Från så gott som alla ekonomer och politiska läger har regeringen och Anders Borg kritiserats för att den, trots att Europas är på väg att malas ner i recession, inte i tid har motverkat detta på hemmaplan genom att öka statens utgifter.
.
Med moderaterna i regeringen fortsätter vi att tappa greppet
– om de gamla och sjuka samt välfärden i stort.
När löven nu virvlar ute och höstbudgeten lagts står det klart att Borg sent omsider valt att öppna plånboken. Om än försiktigt och mest med en rejäl dusör till näringslivet i form av sänkt bolagsskatt. Detta samtidigt som pensionärerna på gamla dar får trösta sig med en ynklig napp i form av en femtiolapp i månaden…
Hur svarar då socialdemokraterna? Ja, egentligen inte alls. Som under så lång tid. ”En svensk tiger”, hette det under Andra världskrigets beredskapsår. ”En socialdemokrat tiger”, heter det med Stefan Löfvén som partiledare. Vi får i sak veta att ”det egna alternativet kommer om två veckor”. Men samtidigt kommer två utspel som ger oss en del förhandsbesked.
.
På Facebook dansar denna underbara teckning av Jan-Erik Ander
runt på massvis med sidor. Under stort jubel.
Häpnadsväckande nog valde partiets ekonomiska taleskvinna, Magdalena Andersson, att i SVT Aktuellt attackera Borg för att han med sin budget ”äventyrar ordning och reda i statens finanser”. Hon slängde i väg ett riktigt bomskott genom att främst sikta in sig på att ”statens överskottsmål på en procent riskerar att bli något mindre nästa år”. Borg, som så länge kritiserats för sin återhållsamhet, kunde elegant kommentera missen genom att säga att så ska konjunkturpolitiken se ut. ”Lite över målet i goda tider, lite under när ekonomin blir sämre”…
Visst, Andersson fick också in ett höftskott mot den sänkta bolagsskatten, ”Man ska inte låna till en vidlyftig sänkning av denna”. Men samtidigt sköt hon också därmed sin egen partiledare i foten. Han har redan sagt sig vara för en sänkning. ”Om än kanske inte lika stor”. När partiets eget budgetförslag blir klart kommer skillnaderna mellan regeringens förslag och de egna alternativen tragiskt nog att som vanligt bara kunna räknas i promille av statsbudgeten.
”Katterna har blivit hermeliner. Det politiska ointresset och likgiltigheten inför regeringsalternativen kan fortsätta att breda ut sig.”
En gång i tiden, i det sekel som var, utkämpades i det socialdemokratiska regeringskansliet en livad strid mellan ”de röda och de vita rosorna”. De ”vita” vann med sin banérförare Kjell Olof Feldt och denne kunde sedan se till att bereda vägen för alla de avregleringar och privatiseringar som vi fått utstå, oavsett färgen på regering. I dag har den vita rosen slokat. Likt oss andra som grånat är den före detta finansministern vissnad och lite skrynklig. Men en del kraft finns kvar och så här på gamla dar varnar han därför i Expressen för den utveckling han själv var barnmorska till. ”S och regeringen är mer lika än någonsin”, hävdar han. ”Stick ut! Säg att utan högre skatter kommer välfärdsstaten inte bevaras”. Trogen sin vita färg från den gamla partifejden föreslår han sedan som lösning ”höjd moms på mat”. Tanken på att beskatta de rika finns inte i den egna vokabulären. Bara ordet ”kapitalbeskattning” skulle nog få de även de vissna blombladen att tappa de rester av svagt vitt som ännu kan skönjas.
.
”Politik är att vara viljelös”
Frågan om hur man ska öka skatten för de rika är lika frånvarande hos socialdemokraternas enmansutredare i skattefrågan. Det är Leif Padgrotsky som samtidigt med regeringens budget visar upp de riktlinjer han vill rita upp för framtiden. Allt ska egentligen förbli vid vad det är. Palmes motto om att ”Politik är att vilja” har förvandlats till dagens : ”Politik är att vara viljelös”. Visst, han mumlar också något i sitt granna skägg ”om stora skattesänkningar för pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa”. Men sedan rutinmässigt med tillägget ”På sikt”….
”Socialdemokraterna jobbar för att förstärka den agenda som redan finns”. säger partiets dåliga samvete Göran Greider.
Katterna har blivit hermeliner. Det politiska ointresset och likgiltigheten inför regeringsalternativen kan fortsätta att breda ut sig.
För Vänsterpartiet borde det som sker också betyda ett uppbrott från den så länge omhuldade tanken på en ”rödgrön regering med (s), (mp) och (v). Inte så att man slutar att argumentera för ett regeringsskifte. Vi måste naturligtvis göra oss kvitt borgarna. Men politiken för en tänkt ny regering måste alltid hamna i centrum. Jonas Sjöstedt måste ta av sig kavajen, lätta upp slipsknuten och strunta i att alltid vara så välkammad när han diskuterar regeringsfrågan. En regering för Sveriges många löntagare kräver ett uppbrott från dagens underkastelse inför marknadsekonomin. Propagandan för ”Välfärd utan vinst” är en bra början. Men inte mer.
.
Från Sergels torg i måndags. Upptakten till demonstrationen för
Välfärd utan vinst. Foto: Socialistiska läkare.
I kampanjen för ”Välfärd utan vinst” blottläggs dessutom Miljöpartiets borgerliga grundsyn i ekonomiska och sociala frågor.
”Maria Wetterstrand har hävdat att Miljöpartiet ”är ett hem också för liberaler”. I dag är det tydligt att man delar både hus och säng även med moderaterna.”
När Malmös socialdemokrater i veckan röstat för ett förslag om att skicka en motion till kommande partikongress om att ”partiet ska verka för en icke-vinstprincip inom skola, vård och omsorg” firade det egna kommunalrådet Andreas Schönström detta glatt genom att säga adjö till riskkapitalisterna: ”Nu räcker det. Festen är slut. Dags för er att dra”. Ett utrop som ledde till ett ilsket utbrott från Miljöpartiets kommunalråd Nils Karlsson. I hårda ordalag fördömde han tillsammans med moderaternas Anja Sonesson Malmö Arbetarekommuns vilja att bli av med de profitörer som skor sig på välfärden. Maria Wetterstrand har hävdat att Miljöpartiet ”är ett hem också för liberaler”. I dag är det tydligt att man delar både hus och säng även med moderaterna. I en regering som vill bryta med rikskapitalister och marknadsdiktatur där kan det definitivt inte finnas några miljöpartister…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, budget hösten 2012, Anders Borg, Magdalena Andersson,