Trots det ovanligt dåliga vädret i Frankrike är det varmare i maj än på många år. Årgång 2008 kan bli historisk. Det är natuligtvis det sociala klimatet jag pratar om. Regeringen Sarkozys fontalattack på allt och alla möter omfattande motstånd. Demonstrationerna mot regeringens olika ”reformer”, ( detta numera så missbrukade ord), följer tätt på varandra. I går var det landets skolelever och lärare tillsammans med föräldraföreningar som sa nej till regeringens planer på att avskeda 11 200 lärare innan höstterminen. Minst 30 000 drog fram genom Paris gator mellan Place de l’Opéra och la Bastille bakom paroller som ”färre lärare – mer elever- större problem”, ”Skolan i fara” och andra krav på kvalitet i undervisningen.

Det var fler som deltog än vad organisatörerna väntat sig. Det kan de tacka regeringen för som inte hållit inne med provokationerna. Sarkozy sa i veckan att en ny lag ska antas innan sommaren som tvingar alla skolor att hålla dörrarna öppna för de elever som vill in även under strejk och att strejkande lärare enskilt måste meddela 48 timmar innan strejken om de deltar eller inte. Undervisningsministern Xavier Darcos sa i tv strax innan demonstrationen att ”oavsett demonstrationernas storlek är det uteslutet att regeringen backar”. Så brukar alla regeringar säga ända till den sekund de backar. Provokationen bara stärkte viljan att säga nej. Sarkozys utspel syftar till att splittra föräldraföreningarna. Det finns många ensamstående föräldrar eller dubbelarbetande familjer som skulle tycka om att barnen kan gå till skolan under dagen även då det är strejk. Men mobiliseringen visar att Sarkozys splittringsmanöver inte gett utdelning. Stärkta av gårdagens framgång har organisatörerna redan kallat till ny demonstration den 24 maj.

Men innan dess kommer Paris gator att på nytt fyllas av protesterande människor. Alla stora fackföreningar kallar till en nationell protest i Paris nu på torsdag den 22 maj. De fackliga organisationerna säger nej till regeringens pensionsreform. Regeringen tänker förlänga antalet arbetsår som krävs för att få full pension, från 40 till 41 år. Facket säger nej därför att det bara skulle innebära att äldre långtidsarbetslösa får gå arbetslösa ännu ett år. För i Frankrike är det långt under 50 procent av de som är mellan 54 och 64 år som har ett arbete.

Som om det inte skulle räcka med alla protester till land så håller landets fiskare varenda fiskehamn från norr till söder i ett järngrepp.  Inga båtar släpps fram. Dieselkostnaderna för fiskebåtsägarna har dubblerats på några månader och fiskarna kräver att Sarkozy ska hålla sitt löfte om stöd för det relativt småskaliga fisket som den franska fiskeflottan utövar. Båtarna är i regel mycket små, med 4-5 fiskare per båt. Inget att jämföra med de enorma flytande fiskefabrikerna som bland annat Spanien kör med i Atlanten och Nordsjön. De anställda i besättningarna har inte fast lön utan delar på överskottet. Med oljepriserna dubblerade finns det fiskare som inte tjänat ett öre på flera veckor.

I majvärmen smälter Sarkozys popularitet som glass isolsken. Ingen annan fransk president har lyckats med konststycket att på så kort tid göra sig så illa omtyckt. Kanske det blir det enda som historien kommer att minnas av honom.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Frankrike, Sarkozy, skolreform, demonstrationer, Paris, pensioner