Tranan är Västergötlands landskapsfågel och att den sedan fem år är tillbaka hos oss uppe i Alefjäll fem mil norr om Göteborg är en fin upplevelse. ”Vårt par” kom fram med sina ungar får två veckor sedan och letar av åns bräddar, ängar och ett område med småsjöar och våtvatten framför huset. De norpar i sig allt. Maskar, sniglar, insekter, grodor, ormar, ödlor, fisk och gnagare och har säkert nytta av det ekologiska jordbruk som blivit allt vanligare.

I går var de ute på en tur riktigt nära och jag fick en bild på honan med årets nykomlingar.

De är skygga. Paret höjer sina långa halsar och ögon över nejden och vaktar ständigt sina två stora dunbollar – och sig själva. Efter häckningen ruggar de stora fåglarna och har svårt för att flyga. Predatorerna är framförallt räven och korparna. De senare har blivit fler och fler och letar intensivt efter nya rov. En av mina grannar har mist två av sina kalvar från långhåriga skotska höglandskor. Några stör de vuxna djuren och sedan hackar de ur ögonen på kalvarna för att lättare komma åt dem. Själva blev vi av med två lamm på samma sätt under de år vi hade får.

Hanen, som är lite större än honan, hittade jag bakom huset uppe i en backe där han letade efter föda bredvid en nyplöjd vall.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, tranorna är Västergötlands landskapsfågel,