Den uppskrivna Irakkonferensen i Upplands Väsby blev en sjaskig historia. Inte en galaföreställning i någon av politikens internationella metropoler. I stället träffades man på en avfartsväg från Arlanda norr om Stockholm. Lite förvånade chaufförer fick styra in sina limousiner till ett ”Infra Business Center”, som ser ut som en kvarglömd betonglänga från gamla DDR. Inget glitter och inget glam, inga saluter, bara i dessa sammanhang något så ovanligt som ett femstjärnigt konferenshotell, med en vinterträdgård som sett sina bästa dagar.

”Det var en framgång att konferensen såg framåt”, sa Carl Bildt i sin avslutning. Med den knycken på formuleringarna kunde han live i stället ha medverkat i det nya, riktigt roliga humorprogrammet ”Morgonsoffan”. Slutdeklarationen var skriven på förhand och vad den egentligen slog fast var att al-Malikis samarbetsregim förväntade sig mer avskrivningar av tidigare lån. ”Vi måste slippa bördan av alla återuppbyggnadsarbeten i krigets spår”, vädjade han. Iraks rika grannar, Saudiarabien och Kuwait, fortsatte dock att vara njugga. Dessa groteska oljediktaturer frågar sig naturligtvis varför de ska stödja en irakisk regim som stödjer Iran, deras huvudrival i regionen. En regim som dessutom fortsätter med att stänga ute deras trosbröder, den sunnitiska eliten i Irak, från politikens alla köttgrytor. USA som stått för det mesta av förstörelsen under krigets fem långa år vill heller inte betala. I stället vill man få till stånd avtal om egna permanenta militära baser och egna långsiktiga rättigheter till olja. Självfallet skulle inte heller konferensen på något sätt pröva skuldfrågan till detta vanvettiga krig. Dagordningen, eller agendan som direktörerna säger, var därför helt befriad från sådana otrevligheter. En gammal krigsaktivist, som Carl Bildt, slapp stå till svars för sina synder, då när det begav sig. Exempelvis detta snart berömda citat från International Herald Tribune bara några veckor före Bush`s invasion:

Det måste också stå klart att om de långt mer önskvärda sätten att avlägsna regimen inte lyckas kommer det mindre önskvärda sättet – krig – att genomföras.

Sverige fick avslutningsvis beröm för sin förhållandevis generösa flyktingpolitik och Condoleezza Rice lovade Fredrik Reinfeldt att USA skulle ta emot hela 12 000 flyktingar nästa år. Vilket enligt media är ett gammalt löfte som ännu inte uppfyllts. Ändå sa Reinfeldt att detta var ”ett stort steg för ett land som i fjol bara tog emot 1 000 irakier” ( rätt siffra är 800! ). Ett bokstavligen gränslöst hyckleri när man vet att inte ens irakiska angivare släpps in över USA:s gränser. Till dags dato har Sverige tagit emot 40 000 irakiska flyktingar. Skulle USA, som huvudansvarig för flyktingvågen, ta emot lika många i förhållande till sin befolkningsstorlek som Sverige handlar det om 1,2 miljoner människor….

Nej, konferensen där på en avfartsväg en bit från Arlanda blev en sjaskig historia. Internationell politik med en doft av billig kärlek på ett förortsmotell.

Internationella media bevakade tillställningen mest i notisform.Vare sig New York Times, Financial Times eller The Independant nämnde ett ord om konferensen på sina webbsidor För BBC online var det också en ickehändelse. .I stället hade man där, vid sidan av Olmerts korruptionsskandaler, den stora nyheten att toaletten i vardagsrummet på den Internationella rymdstationen hade gått sönder. En kurir hade redan flugits express från Moskva till Cape Kennedy, med en reservpump, som nu ska upp i himlavalvet med rymdfärjan Discovery.

Där kan man tala om en nyhetsbyrå som ser till väsentligheter.

I andra media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Irakkonferensen, Bildt, Bush, Rice, AL-Maliki, Iran, Saudi, Quatar

Protestmöte mot USAs krigspolitik och mot USA.s utrikesminister Condoleezza Rices besök i Sverige Talare på mötet: Rose Gentle, brittisk ledande medlem i Military Families against the War, hon har förlorat sin 19-årige son i Irakkriget. Matthias Gardell, professor i religionshistoria, Mehmet Kaplan, miljöpartiet, Jens Holm EU-parlamentariker vänsterpartiet, Mariam Osman Sherifay, socialdemokratisk kommunalpolitiker. Musik m m av bl a Teater Tribunalen och Dror Feiler.

Hemsida: www.motkrig.org
Arrangör: Nätverket mot krig

Bloggat: Proletärbella, Mullvaden, Intisbloggen, Jinge, Svensson
I media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, Dagen, SDS1, SDS2, SDS3, HD1, HD2, HD3
Läs även andra bloggares åsikter om Condoleezza Rice, Nätverket mot krig, USA, Irak, Politik

Hezbollahs ledare Hasan Nasrallah gick i går för första gången ut i en skarp kritik av Iraks regering. Bakgrunden är de hårda förhandlingar som nu förs mellan USA och premiärminister Nuri al-Malikis folk om ett nytt avtal mellan ockupationsmakten och samarbetsregeringen. USA vill knappast finnas kvar i området i de hundra år som republikanernas presidentkandidat John McCain kan tänka sig, men så länge som det finns ett enda oljefat kvar att pumpa upp, vill man ha kvar sina militära baser och sina politiska tyglar i regionen. Nasrallahs kritik tog sin utgångspunkt i hur Israels ockupation delat upp befolkningen i Libanon:

”En neutral grupp; en andra grupp som inte brydde sig; en tredje grupp med billiga samarbetsmän; en fjärde grupp som hade intressen som sammanföll med Israels; en femte, redan besegrad grupp, som såg fram emot att samarbeta med ockupationsmakten för att begränsa förlusterna; en sjätte grupp som politiskt och genom media tog avstånd från ockupationen och till sist en sjunde grupp som ansåg att det var dess nationella, religiösa och moraliska skyldighet att beväpna sig och befria landet, oavsett priset. Det är denna grupp som utgör motståndsrörelsen.”

Han fortsatte sedan med en skarp kritik av arabstaternas passivitet i förhållande till Israels erövringskrig för 60 år sedan:

”1948 väntade palestinierna förgäves på att de arabiska bröderna skulle utforma en enad arabisk strategi / för motståndet / och att det internationella samfundet skulle handla. Det palestinska motståndet var skälet till att världen vaknade upp och insåg att det fanns en palestinsk fråga….I det ockuperade Irak finns det dom som tror på motståndsrörelsen och dom som tror på politiken. I dag måste man inta en fast hållning. Motståndsrörelsen har riktat flera svåra slag mot USA:s ockupationsarmé. Irak är kallat att följa motståndets strategi.”

Efter detta gick Nasrallah in på Hezbollahs förhållande till Libanons armé:

”25 maj 2000 då var jag i Bint Jbeil och utropade segern ( Israels ockupationssoldater lämnade libanesisk mark ) för alla libaneser, för palestinierna och för hela Umma ( den muslimska gemenskapen ). Jag sa att vad vi gjort, det var vår plikt, och vi förväntade oss ingenting i gengäld ( när det gällde politisk makt )…bara att man skulle se till södra Libanon och utsatta regioner som Baalbek och Hermel….Man säger att motståndsrörelsen i Frankrike lade ner sina vapen efter befrielsen. Jag svarar dem att genom historien, har varje segerrik motståndsrörelsen också tagit makten, men vi frågade inte efter den. Jag återupprepar min ståndpunkt i dag: vi vill inte dela makten i Libanon och vi vill inte regera landet eller påtvinga folk våra tankar…Jag stödjer helt och hållet uppgörelsen i Doha som utesluter vapen när det gäller att nå politiska mål….motståndsrörelsens vapen är till för att bekämpa fienden, befria landområden ( han syftar på Sheebas trädgårdar vid Golanhöjderna ) och fångar. De är till för att försvara Libanon – ingenting annat. Regeringens vapen, eller armén och de väpnade styrkorna, är också till för att försvara nationen, folket och deras rättigheter, regeringen och säkerheten. Regeringens vapen ska inte användas för att göra upp med motsatta koalitioner. Regeringens vapen ska inte användas till utländska projekt som vill hindra Libanon att möta Israel ansikte mot ansikte. Regeringens vapen ska inte användas för att tysta motståndsrörelsen och dess vapen. ”

Skälet till dessa längre citat är inte att jag och vår blogg i största allmänhet vill vara kurir åt en borgerlig, nationalistisk och i sociala frågor mycket konservativ rörelse, utan att det oftast råder en medial blackout i Sverige när det gäller det libanesiska Hezbollahs verkliga politiska ståndpunkter. I de undantagsfall där man skriver om organisationen sätter man oftast likhetstecken mellan denna och Syrien, eller mellan denna och Iran, och insinuerar att Nasrallah och hans framgångsrika rörelse skulle vilja försöka skapa inbördeskrig i Libanon. Ja, i hela regionen. En tolkning av verkligheten som helt spelar USA/Israel i händerna.

I andra media: DN,SVD,GP,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Libanon, Israel, Hezbollah, Hasan Nasrallah, USA, Irak, a- Maliki, Bush, väpnat motstånd

Kinesiska föräldrars flödande tårar får dammar att brista. Inte de dammar av sten och betong som den kinesiska staten byggt. Men väl de dammar av rädsla och underkastelse som Kinas fattiga befolkning stängts inne av. När fuskbyggen i hundratal rasar samman och begraver tusentals skolbarn då brister människans dammar. Efter en första chock vänder sig nu sörjande föräldrar i raseri mot lokala och regionala partipampar som alla vet fyllt sina fickor med procent på byggkontrakt som alltid, ja troligen alltid, varit fejkade. Att polishus, andra offentliga byggnader och partilokalarna stod upprätta efter skalven medans skolorna för fattiga bönders och arbetares barn var stenhögar är enda beviset som behövs för att belägga den totala korruption som Kinas fattiga upplever dagligen.
Nu rapporterar världspressen, som finns på plats i skalvområdet, att sorgen övergår i raseri. Bybefolkningar marscherar till administrativa centra i regionala huvudstäder för att kräva rättvisa. New York Times reporter på plats i staden Mianzhu beskriver en symbolisk händelse.
-Kommunistpartietets toppchef i Mianzhu kom för att prata med föräldrarna och hindra dem från att marschera mot provinshuvudstaden Chengdu, där de ville kräva en undersökning från högre ort. Den lokala partibossen Jiang Guohua föll på knä framför föräldrarna och bad dem upphöra med protesterna, men föräldrarna vrålade honom mitt i ansiktet och fortsatte sin marsch, skriver NYT.
Foton av herr partibyråkraten Jiang på knä bedjande inför folkmassan har redan gjort succé på webben.
När dammarna brister vet man inte vad som kan svepas med.

I andra media: DN,SVD,GP,AB

Läs även andra bloggares åsikter om Kina, Jordbävning, Korruption,

På en mysig morgonträff, där man smaskade frukost ihop med arbetsgivarna, försäkrade Göran Johansson (s) för två veckor sedan AB Volvos styrelseordförande Finn Johnsson att han såg Hamnarbetarförbundet som ett stort orosmoment för hamnens framtid: ”Just nu jävlas de som mycket de bara orkar”, var hans veklagan över detta vårt kanske mest stridbara fackliga förbund…

I natt bröt så en konflikt ut i Sveriges hamnar. Formellt är det den avtalsslutande parten, Transportarbetarförbundet, som sätter hamnarna i blockad när det gäller övertidsarbete, nyanställningar och inhyrning av arbetskraft. Men i praktiken är det Transport tillsammans med Hamnarbetarförbundet som sagt nej till medlarnas förslag. Björn A Borg, från Hamns styrelse säger att:

Den avgörande orsaken till detta ställningstagande är att ingen acceptabel lösning presenterats vad gäller arbetstidens förläggning och inflytandet över denna. Hittills har hamnarbetarna haft ett inflytande över schemaläggning, övertids- och skiftsystem, men detta vill arbetsgivarna nu riva upp vilket vi finner vara helt oacceptabelt och medlarna kunde inte presentera en för oss godtagbar lösning. Innehållet i förslaget vad gäller löneökningar fann vi också vara för dåligt.

Vad ska Göran säga till Finn nästa gång de har sin mysfrukost ihop? Ska han gråta ut över Finns axel och medge att just nu jävlas de allihop?

Alla vi andra som känner för arbetarrörelsens sak ställer oss naturligtvis solidariska med de kämpande arbetarna. Vi har mer än nog med trasiga arbetstider i det här landet – som arbetsgivarna dessutom vägrar att betala för!!

I andra media: GP1,GP2

Läs även andra bloggares åsikter om Hamnblockad, Transportarbetarförbundet, strejk, LO, Hamnarbetarförbundet

I går flyttade våra sista sommargäster in. Tornsvalorna eller tornseglarna, som de också kallas, zzzwischade till i kvällningen och tog sedan snabbt sina enkupiga tegelpannor i besittning. De brukar komma från det tropiska Afrika den 20:e maj, men en vecka med nattfrost hade fått dem att dröja över Danmark och norra Tyskland. Men i går kom värmen och med den de luftplankton som gör att dessa vidunderliga seglare kan få någon mat där de hänger högt, högt upp i himlavalvet. Man lär ha observerat tornsvalor ända upp till 3 600 meters höjd.

Tofsviporna kommer först, med sina nattliga tjut över åkrarna och sist är det tornsvalorna som flyttar in. Samtidigt har koltrasterna börjat med sin aftonsång. För oss som bor uppe i Alefjäll, i glesbygden en bit norr om Göteborg, känns det som om tornsvalornas pilsnabba dykningar och glädjeskrik avslutar våren. Bortom åkerrenen drar det också något ljusgrönt över ekarna. De små bladen brände sig svårt av nattfrosten och tvekar aningen om de ska våga bli större.

I kväll blir valet lätt. Vi spolar Perelli. I stället är det koltrasten som får douze points…

Som en hyllning till tider som flytt repriseras som litterär färdkost under dagen, Nationalteatern med Doin` the schlagerfestival. En råbarkad text, men nog var det härligt med Sillstryparn och alla de andra ( finns på Youtube ) :

Kära lyssnare, får jag för er presentera The One and only Sillstryparen från Göteborg!
eller som spanjoren säger Geratta di Anjovis
sjungande till sin äkta Semperfiser Doin’ the omoralisk schlagerfestival
i kören hörs de brummande busarna Björnligan och Gondolen
It’s a One , It’s a two
It’s a One , two three four”

Det rasslar av juveler glittrar av guld
de sjunger om den spanska solen
men roteringar och mod det skiter de i
och svänger på fascistkärringkjolen

och här kommer ABBA i kläder av plast
lika döda som sillkonserver
de skiter också i allt vill göra snabba stol
det pyr i mina franska nerver

Doin’ the omoralisk schlagerfestival
Doin’ the omoralisk schlagerfestival

”ja kom igen gubbar!”

Och världens melodi, förtryck och slaveri
va fan rör det våra artister
de gör sin karriär och ler och snälla är de har många korkade brister
De ställer upp på allt de tar det smörigt kallt
i fascisternas feta ister
de roar oss till döds och våran grammafon
sak vi fastna i dera klister?

Doin’ the omoralisk schlagerfestival
Doin’ the omoralisk schlagerfestival

Och Stickan Andersson han tycker folk är dumt
pruducerar romantik
Men kärleken är stark
så Stickan får en spark
som passar ett syniskt svin
men ni som jobbar hårt
och ni som har det svårt
sjung med i Sillstryparens melodi
Vi har våran egen sång
vi ger väll fan i de
i deras fjöliga svärmeri

Doin’ the omoralisk schlagerfestival
Doin’ the omoralisk schlagerfestival

Intressant?
Borgarmedia: AB1, AB2, AB3, AB4, SVD1, SVD2, SVD3,
Läs även andra bloggares åsikter om Charlotte Perrelli, Sillstryparn, Schlagerfestivalen, Samhälle

Veckans politiska uppgörelse i Doha var en militär och politisk triumf för Hezbollah. Det viktigaste skälet till den militära urladdningen var regeringen Sinioras beslut att bokstavligen, över hela landet riva upp de optiska fiberkablar som Hezbollah använder till sitt eget interna kommunikationssystem. Under kriget sommaren 2006 kontrollerade och övervakade Israel Libanons fasta telefonnät. Redan i krigets inledningsfas förstörde man dessutom alla system för mobiltelefoni i landets södra delar. Ett viktigt skäl till att motståndet mot Israel, trots detta, blev så framgångsrikt, var givetvis att Israel inte kunde slå ut Hezbollahs egna kommunikationsleder.

Alltsedan dess har Hezbollah reparerat, förstärkt och byggt ut sina egna signalsystem. Man har ett finförgrenat nät från Beirut ner till gränsen mot Israel och kan på så sätt hela tiden vara i kontakt med alla politiska kadrer och militära centra. Man har även byggt ut systemet till Bekaadalen österut till den syriska gränsen. Under det senaste året har fiberoptiken nått fram även till norra Libanon samt till stadsdelar i Beirut, tidigare helt kontrollerade av regeringstrogna rörelser, oftast etniskt baserade bland sunniter eller druser. I systemen har Hezbollah i dag integrerat nätverket WIMAX, vilket även innebär långdistanstillgång på trådlös Internet och telefoni.

Det var dessa system som regeringen Fouad Siniora ville förstöra. Hade han och hans regering, intensivt uppbackad av USA/Israel och Saudiarabien/Egypten, lyckats. Ja, då hade Libanons enda försvar mot en förnyad israelisk invasion till stora delar slagits ut.

Det var därför Hezbollah omedelbart ställde regeringen Siniora inför ett ”fait accompli”, ett fullbordat faktum, genom att på några timmar militärt, med våld slå ut de miliser som Saad Hariri och Walid Jumblatt rustat upp och tränat. I bergen nordöst om centrum splittrades Jumblatts trupper. Förgäves sökte de amerikanskt flygstöd . Efter några timmars eldstrider fick de ge upp och lämnade sedan in sina vapen till armén. En armé där ledningen konsekvent höll sig i bakgrunden av rädsla för att få en etnisk splittring i de egna leden. Saad Hariris milis Future, som han byggt upp med hjälp av saudiska oljepengar och det amerikanska säkerhetsföretaget Secure Plus (Enligt en lång välunderbyggd artikel i Los Angeles Times ), klarade bara en timmas närstrid med Hezbollahs soldater. Skälen till detta formulerades väl av chefen för ett annat säkerhetsföretag i Beirut: ”Man kan inte bara spendera millioner med dollar och så bygga en armé på ett år”, sa han till Los Angeles Times. ”Man måste också vara motiverad, tro på något och vara beredda att dö”.

Det var däremot motståndarna. Hariris legosoldater var inte värda mer än knallpulver i uppgörelsen med Hezbollah. Många nyhetstelegram och tidningsartiklar antyder att USA och dess allierade länge övervägde om de skulle kunna undsätta Sinora militärt. Men att man till sist insåg att riskerna var för stora. Därför blev uppgörelsen i Doha en oerhörd politisk triumf för ”Guds parti”, som Hezbollah betyder på svenska. Rörelsen fortsätter att ha fullständig kontroll över egen säkerhet och sina egna militära strukturer. Den omstridda flygplatschefen sitter kvar, vilket betyder att Hezbollah kontrollerar transporter till och från Beirut Airport. Sist men inte minst, så fick man igenom sitt 19 månader långa krav på att ha vetorätt i den kommande ”nationella regeringen”. Den reform av vallagarna som ska ske gynnar också Hezbollah och Amal, liksom deras ”kristna” partner general Aoun. I de senaste valen fick Aouns rörelse nära sjuttio procent av rösterna från den kristna sektorn, ett inflytande som ofta undgår svensk media.

Hezbollah är en borgerlig, starkt religiös nationalistisk rörelse. Partiets program är religiöst och konservativt. Alltså ingenting för kämpande socialister i Mellanöstern. När det gäller det nationella motståndet mot USA:s och Israels järngrepp över regionen är rörelsens hängivenhet, dess motstånd, dess etiska disciplin och dess mod däremot beundransvärda. I den kampen förtjänar de stöd av alla socialister!

I andra media: NYT, DN1, DN2, SVD1, SVD2,
Bloggat: Björnbrum,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Hezbollah, Libanon, Israel, Beirut, General Aoun, Amal,

Stockholm:
Debatt om Maj 68
Ska panelen stormas?

Ibland är det nästan så att man smäller av när man öppnar tidningen. I Dagens Nyheter får vi reda på att det ska bli debatt. Stor debatt. Om ”Kårhusockupationen och revolutionsåret 1968”.

I regi av Axess ska det pratas i Kårhuset gamla lokaler på Holländargatan. Huvudtalare blir den gamle ockupanten och numer betydligt nerkylde fryshusdirektören Anders Carlberg. Naturligtvis blir det en paneldebatt med en modern moderator, DN:s politiske redaktör Niklas Ekdal, som packar åsikterna till en mjuk, mjäkig gröt som kan sväljas av alla och envar. Säkert bjuds också några små trevliga skratt och leenden. Inbjudan och föranmälan krävs, heter det. Nog låter det som en glad parodi? ”Inbjudan och föranmälan” för att få lov att komma till ett revolutionsmöte. Vi hoppas innerligt att det finns gott om debattglada ungdomar i Stockholm som kan ”storma panelen”! Eller, hur var det Anders, var det så du sa förr i världen?

Göteborg:
Debatt om Maj 68
Ingen föranmälan!

I Göteborg blir det däremot en riktig debatt där det kommer att ryka flisor från väggarnas träpaneler. Vi återger här en inbjudan från Marxistarkiv.se, Föreningen Ordfront samt tidskriften Röda Rummet.

Ungdomsradikalisering, studentrevolt, Tet-offensiven i Vietnam, anti-imperialistiska mobiliseringar, Vietnamprotester i hela världen, en miljörörelse som såg dagens ljus, uppkomst av en självständig kvinnorörelse…

I Tjeckoslovakien pågick Prag-våren för ”en socialism med mänskligt ansikte”. Här i Sverige inträffade kårhusockupationen och bland mycket annat massdemonstrationer mot julens kommersialism och konsumtionshysteri (!) I t.ex. Italien pågick under -68-69 en omfattande strejkvåg och fabriksockupationer med avancerade exempel på arbetarkontroll.

Men något av det mest spektakulära inträffade i Frankrike maj-68 , där i en av ”metropolerna”, där i en nyckelstat för världskapitalismen. Där skakades det bestående och den rådande samhällsordningen ordentligt i sina grundvalar. Utvecklingen här inleddes av en studentrevolt och övergick så småningom i en generalstrejk och arbetarresning. Den franska statsapparaten och regeringen lamslogs i flera veckor. Vad var det som hände? Vad var orsakerna, vad pågick egentligen under ytan i samhället och i olika samhällsskikt under dessa dramatiska veckor och i t.ex. relationen mellan stad och land, och varför ebbade det hela ut? Vad kan vi lära av dessa erfarenheter? Redan Marx konstaterade att klasskonflikterna ofta antagit sin mest tillspetsade form i Frankrike, som under franska revolutionen 1789, revolutionerna 1830 och 1848, liksom under Pariskommunen 1871, det senare ett av de första exemplen på demokratisk arbetarförvaltning.

I maj i år är det 40 år sedan Maj-68 i Frankrike. Med fokus på detta, men även diskussion om övrig händelseutveckling detta dramatiska och viktiga år som kom att prägla en hel ungdomsgeneration, anordnar marxistarkiv.se tillsammans med Föreningen Ordfront och Röda Rummet ett möte med dokumentärfilmvising och diskussion i Göteborg:

Tid: Söndagen 25 maj Kl. 12.00

Plats: Pölgatan 5 (Gathenhielmska kulturreservatet vid Stigbergstorget, Majorna i Göteborg).

Inledare: Göte Kildén

Läs mer om 1968 hos SP och hos marxistarkiv.se.

Intressant?
Bloggat: Svensson,
I media: DN1, DN2, DN3, DN4,
Läs även andra bloggares åsikter om 1968, Anders Carlberg, Göte Kildén, DN, Axess, Ordfront, Paris, Historia, Politik

-Den galna finansvärlden ska inte styra oss. Det är rubriken på en debattartikel i dagens Le Monde, ansedd fransk dagstidning. Det märkliga med artikeln är dock inte rubriken utan vilka som skrivit den. Bara gamla politiska krokodiler. Eller vad sägs om: Jaques Delors(f.d. ordförande i Europakommissionen), Helmut Schmidt(Tysk Kansler 1974-1982), vår egen krokodil Göran Persson, Lionel Jospin(regeringschef under Jaques Chirac), Poul Rasmussen, Pär Nuder, Massimo d’Alema, Michel Rocard(f.d. fransk regeringschef) med flera andra mer eller mindre bortglömda politiker.
Herrarna sparar inte på krutet.
-Banksektorn , lite eller inte alls reglerad, har växt oavbrutet de senaste två decennierna, sägs det och
-all etik har försvunnit i affärsvärlden, klagar Göran och hans vänner.
-En värdig kapitalism (en kapitalism som resperketerar människans dignitet, för att citera d’Amartya Sen) kräver effektiva offentliga ingrepp, proklamerar skribenterna.
Vad vill då herrarna uppnå. Med den kraft som finanskapitalismens härjningar fördöms kunde man vänta sig att Göran och de andra skulle föreslå kaptalismens avskaffande. Men när de till slut kommer till skott är det inte mycket krut kvar trots att listan av åtgärder inleds med målsättningen att ”motverka krisens effekter och grundläggande orsaker”.
Inte så blyg målsättning: ”motverka krisens grundläggande orsaker”.
I ett stycke i texten står det att ”jakten efter vinst är marknadsekonomins essens”. Då kan man kanske vänta sig att denna ”grundläggande orsak” till finanskriserna ska attackeras. Tvärtom. Den önskelista som presenteras når inte upp till knäna på målsättningarna. En tankesmedja ska tillsättas, bestående av skribenterna själva, nu aktiva politiker och en del kända ekonomer och finansexperter. De ska analysera finanskriserna, identifiera de socio-ekonomiska riskerna, presentera förslag till EU och förslå en internationell konferens.
-Att föreslå en rad åtgärder för att begränsa krisens effekter, ser tummen ut som blev kvar.
Men vad saknas i texten. Jo, det viktigaste av allt. Nämligen att de politiska beslut som gav finansvärlden allt friare händer de senaste 25 åren, att avregleringen av bankvärlden och det offentligas reträtt var politiska beslut som undertecknarna till debattartikeln själva tog och var ansvariga för. Krokodiltårar…

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Finanskris, EU, G Persson, H Schmidt, kapitalism,

Min blogg från den 15:e maj har kommenterats av Per T Ohlson. Han känner inte igen de ord jag valde att lägga i hans mun. Inte så konstigt. I hastigheten kastade jag om citaten från ”seniorerna” Barbro Hedvall och Per T Ohlson. Stor ursäkt. Så här skulle deras omdömen om Östbergs Palmebok ha återgetts:

Var Olof Palmes hemlighet hans unika förmåga att läsa sin tid? Ja, lyder professor Kjell Östbergs slutsats i den första imponerande delen av hans biografi: “I takt med tiden. Olof Palme 1927-1969″(Leopard).Här kan man verkligen tala om arkivdykning: i det stora Palmearkivet (bara breven är cirka 100 000!) och i andra in- och utländska arkiv. Så är också skildringen utförlig – släktbakgrund, studier, studentpolitiken, tjänsten på försvarsstaben, anställningen hos statsminister Tage Erlander, partiengagemangen, avancemanget i kanslihuset, statsrådsposterna – allt finns med.

Dagens Nyheters Barbro Hedvall

I takt med tiden förmedlar inga omvälvande nyheter, men Östberg har gjort en imponerande forskningsinsats som kompletterar och komplicerar bilden av en man som fortfarande, tjugotvå år efter sin våldsamma död, väcker starka känslor.

I takt med tiden följer det spåret, metodiskt och noggrant. Ibland bryter författarens eget vänsterperspektiv igenom; tonen är lätt förebrående i avsnitten om den unge Palmes proamerikanska attityder. Men tack vare Kjell Östberg träder Olof Palme äntligen fram i biografisk och politisk helfigur, befriad från fördomar och myter. Det är stort.

Per T Ohlsson från Sydsvenska Dagbladet

Dessbättre tog inte förväxlingen bort min poäng. När K G Bergström sablar ner Kjell Östbergs biografi om Palme gör han detta i strid med andra skarpare recensenter. Hans invändningar mot Östberg är ideologiskt motiverade och bottnar i Bergströms egna borgerliga föreställningar om livet och historien. En annan läsare av bloggen, med gott minne, har också hört av sig och påpekat att K G Bergström åren 1973-75 satt i Kalix kommunalfullmäktige för moderaterna! ”När författarens perspektiv inte är självklart utan att man måste börja fundera över var författaren står politiskt, då blir det galet” var alltså Bergströms åsikt om Östbergs Palmebok. Är det inte då en bumerang han kastar? En bumerang som med full kraft slår tillbaka mot hans egna omdömen. Bara tre år efter sina partipolitiska mödor för moderaterna rekryterades Bergström till Rapport. Borde han då – enligt sitt eget synsätt – verkligen få arbeta med politisk journalistik överhuvudtaget? För hur trovärdiga är då hans ”objektiva kommentarer”?

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, KG Bergström, Palme, Kjell Östberg, Per T Ohlson, Barbro Hedvall