtlig ceremoniell begravning

När Wessel blev skjuten insåg den skicklige propagandisten Goebbels omedelbart att dödsfallet kunde exploateras och han begravdes med all tänkbar nazistisk liturgi. De nazister som dödats vid den misslyckade ”Ölkällarkuppen” 1923 hade redan utnyttjats maximalt som ”offer och martyrer i kampen för Tysklands storhet”. Deras minnen, eller deras eviga ande, fick i form av en nerblodad fana från kuppen hyllas och med beröring inviga partiets nya hakkorsflaggor vid stora välregisserade ceremonier. Allt inramat med stöveltramp, öppna eldar och mäktiga fackelborgar.

Marschen Horst Wessel användes av nazisterna under hela 1930-talet liksom under Andra världskriget. Framförallt raderna om ”kamrater som röda fronten, och reaktionen skjutit, marscherar i anden ännu i våra led” ger de stupade ett religiöst martyrskap och ett nytt liv, dessutom bidrar de säkert till större sammanhållning och förtröstan hos dem som fortfarande trampar i sina stövlar.

Expo gör alltså rätt som varnar för de moderna svenska nazisternas jakt efter egna martyrer. Vi lever förvisso inte i en tysk ”Weimarrepublik”. Men de historiska spåren förskräcker och därför är det befriande när vi ser att Ludvikas invånare reagerat på ett helt annat sätt än vad Motståndsrörelsen tänkt och vägrar att smutsa ner minnet av Tommy Lundén.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Horst Wessel, Svenska Motståndsrörelsen, Joseph Goebbels, Tommy Lundén,

I media: AB1,AB2,