Den svenska Riksbankens mäktiga fasad vid anrika Brunkebergstorg är visserligen klädd med plattor av spjälkad svart granit men vilar sannerligen inte på samma grund. Brunkebergsåsen var och förblir en rullstensås.

Riksbanken är ett låtsasverk, vilket dels sägs vara nationellt och dels sägs vara fristående från politikernas dagliga värv och gotteköpspolitik. Men Sturepartiets och unionsmotståndarnas seger över ”dansken” vid slaget på Brunkebergsåsen 1471 är historia. Den svenska Riksbanken är i dag i mycket ett glidfly som inte kan annat än att dansa med i virvlarna efter de stora svenska och internationella kapitalägarnas strömmar. Bankens självständighet är minst sagt relativ och kan inte vara annat eftersom det är en myndighet som är underordnad riksdagen, vilken i logik med detta utser de elva ledamöterna i riksbanksfullmäktige.

Vad riksdagens gjort är bara att delegera sitt ansvar för penning- och räntepolitiken, alltså en viktig del av konjunkturpolitiken, till det som på låtsas sägs vara opolitiska beslutsfattare, men som i allt slår vakt om en kapitalistisk hushållning. Vi ska inte kunna hålla politikerna ansvariga för deras misslyckanden. De kan undvikande hänvisa till Riksbanken som sedan kan hänvisa till den internationella kreditmarknadens alla lösa, osäkra och rullande stenar…

När riksbankens chef, Stefan Ingves, i namn av denna relativa självständighet, går ut och kräver ”en gemensam bred politisk kommission för att reformera bostadsmarknaden” odlar han samma myt. Självklart hänger en tidning som Expressen på. Riksbankschefens förslag, han agerar i stället för sin namne, den inkompetente bostadsministern Stefan Attefall, kan kanske bli ett sätt att låta marknadskrafterna fullt ut slå igenom när det gäller vårt boende? Rum efter råd helt enkelt. De rika ska få armbågsrum fullt ut när det gäller var och hur de ska bo.

Vad som krävs är i själva verket att boendet befrias från marknaden, men framförallt från spekulationen. Sverige, liksom de flesta regioner i Europa, behöver en stor ombyggnad och utbyggnad av boendet. Gamla ”miljonprogram” måste radikalt byggas om så att de blir energieffektiva. Nya byggas så att ungdomar slipper vara ”mambos” ända in i medelåldern. För detta krävs inte ett låtsasverk som den svenska Riksbanken utan en gemensam europeisk socialisering av de stora kreditströmmarna på kontinenten. En verklig demokratisering av makten.

Slaget vid Brunkeberg är minst sagt historia. EU-valet är i antågande och den helt avgörande frågan om en socialisering av bankerna under vår gemensamma politiska kontroll måste hamna mitt i blickfånget!

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Riksbanken, Stefan Ingves, Stefan Attefall, Sten Sture,