Uppdaterar med en nytagen bild på det tranpar som häckar vid vårt hus. De gömmer sina dunbollar till ungar i klövern och är skygga. Värnar sina små. Tog bilden från vår skorsten…

I språket jag ärvt från min far och farfar heter det att man ”lägger” sättpotatisen. Det kanske beror på att det ska vara ett omsorgsfullt hantverk om resultatet ska bli delikatesser. Varje potatis ska försiktigt bäddas ner i varm kogödsel och groddarna kan sedan fart mot en ljusare framtid. King Edward ska det också vara. Ingenting annat.

Sättpotatisen har förgrott svalt och ljust på bland annat en pulka och fick sig en åktur ut i landet.

Så här ska bra groddar se ut. Fasta och gröna.

Färskpotatisen, inbäddad i löv och vedaska mot en varm vägg. Har redan kommit en bra bit på väg. Den blir klar till Midsommar.

Dagen tog slut med en åskskur och de varma markerna pustade ut med några dimslöjor.

Veden är stackad och färdig. Kanske beror min glädje över potatis och ved på att ”man gör lite nytta” trots att det är slut på allt lönearbete. Stämpelklockan på Volvo klarar sig utan mitt kort. I stället är det årstiderna och vädret som får bestämma vad jag gör.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, sättpotatis, färskpotatis,